och förekommer nu i alla moderna orkestrar. — 2. Se Kap Horn. Horn, svensk-finsk adlig ätt. — 1. Klas Kristersson H. av Åminne, 1517 —GG, en av Sveriges främsta sjöhjältar, riksråd 1561, deltog i Nordiska sjuårskriget både som krigsöverste och amiral. I den senare egenskapen vann han lysande segrar 1564—66. — 2. Gustav H. av Björneborg och Marienburg, 1592—1657, riksråd 1625, fältmarskalk 1628, ledde försvaret av Livland mot polackerna 1625—28. Under 30-åriga kriget anförde H. vänstra flygeln vid Breitenfeld 1631 samt förde efter konungens död framgångsrikt befälet över en svensk häravdelning. Från 1633 opererade H. tillsammans med Bernhard av Weimar och tillfångatogs i slaget vid Nördlingen 1634. H. frigavs 1642 och intog Skåne i danska kriget 1643—45. 1653 blev H. riksmarsk och ledde som sådan rustningarna i hemlandet under Karl X Gustavs polska krig. — 3. Arvid H. av Ekebyholm, 1664—1742, statsman, general 1700, deltog med utmärkelse i Karl XII: s krig och blev kungligt råd 1705. 1710 blev han kanslipresident men fick sedan en tid vika för Goertz. Efter Fredrik I: s trontillträde behärskade H. såväl konungen som rådet och ständerna. Under den tid han ledde Sveriges politik sökte han med överlägsen statsmannaför-måga lägga makten i rådets hand samt i övrigt verka för en fredlig utveckling. Som motvikt mot det av Holsteinska partiet genomdrivna ryska förbundet förmådde H. Sverige att ingå i Hannoverska alliansen. Emellertid blev oppositionen mot H:s politik allt starkare, och vid riksdagen 1738 segrade hattpartiet, varefter H. avgick. — 4. Klas F. H. av Åininne, 1763—1823, hovman och officer, en av ledarna för sammansvärjningen mot Gustav III, efter vars mord han lands-förvisades. Ho’rnavan, 60 km. lång lappländsk sjö inom Arjeplougs socken. 425 m. ö. h. Sjön är den djupaste i Sverige, största djup 220 m. Horn’blände (Amfibol), i svarta till ljusgröna stänglar kristalliserande si-likatmineral, innehållande, utom kisel-syra även magnesia, kalk, järn och aluminium i växlande proportioner. Fin-stängligt-nålformigt utbildat H. kallas st r ålsten; den trådfina, till vävnad användbara asbesten är en varietet av strålsten. H. är ett i många bergarter (gabbro, diorit, basalt, hornblände-granit, amfibolit m. fl.) ingående mineral; de strål-stensartade varieteterna förekomma bland annat vid många malmfält i skölar och skarn. Hornborgasjön, en grund, för sitt rika fågelliv berömd, numera sänkt sjö på Västgötaslätten, v. om Billingen. Horn’fels, beteckning för vissa genom inverkan av eruptiva bergarter metamorfoserade skiffrar. Hornhinna, se Öga. Hornpipe [hå’npajp], gammal engelsk dans vanligen i 4A takt. Hornsbergs villastad, municipalsam-liälle på Frösön i Storsjön, mitt emot Östersund. 1,550 inv. Hornämne el. keratin, ett amorft kväve- och svavelhaltigt, organiskt ämne, tillhörande den undergrupp av proteinämnen, som brukar benämnas albuminoider. H. utgör den väsentliga beståndsdelen i överhuden samt i hår, naglar, horn m. m. Horosko’p, förutsägelse av en människas levnadsöden. Astrologerna lärde, att människan direkt påverkades av himlakropparna. Himmelssfären uppdelades i tolv ”hus”, det första kallat horoscopus. Att ställa en människas H. var liktydigt med att angiva läget av horoscopus vid människans födelse. Jfr Astrologi. Horribel, gräslig, förfärlig. Horri’bile dic’tu [-dik’-], lat., rysligt att omtala. Hor’ror vacui [-va’kui], lat., avsky för tomrummet. Aristoteles förklarade, att vattnets stigning i sugröret till en pump berodde på naturens avsky för tomrummet. Denna förklaring stod orubbad ända till dess under 1600-t: s första hälft lufttrycket upptäcktes. Hors [år], fr., utom, utanför. — H. de combat [-dö kångba’], utom striden, urståndsatt att strida. — H. (de) concours [-kångko’r], utom tävlan. — H. d’ ceuvre [-dövr’], något överflödigt, mellanrätt, smörgåsbord. Hor’sens, stad vid inre delen av Horsensfjord, ö. Jylland, Danmark. 27,800 inv. Betydande industri, särskilt textilindustri och järnindustri. Livlig handel. H. har under sista århundradet kraftigt uppblomstrat. H. anses vara en av Danmarks vackraste städer. Horsgök, se Beckasinfåglar. Horst, se Förkastningar. Hor’ten, stad vid Oslofjorden, Vest-folds fylke, s. Norge. 10,600 inv. Norska flottans huvudstation. Stora varv och verkstäder. Docka. Hortensia. (Hydrangea hortensia), från Kina härstammande buske, vars blommor äro ordnade i bollformiga blomställningar och ha kronlika foderblad. Färgen är ljusröd, i järn-haltig jord blå. Genom att lägga alun och järnfilspån i jorden kan man alltså erhålla blå färg. H. odlas allmänt som krukväxt.