Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Journale officielle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprungliga J. torde ha varit en
blandras mellan främre asiatisk och
orientalisk ras med inslag av
medelhavs-ras och något nordisk ras. Senare har
J. i viss mån uppblandats med de folk,
hos vilka de levat. Man skiljer
mellan en västlig grupp, som kommit över
Spanien till Västeuropa (Sefardim)
och en östlig grupp, som kommit över
Mindre Asien och Balkan
(Aschkena-sim). Bägge grupperna äro
mörkhåri-ga och brunögda samt ha böjd näsa.
Kroppslängden är jämförelsevis liten.
Den östliga gruppen är mera
kortskallig än den västliga, som i allmänhet
har spensligare kroppsbyggnad,
tunnare läppar och mindre lockigt hår.
I de länder, där J. haft möjlighet att
deltaga i kulturarbetet, ha de visat c*n
utomordentligt smidig
anpassningsförmåga samt skarp och kritisk
begåvning. Av vår kultur ha J. skapat
mer än sin del, och ett jämförelsevis
stort antal av mänsklighetens
stormän höra till deras ras. Deras i viss
mån juridiskt logiska läggning, som
bland annat framträder i deras
reli-gionsföreskrifter, samt deras starka
ekonomiska betoning ha dock bidragit
till att framkalla en viss friktion.
Judéen, sv. delen av Palestina. Om
J: s historia se Israel oéh Judar.
Judckristna, se Ebioniter.
Judén, J., 1781—1855, finsk författare,
skrev filosofiska och skönlitterära
arbeten samt var en av sin tids
förnämsta finskhetsivrare.
Judendom. Från ett ursprungligt
mångguderi utvecklades i förhistorisk
tid hos judarna en monoteism med
utpräglad patriotisk betoning.
Karakteristiskt för J. blev också talrika
sedliga och ceremoniella föreskrifter.
Sabbatens högtidlighållande iakttogs
strängt. Ett av de mera egendomliga
buden är omskärelsen. Flera andra
föreskrifter syftade mot stärkande av
familjebanden och mot bibehållande
av J: s avskildhet och särställning
som Guds egendomsfolk. Så
småningom organiserades ett speciellt
lagtro-get parti, fariséerna, mot vilka bland
annat Kristus uppträdde. De
nationella olyckorna uppväckte
förhoppningen om en befriare, och
Messiasför-väntningarna ha i hög grad satt sin
stämpel på J. Till J: s heliga skrifter
hör utom Gamla Testamentet bland
annat Talmud. På senare tid har
framträtt en mera liberal riktning
inom J., som mindre strängt
upprätthåller de ceremoniella reglerna. En
nationellt betonad rörelse av icke
religiös art är Zionismen.
Judetyska, Jidd’isch, ett blandspråk
från 1400-t., då en mängd tyska judar
flydde undan förföljelser till ö.
Europa. I J. ingå flera olika språkele-
ment, t. ex. hebreiska, ålderdomlig
tyska och ord av rent främmande
ursprung.
Judicieir, rättslig.
Judit, se Holofernes.
Juel. — 1. Niels J., 1629—97, dansk
sjöhjälte, amiral 1657, intog Gotland
1676. S. å. besegrade J. en svensk
flotta vid Ölands s. udde och året därpå
vann han en glänsande seger vid
Kjögebukt. — 2. Jens J., 1745—1802,
dansk målare, en av de förnämsta
representanterna för 1700-talsmåleriet i
Danmark. J. vistades flera år i Rom,
Paris och Genéve och blev 1786
professor vid Konstakademin i
Köpenhamn. Senare var han vid två olika
tillfällen akademins direktör. J.
utförde porträtt, kännetecknade av god
karakteriseringsförmåga, samt
stämningsfulla landskapsbilder.
Jugemang’ [sjysj-],
omdömesförmåga, urskillning.
Jugendstil [jo’gent-], konstnärlig
stilart, som uppkallats efter en tysk
veckotidning, ”Jugend” (grundad 1896),
vilken ställde sig i opposition mot den
gamla traditionella dekorationsstilen.
J. utmärktes av en viss förenkling
samt ett rikligt användande av
våglinjer och framträdde särskilt inom
arkitektur och konstindustri.
Jugoslavien, Syd-Slavien,
Stor-Ser-bien, officiellt kallat Serbernas,
Kroaternas och Slovenernas konungarike,
som bildats efter världskriget, består
av de forna konungarikena Serbien och
Montenegro samt en del förr
österrikisk-ungerska områden. 235,000 kvkm.,
14,700,000 inv. Serbiens ytvidd och
folkmängd har genom världskriget
ökats till den tredubbla. J. gränsar i
n. till Österrike och Ungern, i ö. till
Rumänien och Bulgarien, i s. till
Grekland, i sv. och i v. till Albanien,
i v. till Adriatiska havet och Italien.
Innanför kustlandet i v. löpa
Dinari-ska alperna i sö. riktning ner mot
Albanien. Det inre av J. är till största
delen bergigt. Omkring Donau ligger
en bördig slättbygd. — Jordbruket,
den viktigaste näringsgrenen, är
dåligt skött. Mest odlas vete, majs,
potatis, vin, plommon. Boskapsskötsel
är en viktig binäring (svin, får,
nötkreatur), omkring % av ytan är
skog-bevuxen. Den rika förekomsten av
järn, koppar, kol etc. har skapat en
betydande storindustri (kemisk
industri, textilindustri etc.).
Handelsom-sättningen uppgick år 1924 till 8,200
milj. dinarer import och 9,500 milj.
dinarer export. 1 dinar = 100 parå =
nominellt 0.72 kr. (år 1926 = 0.66 kr.).
Kusttrakterna utmärkas av ett
synnerligen varmt klimat med riklig
nederbörd, de inre delarna av J. ha i
allmänhet ett utpräglat
fastlandskli-mat med kalla vintrar, varma somrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
