ett av världens rikaste guldfält. J. anlades 1886 i samband med guldupptäckterna och har sedan utvecklat sig till en fullt modern stad, som nu till storleken är den tredje i ordningen bland Afrikas städer. Johannes Magnus el. Magni (egentligen Jöns Månsson), 148S—1544, den siste katolske ärkebiskopen i Sverige, 1523 vald till Gustav Trolles efterträdare. J. var en varm katolik men sökte samtidigt stå på vänskaplig fot med Gustav Vasa under dennes refor-mationsvänliga strävanden. 1526 sändes han utomlands i diplomatiska ärenden och återvände aldrig till Sverige. J. var författare till historiska arbeten, av vilka det mest berömda behandlar den svenska konungakrö-nikan. Johannisbröd-trädet (Ceratonia Sili-qua) av familj Papilionacsee är ett i Medelhavsländerna vilt växande och jämväl odlat större träd med ätbara frukter (Johannisbröd). Fröna kallas karat och användes tidigare till tare-ring av vågar. Därav benämningen ”karat” för guldhalt. Johanni’torden, medeltida riddaror-den, vilken utvecklades ur ett av Be-nediktinorden lett sjukhus i Jerusalem . Medlemmarna kallades därför även hospitaliter. J. hade till uppgift att bekämpa de otrogna och skydda pilgrimer till det heliga landet. Deras tecken var ett kors med i spetsen kluvna armar. Orden fick så småningom stort inflytande och organiserade sig med huvudsäte på Malta (därav benämningarna malteserkors och mal teser riddare). J. hade sjukhus och kloster över hela Europa, i Sverige bland annat i Eskilstuna. Reformationen vållade J. stort avbräck. Napoleon intog 1798 Malta. J. besitter dock fortfarande stora rikedomar och har inom sjukvården utövat ett betydelsefullt arbete. Under världskriget samarbetade J. med Röda korset. Johannsen, W. L., f. 1857, dansk växtfysiolog, professor i Köpenhamn. J. har utfört betydelsefulla ärftlighets-undersökningar samt uppfunnit en metod att genom påverkan med eter påskynda växters utveckling. Johansen, Yiggo, f. 1851, dansk målare, professor 1906—21 vid Köpenhamns konstakademi, vars direktör han var 1911—14. J. är främst familjelivets framställare och har målat idylliska vardagsinteriörer i en levande, kraftfull stil. Bland J :s övriga arbeten märkas utmärkta landskapsmålningar och porträtt. Johansson. — 1. Lars J., benämnd Lucidor, 1638—74, skald, den karolinska diktningens främste lyriker och humorist. J., som skrev på såväl svenska som tyska, strödde omkring sig mångfaldiga tillfällighetsdikter, ”världsliga och andliga visor”, vilka efter hans död utgåvos i en mycket ofullständig samling, Helicons blomster (1689). 1912 utgav E. A. Karlfeldt en minnesteckning över J. —• 2. Johan J., 1792—1860, tidningsman, bidrog verksamt till den politiska pressens utbildande i Sverige. Främst bekant är J. som en av tidningen Argus utgivare. — 3. Aron J., f. 1860, arkitekt. Till hans mera bekanta arbeten hör riksdagshuset. — 4. A. J., f. 1889, författare, vars roman De röda huvudena vann en utpräglad publikframgång. John Bull [djånn bolj, eng., skämtsam benämning på engelska folket och nationalkaraktären. I en politisk satir (1712) av författaren Arbuthnot användes J. B. första gången som namn på typen för en engelsman. Vanligen avbildas J. B. som den pen-ningdryge godsägaren, en äldre, kor-pulent herre med kindskägg, cylinderhatt, kragstövlar och käpp. Johnson [djån’-]. — 1. Samuel J., 1709—84, engelsk skriftställare, representant för den pseudo-klassiska stilen. Åren 1750—52 utgav J. en mycket populär essaytidskrift The Ramb-1 e r, och några år senare utkom hans mästerliga engelska ordbok (D i c t i o-nary of the Englis h langu-age). 1765 gav J. ut en Sliakespeare-upplaga samt skrev senare en serie levnadsteckningar över engelska skalder, särskilt berömda för sina utomordentliga karaktärsstudier. J. är kanske mest ihågkommen för sin konversation, mästerligt bevarad i en levnadsteckning av Boswell*. — 2. Andrew J., 1808 —75, den fjortonde presidenten i Förenta Staterna, hade vid utbrottet av inbördeskriget 1861 slutit sig till nordstaterna som republikan och blev vicepresident 1864. S. å. blev han Lin-colns efterträdare som president. J. kom i skarp konflikt med kongressen, som ansåg J:s politik alltför syd-statsvänlig och ej tillräckligt negervänlig. — 3. J. A. J., 1861—1909, nordamerikansk politiker av svensk börd, från 1904 demokratisk guvernör i Minnesota. Johnston [djå’nstcen]. — 1. Sir EL H. J., f. 1858, engelsk upptäcktsresande, som företagit flera resor i Afrika och utgivit betydelsefulla arbeten om Cen-tralafrika samt sedermera även roma-rier (The Gay Dombeys). — 2. J. E. J., 1807—91, amerikansk sydstatsgeneral under inbördeskriget (1861— 65), en av de skickligaste generalerna i sydstaternas armé. J. blev 1877 medlem av kongressens representanthus. Johnstown [djå’nstaun], stad i Pennsylvania, U. S. A. 67,000 inv. Järn- och stålindustri.