var en tid medelpunkten i det hetti-tiska väldet och ingick sedan i perserväldet. Tidvis var det självständigt och kom under romarna 17 e. Kr. Det består av bergland och stäpp och bebos av nomadiserande turkmener. Kappe, gammalt svensk rymdmått, motsvarande Vse tunna fast mål (5.151.) el. V32 tunna våta varor (4.59 1.). Kappland, gammalt svenskt ytmått, motsvarande V32 tunnland (154.3 m2). Kapriciö’s, nyckfull. Kaprifo’liebusken, en art av växtsläktet Lonicera (familj Caprifoliacese). Den Y a n 1 i g a K. är L. periclymenum, även benämnd vildkaprifol, med äggrunda blad och mot aftonen starkt doftande blommor. Trädgårdskaprifol har de motsatta bladen sammanvuxna till en av stammen genomborrad skål. Flera arter av Lonicera äro vanliga prydnadsbuskar. De äro oftast nedliggande el. slingrande kring stöd. Kaprio’1, luftsprång. Kapri’s, nyck, infall, hugskott. Kapsej’sa, kantra (om fartyg). Kap’sel, hölje, liten ask, fodral. Se även Frukt. Kapso’n, ett slags grimma, som på nosremmen har ett med ringar försett, fodrat järnbeslag. Ka’p staden, stad i Kaplandet, Sydafrikanska förbundsstaten, belägen vid en vik av Atlanten. 200,000 inv. Säte för förbundsregeringen. Betydande hamnstad. Utgångspunkt för ångbåts- och järnvägslinjer. En av Sydafrikas viktigaste handelsstäder. Ka’pströmmen, varm havsström i Indiska oceanen längs Sydafrikas kust. Ivapsy’1, en av tjock stanniol bestående kapsel, som placeras som huv över butelj korkar. Kap Tarif’a, udde på Pyreneiska halvön. Europas sydligaste punkt. Kapteyn [-tej’n], J. C., 1851—1922, holländsk astronom, vars matematiska arbeten och teorier rörande stjärnsystemets byggnad haft stor betydelse. Kapu’11, se Hönsraser. Kapuschongr’, huva (till regnkappa, munkkåpa 0. dyl.). Kapusi’ner, en 1525 grundad avdelning inom Franciskanorden med strängare regler än moderorden. 1619 blevo K. självständiga. K. har framför allt kloster i Italien. Ivaputt’, slut, tillintetgjord. Kap Ve’rde, (”gröna udden”), Afrikas västligaste udde. Kap Ve’rde-öarna, en till Portugal hörande ögrupp, belägen i Atlanten, vid Afrikas v. kust, bestående av flera kala och klippiga vulkaniska öar, med tillsammans 3,900 kvkm. 150,000 inv., till största delen negrer. Viktig kol- och vattenstation. Ka’ra, turk., svart, ingår i sammansättningar. Karabu’gas, stor bukt på Kaspiska havets ostsida, genom en barriär så avspärrad från detta, att vattenutbyte endast i ringa grad förekommer, varför bukten, som ligger i ett ytterst torrt klimat, får karaktären av en avloppslös saltsjö med tillflöde från Kaspiska havet. Hela bukten är så igenfylld av saltlager, som avsatts ur det saltmättade vattnet, att dess djup icke överskrider några få meter. Kar’achi, hamnstad vid Indusdeltat, Främre Indien. 217,000 inv. Betydande exporthamn för vete, oljeväxter, bomull. Karada’g;li, bergsmassiv i ö. Arme-nien. Karad’ja, Mary, f. 1868, dotter till L. O. Smith, 1887 gift med turkiske ministern i Stockholm. K. väckte på 1890-t. ett visst uppseende med sitt spiritistiska författarskap. Karad’zic [djitj], V. S., 1787—1864, grundläggaren av det nyserbiska språket och litteraturen. K. utgav den första serbiska grammatiken och ordboken samt översatte Nya testamentet. Han samlade även och utgav serbisk folkdiktning. Karaff’ el. karaffi’n, glasflaska för vin, vatten etc. Karag;e’n, se Caragheen. Karaseor’g-evitj, serbisk furstesläkt, härstammande från den i början av 1800-t. såsom upprorsledare mot turkarna verksamme Kara-Georg. Dennes son Alexander K. var furste av Serbien 1842—59. Karakoru’m (”den svarta muren”), centralasiatisk bergskedja, som bildar en förbindelselänk mellan Hindu-kusj och Transhimalaja. Högsta kammarna nå 8,000 m.; betydande glaei-ärer på 50—80 km. längd sträcka sig ned till 3,000 m. höjd. Snögränsen ligger på 5,000 m. ö. h. Den sparsamma befolkningen i dalarna är ett ariskt-mongoliskt biandfolk. Karakterise’ra, känneteckna, utmärka. Karakteris’tika, utmärkande egenskaper, särdrag, — Singularis karak-teristikon. Karakum’, sandöken i v. Turkestan mellan Amu-Darja och Irans randberg. Karantä’n, kvarhållande vid gränser av smittofaiiiga personer för observation. För detta ändamål finnas K.-anstalter, i Sverige vid Fejan och Känsö. Fartyg, som bör undergå K., skall hissa gul flagg. I Sverige är K. påbjuden endast mot pest och kolera. Kara’t. — 1. Mått på renheten hos guldföremål. Antalet K. anger antalet tjugufjärdedelar rent guld, som ingår i föremålet. Varje karat delas i 12