ett område, ett landsfiskalsdistrikt, är allmän åklagare, utövar överinseendet över polisväsendet, är utmätningsman och kronouppbördsman m. m. L. benämndes tidigare länsman. Landsfogde, statstjänsteman, som lyder under länsstyrelsen. L. är högste åklagare inom länet och skall utöva uppsikt över landsfiskalernas arbete. I svårare brottmål skall L. själv leda utredningsarbetet och vara åklagare. Lan (Isföreningen för folknykterhet utan förbud, en i anledning av förbudsomröstningen år 1922 stiftad förening för bekämpande av förbudslag-stiftning. Som positiv uppgift har L. att verka för frivillig folknykterhet ”i huvudsaklig överensstämmelse med i Sverige nu gällande lagstiftning”. Arbetet har dock efter 1922 bedrivits i ganska begränsad omfattning. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, L. K. P. R., bildad år 1903, upplöst efter, kvinnorösträttens genomförande år 1921. Landsförvisning var en fordomdags ganska vanlig strafform. L. utmönstrades ur svensk lagstiftning år 1864. Landshövding, länsstyrelsens chef, den högste administrativa styresmannen inom ett län. Landskamrerare el. landskamrer, chef för landskontoret, en av en länsstyrelses bägge huvudavdelningar. Landskansli är en avdelning av länsstyrelsen, som bland annat handlägger ärenden angående allmän ordning och säkerhet samt hälso- och fattigvård. Jfr Länsstyrelse. Landskanslist, titel för de lägsta tjänstemännen på landskansliet inom en länsstyrelse. Landskap, ursprungligen politiskt självständiga områden, vilka redan tidigt sammanslötos till Göta- och Svearikena och slutligen bildade Sverige. Före allmänna landslagens införande hade varje L. sin särskilda lag (jfr Landskapslagar). Även senare, före länsindelningens införande, utgjorde L. områden för rättskipningsverksam-heten. L. ha numera så gott som uteslutande historisk betydelse. Lan dskap slagar datera sig från den tid, då varje landskap var en enhet för sig. Till en början fanns ej någon uppteckning av lagen, som då till största delen bestod av sedvane-rätt*. Det ankom på lagmannen att hålla reda på lagens innehåll. I början av 1200-t. torde L. ha börjat upptecknas. Den äldsta L. är äldre västgötalagen. Landskapsvapen ha använts sedan 1500-t. Deras utseende fastställdes genom kungligt brev av 18 januari 1884 och 20 februari 1885. 1925 ändrades Dalarnas L. till överensstämmelse med en äldre form. Jfr Bil. Landskapsvapen. Landsknektar, benämning på värvade (oftast tyska) soldater, av vilka de europeiska ländernas arméer till största delen bestodo under slutet av medeltiden och början av nyare tiden. L. uppsattes första gången i Österrike på 1400-t. Så småningom blevo L. illa kända för sin våldsamma oregerlighet. Landskommun. Inom den borgerliga L. utgöres den beslutande myndigheten av kommunalstämman, på vilken varje svensk man eller kvinna, som är mantalsskriven inom kommunen och senast under näst föregående kalenderår fyllt 23 år, äger rösträtt. Rösträtt tillkommer dock icke omyndigförklarade, icke dem, som äro i konkurstillstånd el. omhändertagna av fattigvården för varaktig försörjning, ej heller dem, som häfta för betalningen av utskylder för fler än två av de tre sista åren, och slutligen ej heller dem, som förlorat sin rösträtt på grund av ådömd straffpåföljd. I kommuner med mer än 1,500 invånare är dock beslutanderätten till större delan överflyttad till kommunalfullmäktige, som väljas av kommunalstämman. Även i mindre kommuner kan kommunalfullmäktigeinstitutionen införas. Den verkställande och förvaltande myndigheten inom en L. utövas av kommunalnämnden, som väljes av kommunalstämman. Landskontor, den av de båda huvudavdelningarna inom en länsstyrelse, som har att handlägga företrädesvis ärenden av ekonomisk natur. Jfr Länsstyrelse. Landskontorist, titel för de lägsta tjänstemännen på landskontoret inom en länsstyrelse. Landskrona, stad vid Öresund, v. Skåne, 19,200 inv. Livlig industri (Öre-sundsvarvet, mekaniska verkstäder och gjuterier, sockerraffinaderi, konst-gödningsfabrik etc.). Utmärkt hamn. Livlig sjötrafik. Stor handelsflotta. Tvångsarbetsanstalt för kvinnor i det på 1500-t. av Kristian III anlagda ci-tadellet. Landsköldpaddor, se Sköldpaddor. Landslag, den lag, som så småningom avlöste de olika landskapslagarna och i motsats till dessa gällde för hela rikets landsbygd. Den första L. kallas Magnus Erikssons allmänna L. Den har tillkommit omkring år 1350. Denna avlöstes i sin tur av Kristoffers L., vilken skall ha stadfästs av Kristoffer år 1442. Den blev fullt gällande först sedan Karl IX år 1608 låtit utgiva den av trycket och stadfäst den. Landsmål (no. landsmaal), benämning på ett norskt normalspråk (även kallat norsk-norska), företrädesvis