II u y Bias) förskaffade H. nyromantikernas idéer tillträde till den franska scenen. I medeltidsromanen Kyrkan No t re Dame i Paris till-lämpade H. vidare romantikens grundsatser liksom i diktsamlingarna Les orientales, Les feuilles d’a u-t o m n e m. fl. H. blev 1841 ledamot av Franska akademin och var det mest betydande litterära namnet i Frankrike. 1845 blev H. utnämnd till pär av Frankrike och spelade en viss politisk roll, kämpande för liberala idéer. På grund härav måste H. efter Napoleon III:s statsvälvning lämna landet till 1870, då han efter kejsarens fall återvände. Under sin landsflykt skrev H. bland annat tendensromanen Samhällets olycksbarn, diktsamlingen Les contem-plations samt de lyrisk-episka dikterna La légende des siéc-1 e s. Grunddraget i H :s författarskap är hans sällsynta förmåga att skapa rytmiska välljud och melodisk skönhet samt hans levande och rika fantasi. Hugo Capet [ygå’kapä], omkring 93S—96, konung av Frankrike 987, var den förste av kapetingernas ätt. Under hans regering blev konungamakten alltmer försvagad, och stormännen styrde nästan självständigt sina län. Hugo Gebers Förlag, bokförlag i Stockholm, uppkallat efter Iiugo Ge-ber (1853—1914), vilken 1887 övertog J. Seligmann och C:o förlag. Hui Tsung, 1082—1135, kejsare av Kina (1101—25). H. var en synnerligen framstående konstnär och sin tids förnämste konstsamlare. Han grundade även en konstakademi. Slutligen störtades han emellertid av tatarerna och dog i tatarisk fångenskap. Huldra, enligt nordisk folktro ett slags skogsväsen av ganska obestämd karaktär. Huliga’n, ligayngling. Hull [höll], egentligen Kingston upon Hull [k’ingstn öponhölP], stad och grevskap vid mynningen av floden H. 287,000 inv. En av Englands mest betydande hamnstäder; står i livlig förbindelse med n. Europa. Industristad. Centrum för havsfisket. Hult, skogsbacke, ingår i äldre svenska ortnamn som beteckning för löv-skogsrik plats. Hultman, J., Karl XII:s taffeltac-kare, medföljde troget konungen pa alla hans fälttåg. H. har upptecknat sina minnen från åren i konungens tjänst. Hultsfred, viktig järnvägsknut, ö. Småland, s. om Yimmerby. Huma’n, ”mänsklig”; hyfsad, vänlig, tillmötesgående. Motsats: Brutal. — H u m a n i s e’r a, hyfsa. — Humanit e’t, mänsklighet, människokärlek. Humanis’m, en kulturströinning, som uppkom under reformationstidevarvet i samband med renässansen och som trädde i opposition till den medeltida skolastiken, i dess ställe hävdande en mera mänskligt betonad bildningsform med den klassiska antiken som föredöme. Man började ivrigt studera de klassiska författarna, och H. blev snart även en benämning för kännedomen om klassisk filologi. H. har sedan blivit namn på den allmänmänskliga åskådning, som gjort sig gällande i europeisk litteratur i och med bl. a. Iierders och Goethes författarskap). Humanistfiska vetenskaper. De till den filosofiska fakulteten vid universiteten hörande vetenskaperna delas ofta i en matematisk-naturvetenskaplig grupp och en humanistisk grupp, den senare bland annat omfattande språk, filosofi, historia, konst- och litteraturhistoria. Humanitär, människovänlig. Humber [höm’bö], engelsk flod. Uppkommer av källf lo derna Ouse och Trent och utfaller i Nordsjön vid staden Hull. Humberströmmen [höm’böströ-], se Peruströmmen. Hum’bert, se Umberto. Humbert-affären [öngbä’r-], fransk bedrägeriaffär, uppkallad efter There-se Humbert, f. Daurignac, vilken föregav, att hon erhållit ett stort amerikanskt arv. På detta sätt skaffade hon sig vidsträckt kredit och intog en uppmärksammad ställning inom politiska och finansiella kretsar. Slutligen blev svindeln upptäckt, och en sensationell rättegång fördes mot henne 1902. Humboldt [hom’-]. — 1. W. v. H., 1767—1835, tysk politiker och författare, motarbetade Napoleon och företrädde tysknationella åsikter. Sedermera sökte han som ledamot av statsrådet i Preussen 1817—19 införa en liberal ståndsrepresentation. H. utgav värdefulla språkvetenskapliga arbeten samt översättningar från grekiskan. Han stod i intim beröring med ledande tyska litterära personligheter (Goethe och Schiller). — 2. Alex. v. H. (1769— 1859), tysk naturforskare, en av de främste i sitt tidevarv. Särskilt betydelsefulla voro hans forskningsresor i Sydamerika (växtbiologi, vulkaner m. m.). Humboldtbergen, [hom’-], se Kuen-lun. Hum’bug, bedrägeri, svindel, bluff. Hume [jo’m], D., 1711—76, skotsk filosof. H. tillhörde den engelska filosofiska riktning, som kallats empi-rism, och som grundlagts av Bacon och vidare utvecklats av Locke och Berk-