peter genom dess kokning tillsammans med klorkalium, löst i vatten. På grund av kristallformen kallas K. ofta pris-matisk salpeter. Vid hög temperatur är K. ett kraftigt oxidationsmedel. Det användes bland annat till fyrverkeripjäser och till svartkrut, som består av K. (75%), kol (15%) och svavel (10%). Ka’lisalter, se Stassfurf. Kalisz [ka*lisj], polsk industristad. 4ö,000 inv. En av Polens äldsta städer. Ka’lium, en av alkalimetallerna, allmänt förekommande i naturen i form av olika slags salter. Kem. tecken K. Atomvikt 39.1. Atomvärde 1. Spec. •vikt. 0.86, smältpunkt 62.5°. K. är en silvervit metall, som i luften ögonblickligen överdrages med en grå oxidhinna och som sönderdelar vatten under så häftig värmeutveckling, att den uppkomna vätgasen antändes; K. måste därför förvaras i fotogen. — Av K.-föreningarna märkas: K.-hydrat [KOH] el. kaustikt kali, vars vattenlösning kallas kalilut; K.-klorid [KC1] el. klorkalium, som finnes i mineralet karnallit och användes som gödselmedel; K.-bromid [KBr] el. bromkalium, som användes som nervstillande medel; K.-cyanid [KCN] el. cyankalium; K.-nitrat [KNO3] el. salpeter; K.-klo-rat [KCIO3] el. klorsyrat kali, som bland annat användes i tändsticksfa-brikationen och till fyrverkeripjäser; K.-sulfat [K2SO4], som finnes i kainit och bland annat användes för framställning av pottaska; K.-karbonat [K2CO3] el. pottaska. — K. ingår i form av olika K.-silikat i några av de vanligaste bergartsbildande mineralen t. ex. K.-fältspat och glimmer. Vid bergarternas förvittring övergår K.-salterna i de lösa jordlagren, där de utgöra ett för växterna nödvändigt näringsmedel (jfr Stassfurt). Kal i 11 mb ikr o m a’ t, se Krom. Kaliumpermangana’t, se Mangan. Ka’livattenglas, se Vattenglas. Kalix, municipalsamhälle nära Kalix älvs utlopp i Bottniska viken, ö. Norrbotten. 1,000 inv. Kalixti’ner, se Hus. . Kalix älv upprinner i Lappland i närheten av Kebnekajse, rinner i sö. riktning, mottager genom Tärendö älv vatten från Torne älv och utfaller i Bottniska viken. Längd 45 mil. Kalk. — 1. Genom glödgning ("bränning”) av kalciumkarbonat [CaCOs], vilket i naturen förekommer som kalksten, krita och marmor, erhålles kalciumoxid el. osläckt kalk [CaO]. Osläckt kalk upptager med begärlighet fuktighet ur luften och upphettas starkt, om den beg jutes med vatten. Härvid bildas kalciumhydrat eller släckt K. [Ca(OH)2]. Osläckt K. säges vara fet, om den är någorlunda fri från främmande beståndsdelar, medan den säges vara mager, om den innehåller mycket lera el. magnesia. Den användes som ett billigt desinfektionsmedel. Släckt K. användes som jordförbättringsmedel samt för framställning av murbruk. — 2. Se Blomma. Kalkalger, vissa i havet levande grönalger el. rödalger, som ha riklig kalkinlagring i cellväggarna. Fossila Iv. ingå ej sällan i jordskorpans avlagringar, t. ex. i Schweiziska kalkalperna. Kalkbruk, se Murbruk. Kalke’ring, kopiering av en ritning, vars linjer genom ett tunt, genomskinligt papper (kalkerpapper) följas med en penna. Från kalkerpapperet el. originalet kan ritningen även överföras på annat papper el. på tyg genom användning av ett mellanlägg av något avfärgande papper. Kalkfältspat, se Fältspat. KalkTdike, tretungad halvö v. om Salonikibukten, Grekland. Kalkliniment är sammansatt av olja och kalkvatten och användes bland annat vid brännskador. Kalkljus åstadkommes genom upphettning av en av kalk bestående glödkropp i knallgasbläster. Kalkmålning, se Freskomåleri. ...................................1 Kalkon. Kalko’ner äro till hönsfåglarnas ordning och fasanfamiljen hörande fåglar. De ha bred stjärt samt huvud och hals nakna med köttiga bihang. Fem arter finnas i Nord- och Centralamerika. Stamformen för de tama raserna är den mexikanska K. (Mele-agris gallopavo), som vild förekommer i Mexico och Arizona. Kalkorganismer. Vissa lägre djur-och växtgrupper avsöndra kalk (kalli, torde sökas under C.