Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast bröst- ocli ryggharnesk. —
K y r a s s i ä’r e r, tyngre kavalleri.
Kyrenai’ka, se Cyrenaika.
Kyrenai’ska skolan, en filosofisk
riktning, som grundlädes av
Sokra-tes’ lärjunge Aristippos från Kyrene.
K. ansåg, att man borde sträva efter
största möjliga summa av
njutnings-fyllda ögonblick i livet.
Åskådningen är besläktad med epikuréernas.
Ky’rie elei’son, ”Herre förbarma
dig”, ett inom de katolska kyrkornas
gudstjänst förekommande bönerop.
Kyrkesuml, municipalsamhälle 2 mil
n. om Marstrand, s. Bohuslän. 350 inv.
Kyrkoböcker. Enligt kunglig
förordning av den 3: e dec. 1915 skall i
varje församling föras församlingsbok,
bok över obefintliga, inflyttningsbok,
utflyttningsbok, födelse- och dopbok,
lysnings- och vigselbok,
konfirma-tionsbok samt död- och
begravningsbok.
Kyrkofäder, benämning på
framstående kyrkliga personligheter i den
äldsta kristna kyrkan. Den katolska
kyrkan har noggrant bestämt vilka
den räknar som K. Inom de
protestantiska kyrkorna är gränsen mera
svävande. Bland K. märkas Clemens
av Alexandria, Origenes och
Tertul-lianus, (vilka på grund av bristande
renlärighet av katolska kyrkan ej
räknas som K.) samt Ambrosius,
Augustinus, Cyprianus, Hieronymus,
Grego-iius den store m. fl.
Kyrkohistoria, vetenskapen om den
kristna kyrkans utveckling, utgör en
del av religionshistorien.
Kyrkolag, Gällande K. daterar sig
från år 16S6. Den innehåller
bestämmelser om kyrkan såsom organisation
och såsom statskyrka.
Kyrkomusik, i vidsträckt
bemärkelse all musik med religiös syftning; i
inskränkt bemärkelse den till den
kyrkliga ritualen hörande musiken.
På Karl den stores tid blev orgeln
det vanligaste kyrkoinstrumentet. På
600-t. utformades en för hela
västerländska kyrkan gemensam ritualsång
(den gregorianska sången). Bland
mästare på kyrkomusikens område må
nämnas framför allt Palestrina, Bach
och Händel.
Kyrkomöte, en församling
representerande den svenska kyrkan, som
sammanträder vart femte år el. oftare, om
regeringen sammankallar. Ombud
äro dels genom elektorer utsedda
lekmän, dels prästerliga ombud, som dels
äro, självskrivna (biskoparna), dels
väljas av stiftens prästerskap.
Ärkebiskopen är självskriven ordförande.
K: s samtycke fordras för ändring el.
upphävande av kyrkolag, och K. äger
för övrigt att göra framställningar
till regeringen i kyrkliga frågor.
Kyrkoråd väljes av kyrkostämman.
Kyrkoherden är självskriven
ordförande. K. är förvaltande och
verkställande myndighet i kyrkliga
angelägenheter.
Kyrkoslaviska, det slaviska språk,
till vilket bibeln översattes av de
första slaviska missionärerna. Detta har
senare blivit kyrkospråk hos de
slaviska folk, som tillhöra den
österländska kyrkan (ryssar, serber,
bulgarer).
Kyrkostaten, en under påven
lydande italiensk stat, delvis uppkommen ur
romerska kyrkans stora, enskilda
jordegendom. Redan på 600-t. hade påven
betydande politisk makt och på 700-t.
bekräftade de karolingiska härskarna
jiåvens överhöghet över hertigdömet
Rom, Ferrara, Ravenna m. fl.
områden. Påvarna lydde dock under det
karolingiska riket, men under dettas
förfall blevo de mera oberoende.
Ständiga strider med de inbördes
kämpande adelsätterna och med de
tysk-romerska kejsarna utkämpades.
På-vedömets oberoende erkändes 1274 av
Rudolf av Habsburg. Sedermera
gjorde påvarna sin makt gällande inom
K: s eget område, där städerna förut
varit så gott som självständiga
småstater. 1 början av 1500-t. stärkte
påven Julius II K:s maktställning,
främst genom flera landvinningar
(Bologna, Modena, Parma m. fl.). På
1600-t. rådde lugn, och en del reformer
infördes, men finanserna försämrades
av det rådande gunstlingsväldet.
Under franska revolutionen erövrades K.
av de segrande fransmännen, och
under det napoleonska kejsardömet
införlivades K. med Frankrike. Efter
Napoleons fall återställdes
emellertid K. på Wienkongressen (1814).
Februarirevolutionen 1848 medförde
stark jäsning i Italien, och f. å.
proklamerades en konstituerande
nationalförsamling i Rom, den Romerska
republiken. Påven återtog dock s. å.
sitt välde med hjälp av franska,
österrikiska och spanska trupper. Under
det italienska befrielse- och
enhetsverkets fullbordande sökte Napoleon
III rädda K., men efter det franska
kejsardömets fall intogs K. av
italienska trupper och införlivades efter
en folkomröstning med konungariket
Italien 1870. Påven erhöll bl. a.
palatset Vatikanen.
Kyrkostämma. Rösträtt å K. har
var och en som har rösträtt å
kommunalstämma på landet och å allmän
rådstuga i stad, med undantag av
personer, tillhörande främmande
religioner, el. personer, som anmält sitt
utträde ur statskyrkan. K. hålles
vanligen tre gånger om året.
Kyrkoherden är självskriven ordförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
