att inom viss tid bosätta sig å denna) vunno däremot icke statsmakternas bifall. En annan sida av den sociala J. bildar frågan om beredandet av en mera tryggad ställning åt arrendatorerna, särskilt de mindre. Genomförandet av en mera socialt betonad arrendelagstiftning, genom vilken arrendators rätt att få arrendet förnyat vid arrendetidens utgång, lians rätt att vid arrendets upphörande erhålla skälig ersättning för av honom åstadkomna jordförbättringar in. m., står för närvarande på dagordningen. I nära samband härmed står frågan om rätt för arrendator att under vissa förutsättningar friköpa av honom arrenderat område. Tillsvidare hava särskilda lagstiftningsåtgärder ej härvid ansetts böra ifrågakomma (jfr dock Ensittarlagen). För närvarande är vidare, efter därom av jordkommissionen avgivet förslag, även frågan om genomförandet av en rationell lagstiftning mot vanhävd av jordbruk aktuell. För skogens vidkommande gäller i detta avseende skogsvårdslagen den 15 juni 1923. Slutligen äro även de frågor aktuella, som röra anskaffandet av för jordbruk lämplig jord åt dem, som önska grunda nya jordbruksfastigheter. I första rummet erbjuder sig härvid den för övrigt sedan lång tid praktiserade möjligheten att upplåta kronan tillhörig jord. Vidare föreligga planer på genomförandet av sådana ändrade bestämmelser, att jordupplåtelser skulle kunna ske från den s. k. ecklesiastika jorden. I samma riktning syfta kraven på fideikommissinstitutionens upphävande. Från den radikalaste sidan yrkas slutligen på lagstiftning om expropriationsrätt i fråga om jord i enskild ägo för här förevarande ändamål. Vid fråga om jordupplåtelse är alltid den form (full äganderätt, tryggad besittningsrätt m. m.), i vilken jordupplåtelsen skall äga rum, en omstridd fråga. Se vidare Egnahems-frågan. Jordglob, se Glob. Jordgubbar, se Fragaria. Jordkommissionen, se Jordfrågan. Jordloppor (Halticince) äro små bladbaggar med glatt, kullrig kropp, trådlika antenner. De ha god hoppförmåga. Larverna leva inuti blad och andra växtdelar. Skadedjur på kors-blommiga kulturväxter (kål, rovor etc.) äro de s. k. randiga J. Kornjordloppan angriper vårsäd. Jordlöpar släktet (Carabidse) äro skalbaggar med långsträckt kropp, litet huvud, trådlika antenner, långa ben. De leva vanligen på marken och livnära sig av rov. Jordmagnetismen. I varje punkt på jordytan äro magnetiska krafter verksamma. Dessa krafters riktning bestämmas av deklinationen, det vill säga den vinkel, som en i horisontalplanet rörlig magnetnål bildar med den geografiska meridianen, och inkli-nationen, d. v. s. den vinkel, som en i ett i deklinationsnålens riktning lagt, lodrätt plan (det magnetiska meridianplanet) fritt rörlig magnetnål gör med horisontalplanet. Isogoner kallas linjer, som på en karta sammanbinda punkter med samma deklination; iso-kliner, linjer, som förena punkter med samma inklination. De magnetiska polerna (den magnetiska nordpolen och den magnetiska sydpolen) kallas tvenne punkter på jordytan, där deklinationsnålens läge är obestämt och inklinationsnålen ställer sig vertikalt. Jordmagnetismens styrka pä en viss punkt beräknas i allmänhet ur bestämningar av storleken av dess liorisontalkomposant, horisontalintensiteten, och inklinationen. Såväl jord-magnetismens intensitet som deklination och inklination undergå förändringar. Förändringarna äro dels se-kulära, långsamt under århundradenas lopp fortskridande, dels periodiska (dagliga, årliga), dels slutligen tillfälliga (störningar el. perturbatio-ner), som, då de äro särskilt kraftiga, kallas för magnetiska oväder. Störningarna sammanhänga med solfläckar, norrsken m. m., de periodiska förändringarna med jordens rotation m. m. Jordmetaller, benämning på vissa grundämnen, vilkas svårreducerbara oxider tidigare kallades jordarter. Till J. höra de alkaliska J. (magnesium, kalcium, strontium, barium och radium samt beryllium, som bilda övergången till de egentliga jordmetallerna), de egentliga J. (aluminium, in-dium, gallium och tallium) samt de sällsynta J. (skandium, yttrium, lan-tan, praseodym, neodym, samarium, europium, gadolinium, terbium, dy-sprosium, holmium, erbium, tallium, ytterbium och tulium). Jordnöt, se Arachis. Jord produktivitetslagen. Om ökat kapital och ökat arbete nedlägges pä ett visst jordområde, stiger avkastningen till en början förhållandevis snabbare än de upprepade tillskotten av kapital och arbete. Vid en viss gräns inträder härutinnan en ändring. över denna gräns åstadkommer ett tillskott av en viss mängd kapital och arbete ej längre samma ökning av avkastningen, som lika stort tillskott tidigare åstadkom. Ju mer mängden kapital och arbete ökas i förhållande till jorden, desto mindre blir avkastningens ökning i förhållande till kapi-