ciumkarbonat) för bildning av skal, skelett o. s. v. De förmedla i stor utsträckning bildning av kalkstenar. Sådana K. äro koraller, foraminiferer, sjöliljor, snäckor, musslor m. fl. och inom växtriket vissa alger, kalkalger. Kalksalpeter, kalciumnitrat, kem. formel Ca (N0s)2. K. framställes bland annat enligt en av norrmännen Birke-land och Eyde utarbetad metod och kallas då luftsalpeter el. Norgesalpe-ter. Kväve och syre förena sig direkt med varandra till kvävepxid i den av en elektrisk ljusbåge alstrade höga temperaturen (3,000°—4,000°). Den avkylda kväveoxiden oxideras till kvävedioxid, varur salpetersyra framställes. Med kalksten ger salpetersyran slutligen K., som numera är ett mycket viktigt gödselmedel. Kalksinter, se Kalktuff. Kalkspat, miner., kalciumkarbonat (Ca C03), kristalliserar i hexagonala kristallsystemet i en mångfald former. Hårdhet = 3 i hårdhetsskalan; splittras sönder i stycken, begränsade av plana, rombiska ytor (klyvningsytor, genomgångsytor), löses i syror under skumning (bortgående kolsyra). K. är färglös, vattenklar el. vit (stundom färgad av främmande ämnen, gulaktig, svart o. s. v.). Mineralet är dubbelbrytande (jfr Dubbelspat*). K. är ett av de vanligaste mineralen, huvudbeståndsdel i kalkstenar, marmor, krita, kalktuff, bleke m. m. och ingår såsom inblandning i vissa leror och andra jordarter, som då kallas märgel. Kalksten, geol., bergart, bestående huvudsakligen av kolsyrad kalk. Kalkstenar finnas i de flesta geologiska formationer och äro mestadels havs-sediment. De äro ofta rika på fossil el. bestå till väsentlig del av hopade skal- och skelettdelar av kalkorganismer. Kalktuff, kalkavsättning ur källvatten, som innehåller kolsyrad kalk (kalkspat el. arragonit). Tuffen är porös, vit el. gulvit och innehåller ofta fossil av växtdelar och mindre vattendjur. Travertin och kalksinter äro också kalktuffer. Kalkvatten, en vattenlösning av kal-ciumliy drat (släckt kalk). Kalky’l, beräkning, särskilt de kostnadsberäkningar, som affärsmän och industriidkare utföra. I matematiken ingår K. i namnet på olika grenar av densamma såsom t. ex. differentialkalkyl, integralkalkyl. Kalla, se. Arum och Zantedeschia. Kallblodiga djur, se Kroppsvärme. Kallbrand, se Brand. Kallbräcka, se Järn. Kallelse, erbjudande om ämbete. Jfr även Fjärde provpredikant. Kalligra’f, skönskrivare. — K a 11 i-g r a f i’, skönskrivningskonst. Kalli’krates, grekisk byggmästare, som i mitten av 400-t. f. Kr. tillsammans med Iktinos byggde bland annat Partenon. Kalli’makos, grekisk författare, som levde på 200-1., f. Kr. K. var en av den alexandrinska periodens mest framstående personligheter. Han räknas som den grekiska litteraturhistoriens grundläggare. Hans formfulländade dikter betraktades som mönster av de senare latinska skalderna. Kallinge, järnbruk vid Ronnebyån, mellersta Blekinge. Flera valsverk, mekanisk verkstad, verkstad för gjut-godsemaljering etc. KalTio, K., f. 1873, finländsk politiker, som sedan 1904 representerat finska bondepartiet i riksdagen. K. har varit medlem av flera regeringar samt statsminister 1922—24. Kalli’ope, hjältediktens gudinna, en av de nio muserna*. Kallkilning, sprängning av berg med hjälp av järnkilar. Se Bergsprängning. Kallnål, torrnålsradering, se Etsning. Kallortstillägg, avlöningstillägg, som utgår till befattningshavare i statens tjänst med placering på orter, belägna i landets nordligaste delar, för kom-pensering av de olägenheter, som pä grund av de klimatiska förhållandena äro förenade med vistelse på sådan ort. Kallortstillägget varierar efter den kallortsklass, till vilket viss ort genom avlöningsreglementet hänförts. Kallsjön, sjö nära Åreskutan, v. Jämtland. 180 kvkm. Avrinner genom Järpströmmen till Indalsälven. Kallstenius, G., f. 1861, målare, professor vid Konsthögskolan 1912, har företrädesvis utfört landskapsmålningar (väggmålningar i Dramatiska teatern, Månskensnatt på Gotland). Kålmån [kal’-], E., f. 1882, ungersk kompositör, som skrivit omtyckta operetter bland annat Czar das-furstinnan. Kalmar, stad vid Kalmarsunds smalaste del, ö. Småland. 18,400 inv. Residensstad för Kalmar län. Tvenne tändsticksfabriker. Stor livsmedelsindustri (Kalmar ångkvarn, Svea margarinfabrik etc.). Mekaniska verkstäder. Livlig sjötrafik. Urgammal handelsplats. Under unionstiden Sveriges förnämsta stad. Slott, fordom ett av rikets starkaste fästen. Ståtlig domkyrka. Kalmar blodbad, benämning på politiska avrättningar, som utförts i Kalmar, dels under konung Hans regering (juli 1505), dels på föranstaltande av hertig Karl (maj 1599). Kalmarkriget, benämning på det svensk-danska kriget 1611—13, vilket Tidens Lexikon, 40