annalkandet, stigande barometer ocli uppklarnande vid avlägsnandet. Dessa oväderscentra ocli deras förflyttning kan utläsas på väderlekskartorna. Lufttrycket i mitten av ett sådant oväderscentrum kan gå ned till 50—70 mm. under medellufttrycket vid havsytan, alltså till 720 å 700 mm. I maxima kan trycket gå upp 30—40 mm. över det för trakten normala, i våra trakter vid liavsytan till högst 795 mm. Lufttrycksgrradient, lufttrycksskill-naden efter en linje, dragen vinkelrätt mot isobarerna, kalias gradient. Ju större denna skillnad är för en viss längd av linjen, desto större säges gradienten vara. Den är stor på starkt utpräglade lufttrycksminima och vanligen liten för maxima. Luftvapen, se Sveriges försvarsväsen. Lugra’nosjön, s. Schweiz, en av de för sin naturskönhet mest prisade alp-sjöarna, 48 kvkm. Invid sjön staden Lugano, 13,000 inv., mycket besökt turistort. Lugransk’, stad i Ukraina, s. Ryssland, vid floden Donets. 60,000 inv. Betydande handel och järnindustri. Järnmalm och stora kolfält i omgivningarna. Lugu’ber, dyster, sorglig. Luini [loi’ni], B., f. omkring 1470, d. efter 1529, italiensk målare, tillhörande den lombardiska skolan. L., som var en av Lionardo da Vinds främsta lärjungar, utförde såväl fresker som tavlor. Bland L:s fresker märkas F 1 a g e 11 a t i o och Tronande madonna, bland hans tavlor Kristus bland de skriftlärde samt flera altartavlor i norditalienska kyrkor. En del av hans verk ha tidigare gällt för att vara av Lio-nardo. Lukia’nos, f. omkring 125, d. efter 180 e. Kr., grekisk författare. L., som en lång tid uppehöll sig som yrkesmässig vältalare, nedlade den ironiska världsvisdom, han under långa resor som talare vunnit, i en serie av kvicka, satiriska dialoger, vilkas främsta tema är orimligheten av de kvarlevande religiösa sederna, sedan den gamla tron dött ut. Trots sin ogrekiska (judiska) börd, skrev L. en grekiska, som i renhet anses närma sig de högklassiska författarnas. LukratiV, vinstgivande, inbringande. Lu’ksor, se Luxor. Luktorgan är hos människan slemhinnan i övre delen av näshålan, vilken innehåller talrika sinnesceller, som genom nerver stå i förbindelse med hjärnan. Området är omkring 5 kvcm. stort. Hos däggdjur är organet av liknande byggnad men större. Hos lägre djur finnas på annat sätt byggda L. Det jacobsonska organet anses vara ett sorts luktorgan för i vatten lösta ämnen. Luktsalt, en del skarpt luktande ämnen, t. ex. hjorthornssalt, vilka förr användes som upplivande medel vid svimning. Luktärt (Lathyrus odoratus), från Sicilien härstammande, allmänt odlad, ett-årig, välluktande prydnadsväxt med blommor i vitt, gult, rött, violett el. blått. LukulTisk, se Lucullus. Luktviol (Viola odorata), lågväxt, mörkgrön ört med välluktande, mörkvioletta blommor. Blommar april—maj. L. förekommer ehuru ganska sällsynt i Skåne och på Öland men uppträder flerstädes förvildad ur planteringar. Lule vatten el. Lule träsk, se Lule älv. Luleå, stad vid Lule älvs utlopp i Bottniska viken, Norrbotten. 10,900 inv. Residensstad för Norrbottens län, biskopssäte för Luleå stift. Karlsviks järnverk. Mekaniska verkstäder. Rymlig hamn. Större sjöfart än någon annan norrländsk stad. Utförsel av järnmalm från de lappländska malmfälten, trä och lappmarksvaror. Luleå stift omfattar Västerbottens och Norrbottens län. 164,455 kvkm., 380,000 inv. Lule älv, stort norrländskt vattendrag. Uppkommer av två källfloder, Stora och Lilla Lule älv. Den förra upprinner invid Sulitelma, passerar en rad med sund förbundna, smala sjöar, gemensamt kallade Stora Lulevatten, och förenar sig med Lilla L., vilken ävenledes kommer ifrån trakten av Sulitelma. Därefter rinner L. i sö. riktning och utfaller i Bottniska viken vid staden Luleå. L:s sammanlagda längd är omkring 310 km. Ungefär vid mitten av Stora Lulevatten märkes det mäktiga vattenfallet Stora Sjöfallet, nedanför sjöarna Porjusfallen och I-Iarsprånget. Lully [lylli’] el. Lulli, J. B., 1632—S7, fransk operakompositör, född i Florens, grundade den franska national-operan i Paris, för vilken han blev ledare. L. hade även avgörande betydelse för den franska operastilens utveckling. Lumen, hålrum. Lumin,a’l, se Sömnmedel. Luminiscens [luminisjens’], kroppars lysande, då detta framkallas av annan orsak än upphettning till glöd-ningstemperatur. Man skiljer på fotoluminiscens (fluorescens och fosfore-scens), som åstadkommes genom belysning; kemisk L., som beror på kemiska reaktioner; elektrisk L. (t. ex. norrsken), som framkallas av elektriska urladdningar; mekanisk L. el. tri-boluminiscens, där anledningen till ly-