I vatten är fortplantningshastigheten mer än 4 gånger så stor som i luft, i järn är den omkring 15 gånger större. Se vidare Ton. Ljuddämpare, en cylinderformad behållare, i vilken explosionsmotorers förbränningsgaser utsläppas för att sedan utströmma genom hål i L: s vägg. Gasernas tryckminskning går härigenom långsammare men samtidigt minskas även motorns effekt något. Ljudmetoden. Förr användes bokstäverna direkt, när man skulle lära barn att läsa, den s. k. stavmetorten. Bokstäverna äro emellertid endast tecken för mot dem svarande språkljud. Därför utgår man numera från själva språkljuden och övar barnen att ta ut de olika ljud, som sammansätta ett ord. Bokstäverna benämnas sedan efter de ljud, de motsvara, och barnen få lära sig att sammansätta bokstäverna till ord. Ljugarn. — 1. Sjö nära Rättvik, Dalarna. På en holme i sjön är ett monument över Gustav Vasa upprest. — 2. Badort på sö. Gotland. Ljumskbråck, se Bråck. Ljung (Calluna vulgaris), dvärgbuske med barrlika blad och små, violettröda, stundom vita blommor, tillhörande fam. Ericacese. L. förekommer på mager, kalkfattig jord, som ytterligare försämras genom den sura och till följd av vaxhalt svår-fuktade och långsamt sönderdelade ljungmyllan. L. förekommer massvis i ljunghedar speciellt i nv. Europa och är synnerligen vanlig i vårt land, där den blommar på eftersommaren. Ljungan, norrländsk älv. Upprinner vid Helagsfjället, rinner i östsyd-östlig riktning genom Härjedalen, s. Jämtland och Medelpad och utfaller i Bottniska viken, s. om Sundsvall. L. kallas i sitt nedre lopp Njurunda älv. Längd 271 km. Största biflod Gimån, från vänster. Ljungaverken, karbidkvävefabrik vid Ljungan, mellersta Medelpad. Ljungby, municipalsamhälle och köping vid Lagan, sv. Småland. 2,900 inv. Järnvägsknut. Ljungbyhed, exercisplats (intill 1923) på ett sandfält mellan Rönneån och Söderåsen, ö. om Hälsingborg, v. Skåne. Ljungby liorn och pipa, ett dryckeshorn och en elfenbenspipa, förvarade på slottet Trolle-Ljungby i Skåne. Till L. äro flera sägner knutna. Ljunggren. — 1. G. L., 1823—1905, professor i litteraturhistoria i Lund. L. har utgivit betydelsefulla arbeten över svensk litteraturhistoria. Han var medlem av Svenska akademin. — 2. Elof L., f. 1869, journalist och nyk-terhetsman. L. har varit medlem av första kammaren 1911—18 och av an- dra kammaren sedan 1925, där han företrätt frisinnade åsikter. — 3. August L., f. 1874, direktör i Centralförbundet för nykterhetsundervisning sedan 1903. L. var Templarordens chef 1908—09. Han har tillhört första kammarens frisinnade parti sedan 1911. Ljunghed, se Hed. Ljunglund, Leon., f. 1867, journalist, sedan 1906 huvudredaktör för Nya Dagligt Allehanda. Ledamot av första kammaren 1926.. Ljungskile, badort vid Kattegatt, mellersta Bohuslän. Ljus. L. fortplantar sig rätlinigt med en hastighet, som i tomrummet uppgår till något över 300,000 km. i sekunden. I luft är L:s hastighet något mindre än i tomrummet. Hastigheten i andra medier varierar. Den danske astronomen Römer var den förste, som påvisade, att L. för sin fortplantning behöver tid, och beräknade den hastighet, med vilken fortplantningen äger rum. Utgångspunkten för honom var härvid iakttagelser av de tidpunkter, vid vilka Jupiters månar förmörkades. Observationer vid olika tillfällen utvisade, att förmörkelserna inträffade vid andra tidpunkter än de beräknade, beroende på avståndet mellan Jupiter och Jorden. Bland de experimentella metoderna för bestämmande av L:s hastighet må nämnas Fizeaus och Foucaults metoder. Vid Fizeaus metod få strålarna från en kraftig ljuskälla passera mellan tänderna på ett tandat hjul och därefter reflekteras tillbaka samma väg med tillhjälp av en plan spegel. Om hjulet försättes i rotation, kan det bibringas en sådan hastighet, att den tidrvmd. som ljuset behöver för att fortplanta sig från hjulet till spegeln och åter till hjulet, blir lika med den tidrymd, som erfordras för att närmaste tand på hjulet skall förflytta sig till den plats, som förut intogs av det mellanrum, genom vilket ljusstrålen passerade. Iakttagaren kan då ej iakttaga något ljus. Vid Foucaults metod, som är användbar för bestämmande av L: s hastighet även i andra ämnen än luft, använder man sig av en roterande spegel. Metoden går ut på att mäta den vinkel, som spegeln hunnit vrida sig under den tid, ljusstrålen behöver för att tillryggalägga avståndet mellan den roterande spegeln och en fast spegel fram och åter. — Olika teorier ha uppställts rörande L:s natur. Enligt Newtons emissions-teori skulle den lysande kroppen utslunga partiklar, som rörde sig i rät-liniga banor. Newtons teori övergavs emellertid snart nog och ersattes av Huyghens vågrörelseteori, enligt vilken L. betraktades som en vågrörelse i ett hypotetiskt, elastiskt ämne, benämnt