sandet är kropparnas sönderbrytande el. deras gnidning mot varandra. !Luminö’s, lysande, utmärkt. Lummerväxter (Lycopodiales) utgöra numera en tämligen obetydlig grupp ormbunksväxter, som under gångna geologiska perioder varit vida talrikare. Trädartade L. förekomma talrikt under stenkolsperioden. Viktigast av nu levande L. är släktet Lycopo-dium, 1 u m m e r. Lycopodium omfattar ett flertal arter, som i regel utmärkas av ofta gaffelgrenad stam och talrika barr- el. fjällika blad. Sporerna bildas i njurformiga spor-gömmen på särskilda blad i grenspetsarna. De allmännaste arterna av L. äro L. annetinum och L. clavatum. De mogna sporerna utgöra ett gult pulver, nikt, som användes vid pillerberedning. Lumphandel. I en förordning den 28 maj 191S äro särskilda bestämmelser meddelade rörande handel med begagnade föremål. För att driva dylik handel fordras särskilt av vederbörande länsstyrelse (i Stockholm överståthållarämbetet) meddelat tillstånd. IiU’na, romarnas namn på inångudin-nan, vilken grekerna kallade S e 1 e’-n e. — Alkemistiskt namn på silver. Lunch [lan’sj], eng., egentligen brödstycke; lätt måltid mellan frukost och middag. Lund, stad nö. om Malmö, sö. Skåne. 24,000 inv. Biskopssäte för Lunds stift. Universitet med tillhörande institutioner. Märklig domkyrka, uppförd i rundbågestil på 1000- och 1100-t. Metallindustri (Karl Holmbergs mek. verkstad och armaturfabrik, mejeriredskap, ångmaskiner), ullspinneri och väveri, bindgarnsfabrik. L. var redan på 900-t. stor handelsplats. Blev efter införandet av kristendomen ärkebiskopssäte för norden och var länge den förnämsta staden i det danska riket. Lundariket, en av de äldsta och mäktigaste av de afrikanska negerstaterna, belägen i det inre av Sydväst-afrika, omkring en mängd bifloder till Kongo från s. Ägde bestånd som självständig stat från 1500-t. in i 3800-1.; numera delat mellan Belgiska Kongo och Portugisiska Västafrika (Angola). Bebos av en åkerbruks-stam, kalunda. Lundberg:. — 1. Gustaf L., 1695—1786, pastellmålare, studerade i Paris och återvände sedan till Sverige, där han blev sin tids mest framstående por-trättör. L. var en typisk rokokomålare. Han hade en högt uppdriven och ledig teknik, och hans sirligt behagfulla porträtt äro utförda i läckra, eleganta färger. — 2. Teodor L., f. 1852, bildhuggare, studerade i Paris och Italien, direktör för Konsthögskolan 1911—20. Bland L:s arbeten märkas grupperna Fosterbröderna, Vågen och stranden, marmorstatyerna S: t Georg, Sorg samt Gunnar Wenn erbergs staty. L. har även utfört porträttbyster och porträttmedaljonger. Lundbohm, Hj., 1855—1926, svensk geolog och industriman. L:s namn är i första hand knutet vid undersökningen och bearbetningen av de stora lappländska malmfälten. Lundbye [-by], J. T., 1818—48, dansk målare, utförde huvudsakligen landskaps- och djurbilder. L:s konst fick en avgörande betydelse för danskt landskapsmåleri, i det han med bibehållande av den lyriska naturstämningen på ett verklighetstroget sätt fick fram det typiskt danska i landskapsbilden. Lundeberg:, K., 1842—1911, politiker, industriman, från 1886 medlem av första kammaren, där han tillhörde det protektionistisk-konservativa partiet, för vilket han senare blev chef. L. var statsminister och chef för koali-tionsministären 1905 och ledde underhandlingarna med Norge under unions-konflikten. Lundeg:ård, Axel, f. 1861, författare, som bl. a. utgivit romaner med historiska motiv (Struen see). Lundell, J. A., f. 1851, professor i slaviska språk i Uppsala 1891—1916. L. har varit verksam som språkforskare samt ivrigt sysslat med skolväsen (bl. a. grundat fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala). Lundequist-Dahlström, G., f. 1871, skådespelerska, 1923—24 direktris för Hälsingborgs stadsteater. L. räknas som vår främsta tragedienne. Lundg:ren. — 1. Egron L., 1815—75, målare, författare, vistades mycket på resor i s. Europa, besökte Egypten och Indien och var en längre tid bosatt i London. Högst nådde L. i sina realistiska situationsbilder från gatu-och allmogeliv. Han målade dessutom landskapsstämningar, stadsbilder och interiörer samt porträtt. — 2. K. H. L., f. 1867, journalist, som i sina kåserier över folkskolläraren och riksdagsmannen Johannes Bengtzén träffande skildrat en inskränkt, obildad och framgångshungrig landsortspolitiker. Lundqvist. — 1. C. F. L., 1841—1920, operasångare, anställd vid Kungl. teatern 1869—1904. L. var populär i vida kretsar under namn av ”Lunkan”. — 2. Ernst L., f. 1851, författare, som utgivit talrika förströelseromaner och översättningar av utländsk skönlittera-tur. Lundsberg:s skola, privat läroverk i Lungsunds socken, Värmland. En stor del av arbetstiden ägnas åt idrott och