Lak’smi (Lakshmi), i den indiska gudasagan namn på skönhetsgudinnan, även personifierande lycka, makt ocli rikedom. I de indiska fornsångerna är L. en benämning på kungavärdig-lieten. L. är även namn på Visnus gemål, ”världens moder”. Hennes symbol är lotusblomman. Lakto’s, mjölksocker*. Lakta’t, mjölksyrans salter. Laku’n, lucka, brist, iliåligliet. Lallerstedt, B., f. 18G4, arkitekt, som bland annat byggt Tekniska högskolan ocli Konstakademin i Stockholm. Lalo [lalå’], E., 1823—92, fransk tonsättare, som bland annat skrivit den mycket spelade violinkonserten S y m-phonie Espagnole. I«a’ma, ylletyg med på ena sidan icke överskuren ludd, liknar flanell. Lamaism, en tibetansk avart av buddism. De ursprungliga buddistiska lärorna lia i L. uppblandats med inhemska, religiösa element, delvis av grovt vidskeplig art. Samtidigt har utbildats en egendomlig, kyrklig organisation med oerhört talrika kloster. Ledare för detta prästerskap är Dalai-Lama i Lassa och Tasji-Lama i Tasji-Lunpo. Den förre har haft det största inflytandet och har från 1600-t. även varit landets politiska styresman. De bägge ledarna anses vara återupp-ståndna buddistiska gudomligheter. — Lama är egentligen titel för de förnämligare munkarna men användes ofta som tilltalsord för munkar i allmänhet. La Manche [lam&ngsj’], franska namnet på Engelska kanalen. de Lamarck’, J. B. de Monet, 1744— 1S29, fransk naturforskare, professor i zoologi vid Muséum d’histoire na-turelle 1793. L. har i sitt arbete Phi-losophie zoologi q ue närmare utformat den utvecklingsteori, som under namn av Lamarckismen gått till eftervärlden. L. vill tillmäta yttre miljöförhållanden den största betydelse för arternas uppkomst. Jfr Utvecklingsläran. Lamartine [-tin*], Alphonse de, 1790 —1809, fransk skald och politiker. L. tillhör den nyromantiska riktningen och hans diktverk (Méditations poétique, Jocelyn, Voyage en O r i e n t) äro de första rent lyriska alstren i den romantiska litteraturen. Som politiker spelade L. en framskjuten roll efter februarirevolutionen 1848, vilken mycket påskyndats av L: s i demokratisk anda skrivna arbete över girondisterna (H isto-ire des Gir ön dins). L. var under en tid ofantligt populär men trädde efter 1851 alldeles tillbaka. La’masliiktet (Lama el. Auchenia) är ett släkte sydamerikanska kameldjur Lama. med spetsig nos, stora öron, lång hals och långhårig, ullig päls. De leva i bergstrakter. Tvenne arter Guana’kon (L. huanachus) och Viku’njan (L. vicugna) finnas i Anderna. Såsom husdjur hållas Laman (L. glama) ocli Alpaccan (L. pacos). Den förra är svart, vit, brun el. fläckig, den senare vanligen svart el. vit. De användas som lastdjur och lämna jämväl brukbar ull och ätbart kött. Lamb [lsem], C., 1775—1834, engelsk skriftställare, som skrivit en uppskattad essaysamling, Essays of Eli a, samt bl. a. utgivit ett sammandrag av Shakespeares dramer i form av berättelser. Lamb’da, se Grekiska alfabetet. Lambertska arvet. Under andra hälften av 1600-t. bodde i Umeå en viss Jonas Berntsson Lambert-Wenman, vilken omkring 1690 lämnade Sverige och i utlandet lär ha samlat en enorm förmögenhet, delvis genom kaperi. Efter hans död (omkring 1725) ha hans släktingar gjort flera försök att utfå hans efterlämnade förmögenhet, enligt uppgift bestående av plantager i n. Sydamerika samt fastigheter i Holland. 1895 gjordes återigen ett försök att erhålla arvet, dock utan att detta lyckades. 1911 upptogs saken ånyo av efterlevande i Amerika, ehuru utan framgång. Lamell’, tunn skiva. LamelTkoppling, se Friktionskopp-ling. Lamen ta’bile, klagande. Lamentation, jämmer, veklagan. Lamhet, se Förlamning. Lamina’ria, ett brunalgsläkte med storvuxna arter, vilka ha bålen delad i ett långt skaft och en bladlik, hel el. flikig skiva. Tvenne arter äro allmänna vid vår västkust. Vid ostasiatiska kusterna tillvaratages arten