sprungliga J. torde ha varit en blandras mellan främre asiatisk och orientalisk ras med inslag av medelhavs-ras och något nordisk ras. Senare har J. i viss mån uppblandats med de folk, hos vilka de levat. Man skiljer mellan en västlig grupp, som kommit över Spanien till Västeuropa (Sefardim) och en östlig grupp, som kommit över Mindre Asien och Balkan (Aschkena-sim). Bägge grupperna äro mörkhåri-ga och brunögda samt ha böjd näsa. Kroppslängden är jämförelsevis liten. Den östliga gruppen är mera kortskallig än den västliga, som i allmänhet har spensligare kroppsbyggnad, tunnare läppar och mindre lockigt hår. I de länder, där J. haft möjlighet att deltaga i kulturarbetet, ha de visat c*n utomordentligt smidig anpassningsförmåga samt skarp och kritisk begåvning. Av vår kultur ha J. skapat mer än sin del, och ett jämförelsevis stort antal av mänsklighetens stormän höra till deras ras. Deras i viss mån juridiskt logiska läggning, som bland annat framträder i deras reli-gionsföreskrifter, samt deras starka ekonomiska betoning ha dock bidragit till att framkalla en viss friktion. Judéen, sv. delen av Palestina. Om J: s historia se Israel oéh Judar. Judckristna, se Ebioniter. Judén, J., 1781—1855, finsk författare, skrev filosofiska och skönlitterära arbeten samt var en av sin tids förnämsta finskhetsivrare. Judendom. Från ett ursprungligt mångguderi utvecklades i förhistorisk tid hos judarna en monoteism med utpräglad patriotisk betoning. Karakteristiskt för J. blev också talrika sedliga och ceremoniella föreskrifter. Sabbatens högtidlighållande iakttogs strängt. Ett av de mera egendomliga buden är omskärelsen. Flera andra föreskrifter syftade mot stärkande av familjebanden och mot bibehållande av J: s avskildhet och särställning som Guds egendomsfolk. Så småningom organiserades ett speciellt lagtro-get parti, fariséerna, mot vilka bland annat Kristus uppträdde. De nationella olyckorna uppväckte förhoppningen om en befriare, och Messiasför-väntningarna ha i hög grad satt sin stämpel på J. Till J: s heliga skrifter hör utom Gamla Testamentet bland annat Talmud. På senare tid har framträtt en mera liberal riktning inom J., som mindre strängt upprätthåller de ceremoniella reglerna. En nationellt betonad rörelse av icke religiös art är Zionismen. Judetyska, Jidd’isch, ett blandspråk från 1400-t., då en mängd tyska judar flydde undan förföljelser till ö. Europa. I J. ingå flera olika språkele- ment, t. ex. hebreiska, ålderdomlig tyska och ord av rent främmande ursprung. Judicieir, rättslig. Judit, se Holofernes. Juel. — 1. Niels J., 1629—97, dansk sjöhjälte, amiral 1657, intog Gotland 1676. S. å. besegrade J. en svensk flotta vid Ölands s. udde och året därpå vann han en glänsande seger vid Kjögebukt. — 2. Jens J., 1745—1802, dansk målare, en av de förnämsta representanterna för 1700-talsmåleriet i Danmark. J. vistades flera år i Rom, Paris och Genéve och blev 1786 professor vid Konstakademin i Köpenhamn. Senare var han vid två olika tillfällen akademins direktör. J. utförde porträtt, kännetecknade av god karakteriseringsförmåga, samt stämningsfulla landskapsbilder. Jugemang’ [sjysj-], omdömesförmåga, urskillning. Jugendstil [jo’gent-], konstnärlig stilart, som uppkallats efter en tysk veckotidning, ”Jugend” (grundad 1896), vilken ställde sig i opposition mot den gamla traditionella dekorationsstilen. J. utmärktes av en viss förenkling samt ett rikligt användande av våglinjer och framträdde särskilt inom arkitektur och konstindustri. Jugoslavien, Syd-Slavien, Stor-Ser-bien, officiellt kallat Serbernas, Kroaternas och Slovenernas konungarike, som bildats efter världskriget, består av de forna konungarikena Serbien och Montenegro samt en del förr österrikisk-ungerska områden. 235,000 kvkm., 14,700,000 inv. Serbiens ytvidd och folkmängd har genom världskriget ökats till den tredubbla. J. gränsar i n. till Österrike och Ungern, i ö. till Rumänien och Bulgarien, i s. till Grekland, i sv. och i v. till Albanien, i v. till Adriatiska havet och Italien. Innanför kustlandet i v. löpa Dinari-ska alperna i sö. riktning ner mot Albanien. Det inre av J. är till största delen bergigt. Omkring Donau ligger en bördig slättbygd. — Jordbruket, den viktigaste näringsgrenen, är dåligt skött. Mest odlas vete, majs, potatis, vin, plommon. Boskapsskötsel är en viktig binäring (svin, får, nötkreatur), omkring % av ytan är skog-bevuxen. Den rika förekomsten av järn, koppar, kol etc. har skapat en betydande storindustri (kemisk industri, textilindustri etc.). Handelsom-sättningen uppgick år 1924 till 8,200 milj. dinarer import och 9,500 milj. dinarer export. 1 dinar = 100 parå = nominellt 0.72 kr. (år 1926 = 0.66 kr.). Kusttrakterna utmärkas av ett synnerligen varmt klimat med riklig nederbörd, de inre delarna av J. ha i allmänhet ett utpräglat fastlandskli-mat med kalla vintrar, varma somrar