tropiska länder. Rotknölarna äro i färskt tillstånd giftiga (blåsyra) och bli ätbara först efter kokning. T a-p i o’k a är gryn från dessa rotknölar. Manipulation, tillvägagångssätt, konstgrepp, ofta i nedsättande bemärkelse. Manito’ba, provins i Canada. 650,000 kvkm., 610,000 inv. Huvudstad Winni-peg, 179,000 inv. — Det inre av M. ut-göres av en fruktbar högslätt, rik på sjöar. Åkerbruket är huvudnäring med vete och havre som viktigaste sädesslag. Sjöarna äro rika på fisk. Bergsbruk och bergsindustri ha nått stor utveckling. Guld och koppar äro viktigaste produkter. Kvarnindustrin är betydande. Förnämsta exportvara är vete. Mankemang’, fel, brist. Man’ko, brist i vikt el. kvantitet, undervikt, undermål. Mann. — 1. Heinrich M., f. 1871, tysk författare, har i sina romaner behandlat sociala och psykologiska problem (Die Jagd nach Liebe, Der Untertan). — 2. Thomas M., f. 1875, den förres broder, tysk författare, en av det moderna Tysklands finaste stilister. Bland hans arbeten märkas novellsamlingen Der kleine Herr Friedemann samt romanerna Huset Buddenbrook och Döden i Venedig. Manna är den utsipprade och stelnade saften av Mannaasken. M. består av kristalliniska, gulvita bitar med söt smak, innehållande en sockerart, mannit, jämte druvsocker etc. M. insamlas numera mest på Sicilien och finner användning i medicinen såsom milt avförande medel. — M. benämnes också Mannalaven (Lecanora esculen-ta), vilken växer på torr mark i Orienten och n. Afrika. Den sönderfaller vid torka i små, skrumpnande bitar, som vid fuktigt väder kunna svälla till mångdubbla volymen. Den användes till föda på grund av dess rikedom på lavstärkelse. — Mannagryn äro egentligen frukterna av Mannagräset (Glyceria fluitans), ett storväxt gräs, som allmänt förekommer i vatten i större delen av Sverige. Förr insamlades frukterna i Polen och Preussen m. fl. länder och sändes i handeln som födoämne (mannagryn). Numera tillverkas dock mannagryn av vete. Mannagryn, se Manna. Manna reling, ställa upp manskapet på parad utefter relingen på en båt. Mannekäng’, person, anställd hos en modefirma och med uppgift att för kunderna förevisa olika toaletter genom att själv ikläda sig dem; leddocka, skyltdocka. Manner, K., f. 1880, finsk politiker och socialist. M. anslöt sig till det röda partiet. Vid inbördeskrigets utbrott blev han chef för partiregeringen. Ef- ter nederlaget flydde han till Ryssland. Mannerhelm, G., f. 1867, finländsk militär, vilken i rysk krigstjänst deltog i rysk-japanska kriget samt i världskriget. Efter ryska revolutionen slog sig M. ner i Finland och blev vid inbördeskrigets utbrott anförare för det vita partiets armé. Med tysk hjälp besegrade M. de röda. I december 1918 valdes M. till riksföreståndare. Vid presidentvalet 1919 föll M. igenom. Mannhcim [man’hajm], stad i nv. Baden, s. Tyskland, vid Neckars inflöde i Rhen. 240,000 inv. Södra Tysklands viktigaste handelsstad och betydande fabriksstad. Stora hamnanläggningar. Handel med spannmål, vin, kolonialvaror, stenkol, järn m. m. Storslaget slott från 1700-t., uppfört i barockstil. Mannheimskolan [man’hajm-], benämning på några tonsättare (Sta-mitz, Richter, Filtz m. fl.), som under 1700-t. verkade i Mannheim. M. var föregångare till Haydn, Mozart och Beethoven. Ma’no, it., hand. Ma’no-depressi’v, se Sinnessjukdomar. Manome’ter, instrument för mätning av instängda gasers tryck. Den öppna kvicksilvermanometern består av ett U-formigt glasrör, innehållande kvicksilver. Den ena skänkeln sättes i förbindelse med det rum, som innehåller den gas, vars tryck skall mätas. Nivåskillnaden mellan kvicksilverytorna anger skillnaden mellan den instängda gasens tryck och det yttre lufttrycket. För mätning av högre tryck användas oftast metallmanometrar av olika konstruktion el. understundom en kvicksilvermanometer, vars ena skänkel är tillsmält. Den luft, som befinner sig i den slutna skänkeln ovanför kvicksilverytan, sammanpressas, då kvicksilvret stiger, varigenom dess tryck ökas. Graderingen måste vara avpassad (enligt Boyles lag) med hänsyn härtill. För mätning av mycket låga tryck användas manometrar av särskild konstruktion. Mans, se Le Mans. Mansaro’var, se Manasarovar. Mansard [mangsa’r], J., 1646—1708, fransk arkitekt, den ledande på Ludvig XIV: s tid. M: s arbeten äro utförda i barockstil med en viss anslutning till den klassiska stilen. Hans huvudverk är Invaliddömen i Paris. Mansa’rdtak, ett slags brutet yttertak, som ger större utrymme för vindsrum. M. är uppkallat efter den franska arkitekten J. Mansard. Mansbot, fordom böter, erlagda av någon, som varit orsak till annans död.