rer. Vid ilandföringen fattar man lämpligen den nödställde bakifrån med händerna å ömse sidor av huvudet. Detta grepp är särskilt lämpligt, om det gäller en medvetslös person. Är den nödställde orolig, kan man fatta honom bakifrån under armarna och när han blivit lugnare övergå till den förstnämnda fattningen, då det sistnämnda tillvägagångssättet är mycket ansträngande. Är den nödställde lugn, låter man honom ligga främst på rygg med händerna på räddarens axlar, medan denne simmar vanlig bröstsim. Om den drunknande varit under vattnet några minuter, upphör hjärtverksamheten och döden inträder. Det är emellertid svårt att bedöma, huru lång tid den drunknade varit under vattenytan, och därför bör man alltid genast göra ett försök med konstgjord andning. Munnen urtorkas hastigt och kläderna lossas. Man lägger den drunknade på rygg och placerar en hoprullad filt el. dyl. under skuldrorna. Tungan framdrages av en medhjälpare el. knytes med en näsduk fast om hakan. Man ställer sig vid huvudet, fattar stadigt om den drunknades armar strax ovan armbågarna och drager dem först utåt, sedan uppåt utefter huvudet. Så för man dem samma väg tillbaka och pressar armbågarna mot bröstkorgen. Rörelserna utföras långsamt och regelbundet, 12— 14 gånger i minuten. Ett vanligt fel är, att man använder ett för snabbt tempo. Man bör fortsätta minst en timme, innan hoppet uppgives och man Konstgjord andning, överst: armarna på den drunknade föras uppåt. Nederst: armarna föras mot bröstkorgen. I mitten: tungan framdragen och fast-bunden. bör, om återupplivningen lyckas, ej lämna patienten, förrän andningen kommit ordentligt i gång och patienten fullt återfått medvetandet. Jfr Livräddningsstationer och Livbälte. Livräddningsstationer, stationer vid vissa kustplatser, som äro försedda med personal, livbåtar, livbojar och annan utrustning för räddning av skeppsbrutna. I Sverige finnas för närvarande över 30 L., av vilka ungefär hälften äro upprättade av statsverket och den andra hälften av Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna. Livräddning;sväsende, se Livbälte och Livräddningsstationer. Livsträdet, ett träd, som i olika folks fornsägner symboliserat livets uppkomst och utveckling. Den, som åt av livsträdet, ansågs få kraft att evigt bevara och att återväcka liv. Ljes*na, ort i ryska guvernementet Mohilev, där en drabbning utkämpades 1708 mellan ryssar och svenskar, de senare anförda av Lewenhaupt. Striden blev oavgjord men fick på grund av svenskarnas förluster en olycklig inverkan på det ryska fälttågets utgång- Ljud uppkommer, då en kropp forsättes i så hastiga svängningar, att den fortskridande, longitudinella vågrörelse, som härigenom framkallas i det mellan den ljudalstrande kroppen och örat belägna elastiska mediet får ett sådant svängningstal, att det kan uppfattas av örat. Äro svängningarna hos den svängande troppens partiklar liktidiga, uppkomma toner. Är detta ej fallet, benämnes L. buller. De gränser, mellan vilka antalet svängningar per sekund (svängningstalet) bör ligga för att kunna uppfattas av det mänskliga örat, variera för olika individer oeh med åldern. Den nedre gränsen anses ligga vid ungefär 24 svängningar, medan den övre gränsen för vuxna personer i regel icke överskrider 20,000. — Eftersom L. är en vågrörelse, gälla för L. de lagar, som gälla för vågrörelser över huvud taget. Ljudvågorna reflekteras (eko uppkommer), då de träffa ett tunnare el. tätare medium. De kunna vidare brytas och böjas. — Ått ljudet behöver tid för att fortplanta sig en viss väg-sträcka ses t. ex. av det förhållandet, att, då ett gevär avskjutes på ett visst avstånd, elden eller röken synes för en iakttagare en stund, innan L. höres. Blixten synes tidigare, än det åtföljande åskbullret uppfattas av örat. Ljudets fortplantningshastighet i ett givet medium är oberoende av ljudets art. Det är däremot olika för olika medier. I luft av medeltemperatur och med normal fuktighet kan det approximativt angivas till 340 m. i sekunden.