sida, åt vars ställning särskild uppmärksamhet ägnats, samt av att en väsentlig del av rörelsens arbete inriktats på att ernå politisk likställighet mellan man och kvinna. Utgångspunkten är ej längre, att män och kvinnor äro i grund och botten lika utan att statslivet just på grund av deras inbördes olikhet har behov av dem bägge. Internationellt företrädes K. av det år 1888 bildade Internationella kvinnoförbundet och den år 1904 bildade Internationella röst-rättsalliansen. Under den nydanings-period, som följt efter världskriget, ha kvinnorna i de anglosaxiska och germanska länderna och delvis i de slaviska i stort sett uppnått likställighet med mannen. I de romanska länderna har däremot K. vunnit vida mindre gehör för sina krav. — Från Sverige torde följande data vara att i första hand anteckna. 1845 genomfördes den lika arvsrätten för man och kvinna, 1846 och 1864 näringsfriheten, 1858 fattades beslut om att kvinnan skulle bliva myndig vid 25 års ålder, 1884 sänktes - myndighetsåldern till 21 år, 1863 fick kvinnan kommunal rösträtt. På 1850-t. fick kvinnan tillträde till lägre statstjänster. I slutet av 1850-t. samt under 1860- och 1870-t:n upprättades särskilda utbildningsan-stalter för kvinnor (folkskollärarinne-seminarier, högre lärarinneseminarium), varjämte kvinna erhöll rätt att avlägga flertalet akademiska examina. De följande decennierna karakteriserades av att kvinnorna fingo tillträde till allt flera arbetsområden (professurer, lektorat etc.). Deras möjlighet att utöva inflytande inom kommunalförvaltningen ökades därigenom, att kvinnor blevo valbara till allt flera kommunala institutioner. Genom kommunallagarna av 1919 och vallagen av 1921 ha kvinnorna i fråga om såväl rösträtt som valbarhet i politiskt och kommunalt avseende jämställts med männen med det undantaget, att kvinna har rätt att när som helst avsäga sig förtroendeuppdrag. Genom grundlagsändringar år 1921 och en lag av år 1923 om kvinnors behörighet att inneha statstjänst har kvinnan beretts tillträde till alla statens ämbeten och tjänster (undantag prästtjänst). Slutligen må nämnas den nya äktenskapslagen av år 1920, genom vilken en mängd kvinnliga önskemål tillgodosetts. Bland den svenska K: s organisationer torde böra nämnas Fredrika Bremerförbundet, Akademiskt bildade kvinnors förening, Föreningen Kvinnor i statens tjänst samt de politiska: Moderata kvinnoförbundet, Frisinnade kvinnors riksförbund samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Kvint, den diatoniska skalans femte tonsteg; högsta strängen (e-sträng-en) på en violin; parad vid fäktning (se Fäktkonst). Kvintero’n, avkomling av vit och kvar teron. Kvintessens [-angs’], det väsentliga i en sak. I ordagrann översättning betyder K. det femte ämnet, i vilken betydelse det användes t. ex. av alkemisterna. Kvintett’, tonstycke för fem (instrumentala el. vokala) stämmor. Kvintile’ra, drilla, småsjunga. Kvintillio’n, en miljon upphöjt till fem = 1030. I Frankrike och en del andra länder är K. en miljard miljarder = 1018. Kviften (Cydonia vulgaris), till familj Rosacere hörande buske el. träd, som har ljusröda blommor och gula, äpplelika frukter, av vilka beredas sylt, marmelad o. dyl. K. odlas framför allt i Medelhavsländerna men även i det övriga Europa. Man använder ofta K. som grundstam för ympning av päron. Kvittning är en fordrans avräknande på en motfordran, varigenom båda fordringarna upphöra att existera till den del de täcka varandra. Kvitto, skriftligt erkännande, att betalning emottagits. Motsvarande verb k v i 11 e’r a. kvkm., kvm., kvmm., förkortning för kvadratkilometer, kvadratmeter, kvadratmillimeter. Kvot. Med kvoten mellan två tal förstås det tal, som erhålles, då det ena talet divideras med det andra. K. är alltså resultatet av en division. Kvotlagen, i vanligt språkbruk benämning på en lag i Förenta Staterna av 1921, som avser att reglera invandringen. Jfr Emigration. Kvä’kare, en religiös riktning, som grundlädes i England av George Fox (1624—91). K. anslöt sig till en del äldre religiösa samfund och hade till en början en tämligen överdriven och exalterad karaktär. Senare organiserades rörelsen i mera fasta former. K. utmärkes framför allt av opposition mot all kyrklig auktoritet och även mot statens fordringar, i den mån dessa ansågos strida mot religiösa ideal. I tillämpning av den bibliska kristendomen äro K. ovanligt konsekventa. De vägra att göra krigstjänst, behålla hatten på vid hälsning och kalla alla människor du, eftersom alla människor inför Gud ha lika stor betydelse etc. De bibehöllo länge en ålderdomlig klädedräkt, fri från prydnader. K. utsattes på 1600-t. för hårda förföljelser. En del anhängare av K. funno en tillflyktsort hos William Penn i Nordamerika, där de befolkade den nuvarande staten Penn-