Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sylvania. Så småningom ha K. mera
anpassat sig efter samhällslivets
fordringar. Anhängarna uppgå nu till
c: a 140,000. De ha utfört ett
storartat arbete för bland annat
fångvårdens förbättring, negerslaveriets
upphävande, lindrande av nöden efter
världskriget etc.
Kvä’ner, ett i en del äldre källor
omtalat folk, boende s. om
Finnmarken. K. blev sedermera en norsk
benämning på de till Norge inflyttade
finnarna.
Kvä’num, municipalsamhälle på
Västgötaslätten, 2 mil sv. om Skara.
300 inv.
Kväve (lat. nitrogenium),
gasformigt grundämne. Vanlig, torr luft
håller omkring 4A kväve och Vs syre
i blandning. Kem. tecken N.
Atomvikt 14. Atomvärde 2, 3 el. 5. K. är
obetydligt lättare än vanlig luft. —
K. kan genom stark avkylning och
sammanpressning förtätas till en
vätska (kokpunkt —196°). Kväve är en
kemiskt indifferent gas, som under
normala förhållanden ej kan bringas
att inverka på andra ämnen. Med
tillhjälp av den elektriska ljusbågen kan
dock K. fås att direkt förena sig med
syre. Härpå grundar sig
framställningen av s. k. norgesalpeter
[Ca(NOs)2]. Att djur kvävas i K.-gas
beror endast på frånvaron av syre, ej
på någon giftig egenskap hos K. —
K: s viktigaste förening med väte är
ammoniak [HaN]. Av kvävets
syreföreningar märkas kvävoxidul [N2O]
el. lustgas, och K.-pentoxid [N2O5],
vilken motsvaras av syran
salpetersyra [HNOs]. Salpetersyrans salter
kallas nitrat. Även med saltbildarna
ingår kväve föreningar t. ex.
klor-kväve [NCla], en explosiv, oljeartad,
gul vätska. — Förutom i luften,
var-est K. finnes i fritt tillstånd,
förekommer K. i naturen i form av nitrat
i chilesalpeter samt ingår vidare i
många till växt- och djurriket
hörande ämnen, särskilt äggviteämnen. På
grund av K:s oförmåga att förena
sig med andra ämnen kunna växterna
i regel ej upptaga K. ur luften utan
måste ha tillgång till K.-föreningar i
jorden.
Kvävebakterier utgöra en grupp
mikroorganismer, som äga förmåga
att upptaga och binda luftens fria
kväve och överföra detta i organiska
föreningar. De leva i jorden och i
rötterna av vissa växter, t. ex. i
ärtväxternas rotknölar. Jfr även
Salpeterbakterier.
Ky., förkortning av Kentucky.
Kykla’derna, se Cykladorna.
Kyk’liska skalder, Ky’kliker,
Cykliska skalder, sammanfattande namn
på de forngrekiska skalder, som under
de närmaste århundradena efter de
homeriska dikternas spridning
(ungefär 750—550 f. Kr.) skrevo episka
dikter efter dessas förebild.
Kyklo’p, se Cyklop.
Kylanordningar. För en mångfald
olika ändamål krävas särskilda K.
Det enklaste sättet att ernå
avkyl-ningen är att använda is. På grund
av den värmemängd, som bindes vid
isens smältning, håller sig
temperaturen under hela den tid smältningen
pågår konstant vid noll grader. I
moderna kylmaskiner, t. ex. i den av
svenskarna von Platen och Munter
uppfunna kylmaskinen, betjänar man
sig av det förhållandet, att värme
bindes, då en vätska avdunstar.
Tempe-raturnedsättningen erhålles i denna
maskin därigenom, att ammoniakgas,
som kondenserats till ammoniakånga,
får avdunsta. I andra kylmaskiner
användas exempelvis svaveldioxid el.
koldioxid. Ett tredje sätt att
åstadkomma kylverkan erbjuder det
förhållandet, att värme bindes, då gaser få
utvidga sig. Enligt denna princip
framställes exempelvis i Lindes köldmaskin
flytande luft. Då en fast kropp löser
sig i en vätska åtgår värme. Härpå
grunda sig användningen av de s. k.
köldblandningarna. I alla de fall. då
en kropp el. ett rum skall hållas vid
lägre temperatur än omgivningen, är
det nödvändigt att tillse, att det
skiljes från omgivningen genom
värme-isolerande material, så att värme 1 så
ringa grad som möjligt tillföres från
denna.
Kylare, se Automobil och
Förbränningsmotor.
Kyl’ler, skyddande läderrock, förr
använt av krigsmän antingen under
rustningen el. utan rustning.
Kylskador, se Förf rysning.
Ky’ma, ett i den grekisk-doriska
byggnadsstilen förekommande
bladornament.
Kym’mene älv, finskt vattendrag.
Utgör avlopp för Päijänne m. fl. sjöar;
utmynnar i Finska viken. 490 km.
lång. Synnerligen viktig
timmerflott-ningsled.
Kymosi’n, se Löpe.
Kym’rer, se Kelter.
Kyndelsmässa [tjyn’-] firas till
minne av Jesu frambärande i templet
på den söndag, som infaller närmast
fyrtionde dagen efter jul.
Ky’niska skolan, se Cyniska skolan.
Kyo’to, se Kioto.
Ky’pert, vävnad med snedgående
ränder, beroende på trådarnas
anordning.
Ky’pra, sköta om viner lagrade på
fat. Från ordet K. stammar ordet
kypare.
Kyrass’, ursprungligen beteckning
för en ryttares rustning, senare för
Tidens Lexikon.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
