Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indifferens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Indigi’rka, i Ishavet utfallande
Ostsibirisk flod. 100 mil lång.
Indignation, (moralisk) ovilja, harm.
— Indign e’r a d, harmsen, upprörd
över något ovärdigt.
In’digo, indigoblått, indigotin,
uppkommer vid sönderdelning av ett ämne,
indikan, som förekommer i vissa
växter, såsom Indigofera-arter
(ärtväxt-fam.), Isatis tioctoria
(korsblomstriga) och Polygonum tinctorium (fam.
Polygonacese). Den sistnämnda
förekommer i Ivina och lämnar den s. k.
kinesiska indigon. Det blåa
färgämnet indigo kan numera också
framställas på rent kemisk väg. Jfr
Indigoblått.
In’digoblätt, blått färgämne, som
antingen framställes ur indigo el. ock
syntetiskt. Fabriksmässigt sker
framställningen i allmänhet ur
antranil-syra, som vid behandling med
klor-ättiksyra ger
fenylglycinortokarbon-syra, som i sin tur vid smältning med
kaliumhydrat ger indoxyl, vilken
slutligen i vattenlösning oxideras genom
inledande av luft. I. är ljusbeständigt
och olösligt i alla vanliga
lösningsmedel. Vid färgning reduceras I.
genom behandling med ferrosulfat till
in-digovitt, som är lätt lösligt i alkaliska
vätskor. Tyget, som skall färgas,
neddoppas i en dylik lösning. Under
luftens inverkan övergår sedan
indigo-vitt lätt till I., som utfaller å tygets
fibrer. Ur I. framställas åtskilliga
andra färgämnen.
Indika’n, en glykosid, som lätt
sönderfaller och därvid ger upphov till en
sockerart jämte indigoblått.
Indikation, tillkännagivande.
Indika’tor. — 1. Kem. I. benämnas
inom kemin ämnen, som användas vid
kvantitativ analys för att visa, när en
reaktion slutförts. Ett ex. på I. är
lackmus, som är röd i sur lösning,
blå i alkalisk och violett i neutral.
Andra I. äro fenolftalein och
metylorange. — 2. Tekn. En apparat, som
användes för automatisk registrering
av det i ångmaskiner el.
förbränningsmotorer utvecklade arbetet.
Indike’ra, se Indicera.
Indirok’t, medelbart, på omvägar. —
1. Indirekt anföring, se Direkt
anfö-ring. — 2. Indirekta skatter, se
Skattelagstiftning.
Indiska oceanen, ett av världshaven,
beläget mellan det asiatiska fastlandet
i n. och det antarktiska fastlandet i s.
Ytvidd omkring 75 milj. kvkm.
Medeldjup omkring 3,000 m. Dess ö.
de-lar, närmast Australien, äro djupast,
medeldjup omkring 5,500 m. Den
viktigaste havsströmmen är
Kapström-men, vilken utgår från ekvatorn och
följer Sydafrikas kust. I n. bildar
I. två öppna bukter, Bengaliska
bukten och Arabiska bukten. Den senare
bildar i n. två inhav, Persiska viken
och Röda havet. De största öarna äro
Madagaskar, utanför Afrikas ö. kust,
Ceylon, utanför Främre Indien, och
Sundaöarna, utanför Bortre Indien.
Indiskre’t, som ej vet att tiga,
taktlös, ogrannlaga. — Indiskretion,
obetänksamhet, ogrannlagenhet.
Indispensa’bel, från vilket ej kan
lämnas dispens; oeftergivlig,
ovillkorlig.
Indispone’rad, ohågad, olustig,
opass-lig. — I n d i s p o n i’b e 1, ej till
förfogande. — Indisposition, olust,
opasslighet.
lndisputa’bel, oomtvistlig,
obestridlig.
In’dium, sällsynt metall, som liknar
Gallium. Kem. tecken In. Atomvikt
114.8. Anträffas i små mängder i vissa
zinkbländen.
Individ, en enda, viss person; ett
exemplar; (ringaktande) ”gynnare”,
’figur”. — Individualite’t,
egenskapen att vara en individ, personKg
egenart, särmärke. —
Individuali-s e’r a, göra enskild, noga bestämma,
skarpt begränsa, utprägla. —
Individuell’, det för en person
utmärkande till skillnad från andra;
personlig, egendomlig.
Individualis’m. Åskådningar, vilka
betona den enskildes rätt och frihet
gentemot samhällets intressen och
fordringar kallas I. I sin mest
utpräglade form förfäktas I. av anarkisterna.
Max Stirner och F. Nietzsche äro
kända företrädare av individualistiska
åskådningar.
Indoeuropéer. Man antar, att I.
ursprungligen levat i Mellaneuropa och
s. Skandinavien. Från detta centrum
ha de sedan i väldiga folkvågor brett
ut sig över stora områden, s. nt över
hela Sydeuropa, främre Orienten och
ända bort till Indien, v. ut över hela
Västeuropa. Den sista av dessa
folk-vahdringar är Den stora
folkvandringen 300—500 e. Kr. (jfr Folkvandring).
Som en indoeuropeisk folkvandring i
senare tid kan man även räkna
Amerikas kolonisation. I. ha under
tidernas lopp starkt uppblandats med
andra raser särskilt i de utomeuropeiska
områdena. Inom I. ha
utdifferenti-erats olika raser. Efter den
allmännast antagna indelningen skiljer man
nu på: 1. Nordisk ras el. germansk
ras, som har ljust hår, ljusa ögon, hög
kroppslängd, lång skalle och långt,
smalt ansikte (t. ex. svenskar). 2.
Me-delhavsras el. mediterranéras, som har
mörkt hår och bruna ögon, är
kortväxt men spensligt byggd och
långskallig (t. ex. spanjorer). 3. Alpinsk
ras, som har mörkt hår, bruna ögon,
är kortväxt och jämförelsevis stadigt
byggd samt kortskallig (t. ex.
sydtyskar, norditalienare). 4. Dinarisk ras,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
