vilket man även under krigstid bygger uteslutande på den i fredstid existerande, värvade armén, och dess motsats 2) milissystemet, där ingen freds-armé finnes utan truppförbanden organiseras först vid mobilisering, samt 3) kadersystemet, där hären på fältfot består dels av den redan i fred tjänstgörande personalen, dels av personal, som inkallas vid mobiliseringen. Härskning:. Att ett fett liärsknar, innebär, att det delvis sönderdelas i fri glycerin och fria syror. Den vidriga lukten härstammar från de fria syrorna. H. framkallas sannolikt av bakterier. Härstamningslära, se Utvecklings -lära. Här står jag, och kan inte annat, yttrande, vilket Luther skall ha fällt på riksdagen i Worms 1521. Hässelby villastad, municipalsamhälle, s. Uppland. Förstadssamhälle till Stockholm. 2,050 inv. Hässja, ställning för torkning av säd el. hö, bestående av störar, förenade med linor, på vilka fodret läg-ges. Hässleholm, stad i n. Skåne. 3,300 inv. Viktig järnvägsknut. Erhöll stads-rättigheter år 1914. Hästdjur (Equi’dese), en familj ud-datåiga hovdjur, vilka ha höga ben. Endast tredje tån är fullt utvecklad och når marken. Av andra och fjärde tåns mellanhands- (fots-) ben finnas endast kvar de s. k. stilettbenen, svagt utvecklade, smala ben utefter tredje tåns mellanhands- (fots-) ben. H. äro stäppdjur och ha i varje käkhalva tre breda framtänder. En liten hörntand finns hos hannen, hingsten, men saknas hos honan, stoet el. märren. Dessutom finnas sex kindtänder med oregelbundna emaljveck. Fynd av förste-ningar visa, hur ET. utvecklats ur en art, som endast hade en hunds storlek (Hyracotherium) och som hade fyra tår på främre och tre tår på bakre benparet. Denna art levde under eocen tid i Nordamerika. Senare uppträdde Mesohippus under oligocen tid, vilken hade ett fårs storlek och tre tår på bägge benparen. Ännu senare former (Anchitheri-um, Pliohippus) visa en fortskridande utveckling till entåighet. Nu levande H. tillhöra släktet E q-u u s, som delas i två grupper: Hästar, som ha hornvårtor, ”kastanjer”, på insidan av fotlederna på bägge benparen. Hit höra Tamhästen (se Hästraser) och Przewalskys häst (E. przewalskij), som uppkallats efter den ryske upptäcktsresanden Przewalsky. Den finnes i Asien och är grovt byggd, till färgen grå el. brun och når en ponnys storlek. Den är den enda nu levande vildhästen. I Sydryssland har funnits förvildade hästar, tarpaner. Även i Amerika, dit hästar infördes av de spanska upptäcktsresandena, ha funnits förvildade häststammar, mustanger. Den andra gruppen av släktet Equus ha ”kastanjer” endast på frambenen. Hit hör Tamåsnan (E. asinus), som har långa öron, lång, i spetsen tagelklädd svans och kort, upprättstående man. I Afrika finnes en art Vildåsna (E. asinus africanus). Även i Asien finnas vildåsnearter, t. ex. Dschiggetai (E. liemionus) och Onagern (E. onager). Korsningar mellan åsnehingst och liäststo kallas Mula, mellan hästhingst och åsnesto kallas Mulåsna. De likna mest modern och äro ofruktsamma. Zebror kännetecknas av en svart- och vit-strimmig färgteckning. Flera arter finnas i Afrika. Vanliga zebran (E. zebra) finnes i Kaplandet. Kvag-g a n (E. q u a g g a) är numera utrotad; den påminde mera om en häst. Hästesko, J. II., 1741—90, finländsk överste, medlem av Anjalaförbundet*. H. dömdes till döden och avrättades. Hästfibbla, se Arnica. Hästfluga (Hippobosca equina), en 7—8 mm. lång, brunfärgad fluga, som utan att göra egentlig skada är i hög grad besvärande för hästar. Den uppehåller sig särskilt kring näsborrar, öron och svans. Hästholmen, lastageplats vid Vättern, s. om Omberg, Östergötland. Ångbåtslinje H.—Hjo. Ilästhovsört (Tussilago farfara), till familjen Compositoe hörande ört med krypande underjordisk stam. Tidigt på våren framskjuta fjälliga stänglar, vilka bära gula blomkorgar. Efter blomningen framväxa hjärtlika blad. H. är vanlig på dikesrenar och är ett besvärligt åkerogräs. Hästkastanj (Aesculus hipocasta-num) har vita blommor, ordnade i spira. Bladen äro femfingrade. Odlas allmänt som parkträd. Hästkraft, en arbetsförmåga el. effekt av 75 kgm. i sekunden. Med en maskins effektiva hästkrafttal förstås det antal H., som i form av nyttigt arbete kan uttagas från maskinens huvudaxel. En värmemotors (ångmaskins etc.) indikerade hästkrafttal är det antal H., som drivmedlet utvecklar. Hästraser. Tamhästen (Equus cabal-lus) tillhör hästdjur*. Den har sedan urminnes tider hållits som husdjur. Redan de förhistoriska benlämningar, man funnit, låta uppdela sig i olika typer. Numera kan man särskilja talrika raser, vilka indelas i följande huvudgrupper. Varmblodiga hästar utmärkas av jämförelsevis lätt kroppsbyggnad och livligt lynne. De äro särskilt lämpade för ridning och sport,