I’sraeJ, namn i Gamla testamentet, avseende 1) de n. stammarna i motsats till Juda, 2) alla stammarna, stundom ensamt Juda, 3) stamfadern. — I. tillhör den semitiska folkstammen. Den s. k. mosaiska tiden oeh Palestinas erövring inföll sannolikt mellan omkring 1450—1200 f. Kr. Invandringen i Kanaan försiggick troligen både från s. och ö. Under den s. k. domartiden voro de n. stammarna och Juda åtskilda men förenades av judakonungen David, vars regering medförde en kort storhetstid. Efter Salomos död lösgjorde sig nordstammarna (930-t.) och bildade ett eget rike, Nordriket (även benämnt I. el. Efraim). Detta var större och mäktigare än Juda. På 800-t. började stridigheter med assyrierna, vilka 722 intogo Nordrikets huvudstad Samaria. En stor del av landets invånare bortfördes i fångenskap till Assyrien. Till Nordriket sändes i stället främmande folk, som blandade sig med de kvarvarande israeliterna. Så uppkom bland-folket samariterna. Juda rike blev assyriskt lydland på 730-t. Slutligen föll Jerusalem 5S6 för kaldéerna och större delen av befolkningen bortfördes i babylonisk fångenskap. (Om I: s vidare historia se Judar). 1’sraels, J., 1824—1911, holländskjudisk målare, vars tavlor återge var-dagsinteriörer ur böndernas och fiskarnas liv (Kampen för tillvaron, Mormors tröst). 1800-t: s holländska måleri har i I. sin förnämsta representant. 1’srahel, Et., (födelse- och dödsår okända), köpman från Liibeck, en av Gustav Vasas vänner från den tid, då han vistades därstädes (1519—20). I. understödde Gustavs befrielsekrig och sändes sedan flera gånger till Sverige för att utkräva statsskulden. Under grevefejden var I. en av liibeckarnas ledare. isskåp, se Kylanordningar. Is’sos, forntida stad i Cilicien, där Alexander den store besegrade Darius III 333 f. Kr. Issten, se Ivryolit. Issyk Kul, avloppslös sjö, ungefär av Vänerns storlek, i Centralasien, vid n. sidan av Tian-sjan. l’stadarätt benämnes den barnbarn och barnbarnsbarn etc. tillkommande rätten att taga arv efter avliden anförvant i uppstigande led. Is’ted, by i provinsen Schleswig-Holstein, Preussen, där den danska hären segrade över den schleswig-holsteinska 1850. Ister, relativt löst djurfett. Istiden, geol., skede under kvartär-perioden, då klimatet var så mycket kallare än nu, att glaciärer och landisar fingo en i jämförelse med de nutida ofantlig utbredning. Stora delar Karta över den sista nordiska landisens största utbredning. Streckens riktningar angiva isens rörelseriktningar, och den heldragna linjen i det inre av Skandinaviska halvön anger isdelarens läge. av Europa och N.-Amerika voro då täckta av mäktiga landisar och utanför dessa levde en arktisk växt- och djurvärld, den senare i Europa representerad av bland annat ren, myskoxe, mammut, ullhårig noshörning, lemlar. Samtidigt med dessa levde också människan i Europa (Neanderthal- och Cromagnon-raserna m. fl.). De spår, istidens glaciärer och landisar lämnat efter sig, äro bland annat räfflade och rundslipade hällar, flyttblock, moräner, rullstensåsar, ishavslera. — Man urskiljer i Europa 3 el. 4 istider under kvartärperioden och mellan dem liggande varma interglaciala tider med ungefär likadant klimat som det nutida. Även under äldre geologiska perioder ha förekommit istider, särskilt under permperioden. Is’trien, landskap i n. Italien. 5,000 kvkm., 343,000 inv. Viktigaste stad Triest, 240,000 inv. — I. är en bergig halvö vid Adriatiska havet. Åkerbruk och boskapsskötsel äro huvudnäringar men föga utvecklade. Vin, olja, frukt och silke äro de viktigaste produkterna. Vid kusten bedrives fiske. Industrin omfattar huvudsakligen saltberedning och skeppsbyggeri. Handeln är obetydlig. Isvos’jik, rysk droskkusk. Isättika, vattenfri ättiksyra. lta’ler, folkstam, ursprungligen bosatt i s. Italien. I. betecknade redan hos de klassiska författarna alla italienska folk. Ita’lia Irreden’ta, it., ”det ännu ej befriade Italien”, före världskriget avsågs med I. särskilt av italienare be-