av negrer (omkring 500,000). K. är till största delen en torr och ofruktbar högslätt med enstaka berg. Hirs odlas och utgör befolkningens förnämsta födoämne. Nötkreatur och kameler hållas. Viktigaste produkter äro gummi, hudar, elfenben och struts-fjädrar. Huvudstad El Obeid. Kordong’, snodd, snöre; av soldater el. poliser bildad kedja. Kore’a, sedan 1910 till Japan hörande ostasiatisk halvö. 220,000 kvkm., 18 milj. inv. Huvudstad Söul. K. är övervägande bergigt. Utgör i avseende på klimat och växtvärld ett mellanled mellan Mandsjuriet och den japanska ögruppen. Ris, bomull och tobak, silke, vin och frukt gå väl till. Landet har vidsträckta men illa skötta skogar, rika mineraltillgångar (guld, järn, koppar, kol); vid kusterna bedrives ett givande fiske. Landet är, sedan japanerna kommit i besittning av detsamma, statt i en stark utveckling under livlig immigration av japaner, vilka nu torde uppgå till y2 milj. Koreas urbefolkning, koreanerna, äro i kroppsegenskaper närmast besläktade med japanerna, och dessa ha fått mycket av sina rasegen-domligheter och sin kultur från koreanerna (skrift, buddism, _ konsthantverk m. m.). — Historia. Under 3:e årh. f. Kr. började det kinesiska inflytandet i K. göra sig gällande och 194 f. Kr. grundlädes det kinesiska väldet Chosen. På 300-t. bildades en inhemsk stat, Kokurye, som under 400-t. hade en livlig blomstringsperiod. Samtidigt uppkom andra statsbildningar, av vilka staten Silla underlade sig de andra och bildade ett allkoreanskt rike (678— 935). Detta avlöstes av riket Korye (918—1392), vars konungar på 1300-t. voro mongoler. 1392—1910 härskade medlemmar av dynastin Ri i K. De erkände Kinas överhöghet. På 1800-t. stredo Kina och Japan om herraväldet på K. Efter ett japanskt-kine-siskt krig 1894—95 förklarades K. oavhängigt, men efter rysk-japanska kriget 1905 blev K. japanskt protektorat och införlivades med Japan 1910 (gu-vernementet Chosen). Koreografi’, konsten att beskriva de olika rörelserna i en dans medelst ett visst teckensystem. K. betecknar i vanligt språkbruk danskonst. Korfu’, en av de Joniska öarna, Grekland. 590 kvkm., 120,000 inv. Milt klimat. Vin och sydfrukter. Korg, se Blomma. Korgblomstriga växter, se Compo-sitse. Korgosse, ministran’t, gosse, som biträder prästen under den katolska mässan. Korian’der (Coreandrum sativum), en till familjen Umbelliferfe hörande ört med små, klotrunda frukter, vilka användas som krydda. K., som härstammar från Medelhavsländerna, finns förvildad i s. Sverige. Korinn’a, forngrekisk skaldinna från Tanagra i Beotien, som levde omkring 500 f. Kr. K. var berömd för sin skönhet och sin lyriska skalde-talang. Pindaros säges ha varit hennes lärjunge. Korint’, stad i s. Grekland på det näs, som förenar halvön Peloponnesos med fastlandet. Numera är K. en obetydlig ort. 5,000 inv. Under antiken var K. ett viktigt handelscentrum i det grekiska väldet. Det var från början konungarike men blev på 500-t. f. Kr. republik med makten förlagd till de rikaste köpm an skretsarna. Efter att ha varit i förbund med Sparta ledde det under det s. k. korintiska kriget 395—386 fientligheterna mot Sparta. 146 f. Kr. förstördes K. av romarna men återuppbyggdes år 46 av Csesar. Det blev nu den främsta staden i Grekland. Särskilt den kera-miska industrin nådde en hög utveckling i K. I nyare tid ha arkeologiska utgrävningar företagits i Iv. Korin’ter äro små, frölösa frukter av Vitis vinifera: apyréna, en i östra medelhavsländerna förekommande, ofta odlad, klättrande buske (varietet av vinrankan). Korin’tierbreven, tvenne brev i Nya testamentet, skrivna av Paulus till de på andra missionsresan grundade församlingarna i Korint. Det första brevet är sannolikt från år 55, det andra från år 57. Korin’tiska näset, den smala landtunga, som förenar halvön Peloponnesos med grekiska fastlandet. Ge-nomskäres av Korintiska kanalen. Korin’tiska viken, i yttre delen kallad Patrasviken, grekisk havsvik n. om halvön Morea. Korin’tisk stil, se Byggnadskonst och Pelarordning. Korist’, korsångare, medlem av en opera- el. kyrkokör. Korja’ker, ostsibirisk folkstam vid Beringshav, levande på fiske och ren-avel. Kork är en växtväviiad, vari cellväggarna äro impregnerade med korkämne, suberin, en substans av fett-artad natur. Med K. i dagligt tal menas vanligen flaskkork, som erhålles av korkeken (Quercus suber), vilken bland annat förekommer på Py-reneiska halvön, s. Frankrike. Träden skördas ungefär vart 10: e år, varvid stammens barkskikt avskalas, rensas, uppmjukas och pressas. Kormästare, ålderdomlig benämning för ledaren av en sångkör (förr kor).