derlek äro förhållandena vida mera komplicerade. Om potentialdifferensen når över en viss höjd, inträda elektriska urladdningar (se Aska och Elmseld). Se vidare Norrsken. Luftfuktighet. I luften ingår alltid något vattenånga (jfr Atmosfären), vars mängd emellertid är mycket växlande och för varje temperatur har en maximigräns, vid vilken luften säges vara mättad med vattenånga. Av-kyles luften under denna gräns (daggpunkten), sker en utfällning (i form av moln, dimmor, nederbörd, dagg, frost). Vattenångans mängd kan anges i kg. per kbm. el. i det tryck, den utövar. Så innehåller med vattenånga mättad luft vid 20° C. 17 gr. vattenånga per kbm., vid 10° C. 9.3 gr., vid 0° C. 4.9 gr., vid —10° C. 2.3 gr., vid — 35° C. blott 0.2 gr. I mm. kvicksilvertryck äro motsvarande siffror nästan identiska med nämnda gramsiffror, t. ex. vid 20° 17.4 och vid — 35° 0.2 mm. Man skiljer mellan absolut luftfuktighet, den mängd vattenånga, luften innehåller, uttryckt i gr. per kbm. el. i mm. tryck, och relativ fuktighet, som är förhållandet mellan den faktiskt förekommande halten av vattenånga och den vid ifrågavarande temperatur högsta möjliga. Luften innehåller vanligen mindre vattenånga än som motsvarar dess mättningsgrad, i torra klimat och under soliga, varma dagar blott 60—50 % och ännu mindre; i fuktiga klimat, nattetid och vid midvinter närmar sig el. når den relativa fuktigheten 100 %, d. v. s. luften är nära mättad el. mättad (jfr Psykrometer och Ilygrometer). Det är den relativa fuktigheten, ej den absoluta, som bestämmer vårt intryck av luftens torrhet och fuktighet. En kall dag med ytterst obetydlig mängd vattenånga i luften kan kännas för oss rå och fuktig, medan under en varm dag med många gånger större mängd vattenånga luften kan verka på oss synnerligen torr. I förra fallet kan den relativa fuktigheten vara mycket större än i det senare. Vattenångan tillföres genom avdunstning från land och hav och genom växternas transpiration. Man har beräknat, att under ett år skulle på detta sätt luftkretsen tillföras omkring 500,000 kubikkilometer vatten, motsvarande ett över hela jordytan utbrett vattenskikt av ungefär en meter. Den vattenmängd, som i genomsnitt samtidigt ingår i atmosfären, motsvarar ett nederbördsskikt av ungefär 24 mm. Luftgas, generatorgas, se Gasformiga brännmaterial. Luftkretsen, se Atmosfären. Luft post, se Postväsen. Luftpump, apparat för förtunning el. kompression av luften i ett slutet Luftpump med recipient. rum. Den vanliga L. el. förtunnings-pumpen (se. ovanstående fig.) består av en pumpstövel, i vilken en kolv el. kanna är rörlig. I kolven finnes en ventil, som öppnar sig uppåt, d. v. s. då kolven rör sig nedåt, och alltså trycket av den luft, som är under kolven, blir större än trycket av den yttre luften. I pumpstövelns botten finnes en ventil, varigenom förbindelse uppnås med recipienten (det kärl, ur vilket luften skall pumpas ut). Även denna öppnar sig uppåt. Detta sker, då kolven rör sig uppåt och alltså luften i pumpstöveln förtunnas, så att dess tryck så småningom blir mindre än trycket av den luft, som finnes i recipienten. Det är i praktiken ej möjligt att åstadkomma en L., vars kanna i sitt lägsta läge sluter alldeles tätt till pumpstövelns botten. Där kommer alltid att finnas ett mellanrum, det s. k. skadliga rummet. Av dess storlek beror den gräns, till vilken förtu nningen kan drivas. Den kan nämligen ej drivas längre än att den luft, som finnes i pumpstöveln, då kannan befinner sig i sitt högsta läge, vid sammanpressning till det skadliga rummets volym får ett tryck, som överstiger det yttre lufttrycket. Sker ej detta, öppnar sig nämligen ej ventilen i kannan. Som exempel på andra förtunningspumpar må nämnas kvicksilverpumpen och vattenluftpumpen el. vattensugen. Som kompressions-pump kan användas en pump av samma typ som den först nämnda förtunningspumpen med den skillnaden, att kannans ventil öppnar sig nedåt och pumpstövelns bottenventil inåt recipienten. Luftrörskatarr är en inflammation, orsakad av bakterier i luftrörens slem-liinna. Sjukdomen karakteriseras av hosta, till en början hård, sedermera, då slemavsöndringen ökat, av lös karaktär. Måttlig feber medföljer sjukdomen. L. är i allmänhet akut och