ely. H. framhöll, att vårt själsliv uppbygges av sinnesintryck och på dessa grundade föreställningar, vilka förbinda sig med varandra. Det omedelbart givna är endast sinnesintrycken och de spår, de kvarlämna. Vårt jag är endast sammanfattningen av dessa företeelser. Om yttervärlden ha vi ingen direkt kunskap. Orsaksbe-greppet är exempelvis endast en er-farenhetsmässig samling iakttagelser av att vissa företeelser bruka följa efter varandra. De religiösa föreställningarna anser H. ha uppkommit ur människans hjälplösa fruktan och barnsliga förhoppningsfullhet. Humi’d, fuktig. — Humidite’t, fuktighet. Humi’da klimat kallas klimat med en nederbördsmängd, som överväger avdunstningens storlek. Humi'l, ödmjuk. — Hum ilidit e’t, ödmjukhet. Humle, kvist med honblomställningar. Humle (Humulus lupulus), till familj Moracese hörande, slingrande ört med handflikiga blad. Hanblommorna sitta i greniga knippen. Honblommorna äro anordnade i kottlika hängen. De innehålla ett beskt ämne, lu-pulin. Fruktställningarna användas därför vid öltillverkning. H. odlas framför allt i Tyskland och England. I vårt land förekommer H. numera endast som prydnadsväxt. Humlegården, offentlig park på Östermalm i Stockholm. I H. är Kungl. biblioteket beläget. Ursprungligen an-lades H. som humlegård (1619) tillhörande den kungliga ladugården, blev senare kunglig lustpark och överlämnades 1869 till Stockholms stad. Humlor (Bombus) ha hårig, klumpig kropp. En övervintrande hona bygger på våren ett bo med vaxceller, som fyllas med frömjöl och honung. I dessa läggas ägg, ur vilka utvecklas arbetare och på hösten även hanar och honor. Endast de senare övervintra. Flera arter finnas i Sverige såsom Ste n humlan (B. lapidari-us), som är svart med spetsen av bakkroppen röd, och Jordhumlan (B. terrestris), som har gula tvärband och vit bakkroppsspets. Hummer, se Reptantia. Hu'mor betecknar något löjligt, sett med överseende och ett visst allvar. H. har ofta även ett drag av vemod. Humores’k, skämtsam berättelse el. musikstycke. Humperdinck [ho’-], E., 1854—1921, tysk kompositör, känd för operan Hans och Greta. Hu’mus, beteckning för en av mer el. mindre förmultnade växtdelar bestående, svart jordmån. H. kan vara mullartad, då den genom bakterieliv, maskar och insekter bearbetats och även blivit inblandad med mineraljord underifrån, el. ”råhumus”. Den mullartade H. är för växtligheten gynnsammare än råhumus. Humö’r, lynne, gott el. dåligt lynne; sinnelag. Hunan, provins i s. Kina. 2,000 kv. mil. 28 milj. inv. Hundapor, se Babianer. Hundare, gammal benämning för härad i Mälarlandskapen. Hunddjur (Canidse), en rovdjurs-familj, som vanligen ha fem tår på främre benen och fyra på bakre samt trubbiga och ej indragbara klor. De äro tågångare. Nosen är lång. Bakom rovtanden finnas vanligen två kindtänder. Svansen är lång och hårig. Till H. höra Fjällräv, Räv, ö k e n r ä v samt Hundsläktet, vilket senare bland annat omfattar T a m li u n d (se Hundraser), D i n g o, S c h a k a 1 och Varg. Hundgalenskap, se Vattuskräck. Hundgrottan, grotta nära Neapel, där luften är starkt kolsyrehaltig. Kolsyran är tung och samlar sig vid marken, varför exempelvis hundar kvävas, om de inkomma i grottan. Hundkex (Anthriscus silvestris), en ört med findelade blad och små, vita blommor i flock. H. är ytterst vanlig. Hundra dagarna, se De hundra dagarna. Hundraser. Tamliunden (Canis fa-miliaris) är troligen människans äldsta husdjur. Man anser, att nu levande H. härstamma från flera hundarter och att möjligen även korsningar med varg och schakal ingå. Internationellt brukar man indela H. i nedanstående grupper. 1. S p e t s h u n d a r ha varglika huvuden och spetsiga, upp-