valtningarna, som äro fem till antalet. Distriktsförvaltningarnas verksamhetsområde sönderfaller i tre huvuddelar : banavdelningen, trafikavdelningen och maskinavdelningen. Den sammanlagda personalen vid statens järnvägar överstiger, om även den vid järnvägsbyggnaderna anställda personalen medräknas, 30,000 personer. Järnvägstaxa. För personbefordran vid såväl statens som enskilda järnvägar i Sverige gälla zontariffer, som äro så uppställda, att avgiften pr. km. faller, då resans längd växer. I fråga om godsbefordran tillämpas samma princip, det vill säga lägre avgift pr km. vid längre transporter än vid kortare. Särskilda tariffer gälla vidare för paket, fraktgods och ilgods. II-godstaxan, som förutsätter snabbare befordran av godset, är högre än frakt-godstaxan. Vidare gäller, att billigare avgifter uttagas vid försändning av liela vagnslaster än vid försändning av styckegods. Slutligen äro tarifferna så uppgjorda, att billigare gods betingar lägre. fraktsatser än dyrare. Vid samtrafik mellan statens järnvägar och de enskilda järnvägarna gälla särskilda bestämmelser såväl för avgifternas beräkning som för deras fördelning mellan de olika trafikföretagen. Järnåldern kallas den förhistoriska period, då järn allmännare började användas i stället för brons. I olika delar av världen börjar J. vid olika tidpunkt. I Orienten tycks J. ha tagit sin början under senare hälften av andra årtusendet f. Kr. I Mellaneuropa räknas J: s början från omkring 900 f. Kr., Nordeuropas J. börjar först omkring 700 f. Kr. Allmännare använt blev dock järnet i vårt land först omkring 500 f. Kr. — Den mellaneuropeiska J. brukar indelas i två perioder. Den äldsta är Hallstattiden, som fått sitt namn efter ett gravfält vid Hallstatt. Föremålen från denna tid påminna i utförande om bronsålderns former. Den senare perioden, La Tené-tiden, som fått sitt namn efter fyndorten La Tené i Schweiz, har en delvis avvikande or-namentering samt annan karaktär pä föremålen. De nordiska ländernas J. brukar uppdelas i förromersk tid (frän 500 och fram till Kristi födelse), romersk tid (fram till omkring 400 e. Ivr.), från vilken tid man funnit talrika romerska föremål, vittnande om livligt handelsutbyte med sydligare folk, folkvandringstiden (omkring 400 —800) samt vikingatiden (omkring 800 —1050). Järpe (Tetrastes bonasia), en art orrfåglar med nacktofs och nedtill nakna tarser. Spräcklig i rostbrunt, svart, vitt och grått. Förekommer all- Järpe. mänt (tidtals) från Småland och norrut och lever i barrskogar. Längd omkring 40 cm. Stannfågel. Fridlyst. Järpen, municipalsamhälle vid nv. Storsjön, v. Jämtland. 1,050 inv. I närheten Mörsils sanatorium. Järpas, municipalsamhälle på Väst-götaslätten. 350 inv. Järta, Hans, 1774—1847, statsman, författare, hette egentligen Hierta men avsade sig sitt adelskap vid 1800 års riksdag. 1809 var J. sekreterare i konstitutionsutskottet och tog väsentlig del i utarbetandet av den nya ännu gällande regeringsformen. J. tjänstgjorde som statssekreterare för finansärenden 3809—11 och 1815—16 samt som landshövding i Kopparbergs län 1812—22. Senare var han chef för Riksarkivet (1837—44). Som ung tillhörde J. den liberala oppositionen. Senare satte han som sin huvuduppgift att försvara den nya författningen mot alla angrepp och blev därför till en viss grad målsman för de konservativa. Järte, O., f. 1881, byråchef i socialstyrelsen sedan 1921. J. har tidigare företrätt socialdemokratiska åskådningar men uteslöts ur partiet på grund av aktivistiska åsikter 1915. Senare har J. övergått till högern, vilket parti han sedan 1925 representerar i andra kammaren. Järtccken, egendomlig naturföreteelse, uppfattad som en fingervisning från högre makter. Järv (Gulo luscus) tillhör mård-djurens grupp, har kort nos, smä ögon .och öron, breda, på undersidan hårklädda tassar och kort, yvig svans. J. är svartbrun till färgen med ett gulbrunt band utefter sidan. Den kan klättra i träd. Förekommer i nordliga Skandinavien och norra Ryssland och är ett svårt skadedjur för renhjordarna. Fig. å nästa sida. Järvsö, samhälle vid Ljusnan, i en naturskön trakt av mellersta Hälsingland. Sjukhus för spetälska.