uti bland annat förändringen i gla-ciärers och ökenområdens utbredning; de synas dock i det hela under de senaste två årtusendena ha varit rätt obetydliga. Några hundra år före vär tidräkning, vid övergången mellan brons- och järnåldern, inträffade, åtminstone i Norra Europa, en mera betydande klimatförändring, som visade sig bland annat däri, att vissa sydliga växtarters utbredningsområden förskötos mot söder (t. ex. hasseln). Större klimatväxlingar visa de kvartära istiderna och interglaciala tiderna; och i äldre geol. formationer finner man ännu större olikheter mot jordens nutida klimat, t. ex. en varm-tempererad el. subtropisk tertiär vegetation på Grönland och Spetsbergen; istider under permperioden i Afrika oeh Brasilien. För orsakerna till dessa stora klimatförändringar ges ännu icke någon allmänt erkänd förklaring. Kli’max, stegring i uttrycket. Klinckowström, A., f. 1867, fil. doktor, författare, godsägare, friherre, har utgivit reseskildringar, en del vetenskapliga avhandlingar samt talrika detektiv- och äventyrsromaner (Den hemlighetsfulla fotbollen). Kllng’er, M., 1857—1920, tysk konstnär. K. var framför allt verksam som grafiker men även som målare och skulptör. Hans gravyrer äro mästerliga både vad beträffar teknik och komposition (V o m T o d e, Brahms-phantasie) och kännetecknas av outtömlig fantasi parad med realism och humor. Till K: s mest bekanta skulpturer hör den flerfärgade statyn över Beethoven. Klingspor, V. M., 1744—1814, fältmarskalk. K. var till en tid överbefälhavare i Finska kriget men avskedades redan 1808 på grund av den obeslutsamhet och svaghet, han visat vid lcrigsrörelsernas ledning. K. deltog i 1809 års revolution och var en tid Stockholms överståthållare. Klini’k, sjukvårdsanstalt, särskilt sådan, där undervisning för blivande läkare meddelas. Klln’ker, ett slags glaserat tegel. Klint el. klätt, benämning på mindre bergstopp, oftast kal. Klintberg, G., skådespelare, f. 1870, 1911—24 regissör vid Svenska teatern. Klintehamn, handelsplats på Gotlands v. kust. Järnvägsförbindelser med Visby. Export av kalk och lantbruksprodukter. Kli’o (Clio, Kleio), historiens gudinna i den grekisk-romerska gudaläran. K. var en av de nio muserna. Klippan. — 1. Stort pappersbruk vid Rönneå sö. om Ängelholm, nv. Skåne. Tillverkning av finpapper. — 2. För-stadsområde till Göteborg. — 3. Muni-cipalsamhälle, se Aby-Klippan. Klippare kallas på folkspråket en liten, livlig, snabb häst, vanligen av ej ädel ras. Klippboningar, människoboningar, urholkade i bergsklippor el. uppförda på klippavsatser. K. finnas på Sicilien, i Colorado, Arizona, New Mexico ni. fl. platser. Klipperskepp, snabbseglande segelfartyg, jämförelsevis långt, med liten bredd och med skarp förstäv. Klippfisk är torkad torsk el. andra torskartade fiskar. Ursprungligen torkades fisken på klippor och berghällar, varav namnet klippfisk uppstått. Jfr Kabeljo. Klippgrav, i berg insprängda gravar, vilka särskilt under forntiden användes i Orienten, ofta med pelar-prydd ingång. Klippiga bergen el. Klippbergen, eng. Rocky Mountains [råek’i [-maun-tins],-] {+maun- tins],+} benämning på de bergskedjor, vilka från Mexikanska höglandet löpa norrut genom v. delarna av Nordamerikas Förenta stater oeh Canada. Deras högsta toppar äro jämförliga med Alpernas. Rika på metaller (guld, silver och koppar). Klipping, fyrkantigt mynt från 1500-t. och början av 1600-t. K. slogos stundom, då det gällde att hastigt anskaffa erforderliga penningar. Klipptempel (grottempel), i klippan uthuggna gudstjänstrum, vanligen 1 anslutning till klippgravar. K. förekomma särskilt i Indien (i Karli) och i Egypten (i Abu-Simpel). Kliring, se Clearing. Klisché, se Kliché. Kliss’ov, by i Polen, nö. om Krakau, bekant för den seger, som Karl XII där 1702 vann över August II: s polska och saxislca trupper. Klister erhålles genom uppvärmning av stärkelse (i regel användes vete, råg el. majs) i vatten, varvid stärkelsekornen svälla och springa sönder (förklistring). Den erhållna tjockflytande massan användes som bindemedel för vissa ämnen t. ex. papper, vid appretering m. m. Klisti’r, se Klystir. Klltfer, den danska benämningen på dyner. Klja’sna, biflod från vänster till Oka, mellersta Ryssland. Omkring 600 km. lång. Delvis segelbar. Kloa’kdjur (Monotremata), en klass däggdjur, som sakna tänder och ha av horn överdragna käkar. Tarmkanalan och urogenitalorganen mynna gemensamt i en öppning, kloaken; därav namnet. K. lägga ägg med mjuka skal liksom kräldjuren. Hit liör: Myrpiggsvinet (Echidna aculeata), som har utdragen nos och en masklik tunga, med vilken den fångar myror, termiter o. dyl. Krop-