Klumpfisksläktet (Orthagoriscus) hör till underordningen Plectognathi bland benfiskarna (Teleostei). Kroppen är kort och hög; rygg- och anal-fenorna sammanhänga med den breda, liksom avhuggna stjärtfenan. Bukfenor saknas. Huden är tjock och elastisk. Den vanliga klumpfisken el. s o 1 f i s k e n (O. mola) tillhör de varmare haven men träffas även någon gång vid vår västkust. Den kan uppnå en längd av över 2 m. och en vikt av över 300 kg. Klumpfot beror på felaktig fotställning. Foten är vriden inåt, så att utsidan stöder mot marken. K. kan vara medfödd och bero på ärftliga anlag men kan även uppstå senare under livet och bero på förlamningar el. dyl. K. behandlas med bandage; ofta måste även operation utföras. Klysti’r, lavemang*. Klytaimes’tra (Klytaimnestra), enligt den grekiska gudasagan maka till konung Agamemnon i Mykene, moder till Orestes, Elektra och Ifigenia. K. mördade sin make. Sonen Orestes dödade sedermera K. och hennes älskare Aigisthos. Klyvarbom, förlängning av bogsprö-tet för över. Klyvare, mellan klyvarbommen och förmärsstången fäst, trekantigt segel. Klyvfrukt kallas en sådan frukt, som vid mognaden sönderfaller i enfröiga delfrukter utan att fröna frigöras. Delfrukterna hänga gärna delvis samman (t. ex. Umbellaternas 2-delade klyvfrukt). Klyvsvampar (Schizomycetes), se Bakterier. Klyvöppningar äro små porer i växternas överhud, vilka omgivas av särskilt formade celler, vanligen tvenne halvmånformiga, vilka vid varierande fuktighetsförhållanden i atmosfären kunna öppna och sluta den lilla poren. K. äro av betydelse för växternas assimilation, andning och transpiration. De förekomma i växlande antal, ibland ända till 200 pr kvmm. Klä’pare, oskicklig person. Kläckningsapparater bestå av ett värmeisolerat rum, där temperaturen med hjälp av elektriskt värmeelement el. fotogenlampa hålles vid 38—39°. K. har särskilt användning vid bedrivande av fjäderfäskötsel i större skala. Kläde, enfärgade, täta, lärfts- och kypertvävda ylletyger med filtartad yta med låg och tät ludd. Klädesholmen och Koholmen, municipalsamhälle på en ö utanför Tjörn, s. Bohuslän. 750 inv. Fiskläge. Klädesmalar, se Malfjärilar. Klädlusen (Pediculus vestimenti) tillhör insektsordningen Corrodentia. Saknar vingar. Har extremiteternas ändar försedda med klolikt utbildade anklamringsapparater. Ungarna genomgå inga förvandlingar. Blir ända till 3.5 mm. lång. Är släkt med huvudlusen (Pediculus capitis); en del författare anse t. o. m., att de bägge lössen tillhöra en och samma art. Bägge hemsöka människan. Klädlusen överför fläckfebern. Lever på de med blott småhår beklädda delarna av bålen. Ivlängapor el. spindelapor (Ateles) tillhöra nya världens apor (Platyr-rhini). Tack vare de långa extremi-teterna och sin långa, starka gripsvans nästan flyga de fram mellan träden. De finnas i Amerika, från Mexico till Uruguay, och leva i flockar på 10 å 12 stycken, stundom parvis. Ungarna lämna ej sin mor, ej ens när denna blivit skjuten, varför de lätt kunna infångas. De gripa stundom föremål med gripsvansen och kunna t. o. m. sitta och se oskyldigt på en människa, medan de med svansen snatta något föremål. Klängen äro till fastklamringsorgan av olika slag hos växterna ombildade blad el. grenar. K. förekomma merendels hos s. k. slingerväxter, såsom flera ärtväxter, vinrankan etc. Egendomliga äro murgrönans ”klätterröt-ter”. Jfr Klätterväxter. Klängning, se Fröklängning och Frönötare. Klän g väx ter, se Klätterväxter. Klärobsky’r, se Clairobscur. KIärvoajan’s, se Clairvoyance. Klätt, se Klint. Klätterfåglar, beteckning för fåglar med klätterfötter t. ex. hackspett- och gökfåglar. Klätterväxter, växter, som växa utefter stöd och sakna tillräcklig stadga för att växa fritt upp i luften. För att kvarhålla sig vid stödet äro de vanligen utrustade med speciella organ t. ex. bladklängen (ärter, gurka), stamklängen (vildvin), rotklängen (en del orkidéer i tropikerna), häftrötter (murgröna). En del växter slingra stammen spiralformigt kring smalare stöd, s. k. slingerväxter. Klövar, på utsidan rundade, på insidan plana hovar. Jfr Klövdjur. Klövdjur (Artiodaktyla), en underordning bland hovdjuren (Ungulata), omfattande stora lantdjur, som ha tredje och fjärde tån försedda med lioVar, klövar. Andra och femte tån saknas el. äro förkrympta och beröra ej marken, s. k. lättklövar el. bitår. K. kunna indelas i icke idisslande (Nourumantia), som omfattar svinfamiljen och flodhästfamiljen, samt idisslare (Ruminantia), till vilka bland annat höra kameldjur, hjortdjur, får, bufflar, antiloper, nötdjur och giraffer.