som lia motsatt vridningsriktning. Av denna sats, som kallas för hävstångs-lagen, inses, att om en kraft, som verkar på en IL, liar lång liävstångsarm, medan den last, som skall t. ex. lyftas, liar kort, kraften kan vara liten i förhållande till lasten. Häxprocesser, förföljelser och avrättningar av personer, särskilt kvinnor, vilka troddes vara i förbund med djävulen och därför äga övernaturlig makt att skada sina medmänniskor. Under den senare medeltiden rasade Ii. i nästan hela Europa. I Sverige var H. särskilt våldsamma mot slutet av 1600-t. Den, som mest verkade för H: s upphörande i Sverige, var Urban Hjärne*. Häxringar, se Älvringar. Höch’städt, stad i Schwaben-Neu-burg, Bajern, där bajrare och fransmän 1704 besegrades av prins Eugens av Savojen och hertigens av Marlbo-rough bägge härar. Engelsmännen bruka benämna slaget efter den närbelägna byn Blenheim. Höckert, J. F., 1826—66, svensk historiemålare, främst bekant för det berömda verket Stockholms slotts brand den 7 maj 169 7. Den ypperliga färgbehandlingen och kompositionen göra det till en av det svenska måleriets allra främsta skapelser. H. har även målat stämningsfulla bilder från Lappland (Brudfärd på Hornavan). Hö’der, en av asarna i den nordiska gudasagan. H., som var blind, dödade Balder* på Lokes tillskyndan. Höfeber, hösnuva, en på överkänslighet för gräsarters frömjöl beroende inflammation i ögats och näsans slemhinnor. Sjukdomen varar under de veckor, växterna i fråga blomma. Höffding, H., f. 1843, professor i filosofi 1883—1915. H. var ursprungligen påverkad av Kirkegaards religiösa tankar men har senare delvis tagit avstånd från denna idékrets och mera anslutit sig till den engelska s. k. associationspsykologin. Höftsjuka. Sjukdomar, vilka hos barn medföra haltning, benämnas ofta II. I en del fall beror sådan haltning på att ledpannan ej kvarhållit ledhuvudet utan detta förskjutits ur leden. Genom att införa ledhuvudet i ledpannan och med gipsförband fixera benet i lämplig ställning, kan detta lyte hävas, om behandlingen kommer i tid. I andra fall beror sådan haltning på inflammatoriska processer vanligen av tuberkulos natur. Sjukdomen fortskrider långsamt. Så småningom uppstår en varhärd, som bryter sig väg utåt. Sjukdomen åtföljes av smärtor, vilka dock oftast förläggas i knät el. nedåt benet. Behandlingen består av stillaläge i sträck- förband. I en del fall fordras operation. Högadel, innehavare av de högsta adliga värdigheterna i Sverige, greve-och friherreätter. Höganäs, municipalsamhälle vid n. Öresund, nv. Skåne. 5,800 inv. Stenkolsgruvor. Tillverkning av eldfast tegel, lerkärl m. m. Höganäs-Billesholms a.-b. har stenkolsgruvor och bedriver brytning av eldfast lera på åtskilliga ställen i Skåne såsom Höganäs, Bjuv, Billes-holm, Skromberga m. fl. I Höganäs, Bjuv, Skromberga m. fl. platser bedriver H. tillverkning av tegel, eldfast lera, klinkers, lerrör, lerkärl m. m. Höga visan, bok, ingående i tredje delen av judarnas kanon. H. innefattar kärleks- och bröllopssånger troligen från 300—200-t. f. Kr. Högberg, Olof, f. 1855, författare, främst bekant för romanen Den stora vreden, en fantasifylld kulturskildring från Norrland omkring 1700, hållen i en medvetet ålderdomlig men kraftfull och pittoresk stil. Högblad, se Blad. Högern, politisk benämning på det konservativa partiet i motsats till det el. de radikala, ”vänstern”. Namnet härrör från den franska nationalförsamlingen 1789, då de konservativa hade sina platser till höger om talmansbordet och de radikala till vänster. Denna sed har sedermera bibehållit sig i vissa parlament. Högervridande ämnen, se Polarisation. Högfrekvensström, elektrisk växelström med över 15,000 (ungefär) perioder i sekunden. H. har sin största praktiska betydelse inom den trådlösa telefonin och telegrafin. Jfr Tesla-strömmar. Högförräderi, se Förräderi. Högkyrklig, strängt bunden av gamla kyrkliga traditioner. — I England är Högkyrkan (High Church) en riktning inom statskyrkan, vilken särskilt håller på äldre kyrkliga former och i detta avseende har en liten dragning åt katolicismen. Höglund, Zeth, f. 1884, redaktör. Ledamot av Socialdemokratiska ungdomsförbundets centralstyrelse 1905—17. Redaktör för Stormklockan 1908—18; Folkets Dagblad Politiken 1919—24. Ledamot av Andra kammaren 1915—17. Medverkade till bildandet av vänstersocialistiska partiet 1917 och dettas övergång till kommunistiskt 1921. Bröt med kommunistiska internationalen 1924, då Sveriges kommunistiska parti förklarade sig självständigt. I januari 1926 samman slogs detta parti, med H. i spetsen, med Sveriges socialdemokratiska arbetarparti.