Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indoeuropeiska språk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är mörkhårig, brunögd och har
liög kroppslängd, kort, baktill
avplattat huvud ocli framspringande,
vinkelböjd näsa (t. ex. albaner). 5.
Ostbaltisk ras, vilken är ljusliårig,
kortväxt och kortskallig (t. ex. finnar).
Med rasindelningen sammanfaller ej
språkgrupperingen liksom även
nationalitetsgränserna i stor utsträckning
skära rasgränserna. Jfr Indoeuropeiska
språk. Särskilt utomeuropeiska I. äro
starkt uppblandade med främmande
raselement. De indoeuropeiska
eröv-rarha t. ex. i Indien ha trots en sträng
kastindelning, som sannolikt avsåg att
hålla det härskande erövrarfolket, de
högsta kasterna, fria från blandning
med urbefolkningen, dock starkt
uppblandats med inhemska raselement.
Än, i dag kan man dock spåra det
indoeuropeiska rasinslaget. Ju högre
kast desto smalare näsa och desto
tunnare läppar. Jfr Bil. Människoraser.
Indoeuropeiska språk, gemensam
benämning på alla de språk, som höra
till den indoeuropeiska
språkstammen. Alla I. anses ha utvecklats ur
ett gemensamt urspråk. Den
indoeuropeiska språkstammen brukar indelas
i två huvudgrupper: satem- och
cen-tum-språk. Satem och centum äro
orden för hundra i respektive
avesta-språket och latinet. Denna indelning
är grundad på den olika utvecklingen
av de indoeuropeiska k- och g-ljuden.
Till den indoeuropeiska
språkstammen hänföras följande språkfamiljer.
Satemspråk: 1) ariska el. indoiranska
(indiska och iranska) språk, 2)
arme-niskan, 3) trakisk-frygiska språk, 4)
albanesiskan, 5) baltisk-slaviska språk
(baltiska: litauiska, lettiska samt den
nu utdöda preussiskan; slaviska:
ryska, polska, tjeckiska, bulgariska,
ser-bokroatiska m. fl.). Centumspråk: 6)
grekiska, 7) italiska (latinet,
romanska språk), 8) keltiska*, 9) germanska
(dessa indelas i: 1) nordgermanska:
a) västnordiskan (isländska, norska),
b) östnordiskan (svenska, danska), 2)
östgermanska (gotiskan är det
viktigaste av dessa, vilka alla äro utdöda),
3) västgermanska: a) tyskan, b)
ang-lofriesiska (engelska och friesiska),
10) det nyligen upptäckta, utdöda
to-chariska språket, 11) venetiska.
In’dokina, franskt kolonialområde i
Bortre Indien. 8,000 kv.-mil, 17 milj.
inv. Innefattar Cocliinkina,
Kam-bodsja, Annam, Tongking.
Indolen’s, oföretagsamhet, slöhet,
tröghet. — I n d o 1 e n’t, likgiltig, slö,
slapp.
Indologi’, vetenskapen om Indiens
språk, kultur och historia.
In*dra, i den indiska gudasagan
åskans och regnets gud. I. är även
beskyddaren mot onda makter.
Indragningsmakt, rätt att indraga
en tidnings upplaga av ett visst
nummer samt tillståndsbeviset till tidnings
utgivande, har i Sverige funnits 1785
—1809 och 1812—1844. Jfr Tryckfrihet.
lnduce’ra, införa; sluta från enskilt
till allmänt. Jfr Induktion.
Induktan’s, se Impedans.
Induktion. — 1. Fil., Att vid en
bevisföring sluta från enskilda fall till
allmänna lagar kallas I.
Naturvetenskapen bygger i stor utsträckning på
sådan bevisföring. Lagarna om
tyngdkraften bygga exempelvis på talrika
iakttagelser, att kroppar attrahera
varandra och att föremål dragas mot
jorden. Ju talrikare iakttagelser man
har till sin disposition, desto säkrare
äro i allmänhet de ur dessa dragna
slutsatserna. Statistiken är en speciell
metodik, att ur en samling ej entydiga
iakttagelser fä fram eventuell
lagbundenhet. Även på experimentell
forskning influera emellertid talrika
faktorer, varför experimenten ej alltid äro
fullt likvärdiga. Ett enda experiment
är därför sällan bevisande. — 2. Fys.
Om en sluten elektrisk ledare rör sig
i ett magnetiskt fält, så att antalet av
de kraftlinjer, som skära den yta,
ledaren omsluter, ökas eller minskas,
uppstår i ledaren en elektrisk ström,
en induktionsström. Samma fenomen
inträder, om ledaren är stillastående,
men ökning el. minskning av antalet
kraftlinjer, det vill säga, det
magnetiska fältets styrka, åstadkommes på
annat sätt. Magnetfältet kan antingen
alstras av en magnet el. av en
elektrisk ström. Sistnämnda ström kallas
för huvudströmmen el. den inducerande
strömmen. Induktionsströmmen, den
sekundära strömmen, upx^står även,
när båda strömkretsarna äro stilla,
om huvudströmmen öppnas el. slutes
el. dess styrka på något sätt
förändras. En ökning av antalet
kraftlinjer ger enligt Maxwells regel en
induktionsström i positiv led (motsols),
om iakttagaren tänkes se
strömkretsen från det håll, från vilket
kraftlinjerna komma; en minskning av
antalet kraftlinjer ger en ström i
motsatt riktning (negativ led, medsols).
Enligt Lenz lag har den ström, som
uppstår i en ledare, som rör sig i ett
magnetiskt fält, alltid en sådan
riktning, att den motverkar rörelsen.
Hu-vudströmmen åstadkommer emellertid
icke allenast en induktionsström i en
annan ledare utan även i den egna
strömkretsen. Fenomenet kallas för
självinduktion och den alstrade
strömmen för extraström. Extraströmmen
går, då huvudströmmen slutes, i
motsatt riktning mot denna; då
huvudströmmen brytes, uppkommer en ström
i samma riktning som denna.
Extraströmmen verkar sålunda i bägge fal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
