Mansfiekl [msens^ild], K., 1888—1923, engelsk författarinna, vars noveller oeh romaner äro skrivna i en väl genomarbetad, stillsam och pessimistisk stil. Mansu’ra, egyptisk stad i Nildeltat. 50,000 inv. Livlig handel. Textilindustri. Mantal. Fastigheternas sättande i mantal har ursprungligen skett med hänsynstagande till storleken av den fastigheterna åvilande skattebördan. Numera användes mantalsbeteckningen huvudsakligast för att beteckna ett hemman och för att särskilja de olika hemmansdelarna från varandra. M. angiver alltså ej en fastighets ytinnehåll. Mantalspenning, en skatt av 40 öre per man och 20 öre per kvinna, som ursprungligen uppkommit ur kvarntullen av 1625. Mantalsskrivning äger rum årligen från mitten av november. Vid M. upprättas en mantalslängd, i vilken alla på en viss plats bosatta, in- el. utlänningar skall upptagas. Härifrån gö-res undantag för studerande, sjömän etc., vilka skrivas i den kommun, de senast tillhört. Ingen får mantalsskrivas på mer än ett ställe. Mantegna [-ten’ja], Andrea, 1431— 1506, italiensk målare, mestadels verksam i Mantua. Bland hans arbeten märkas Eremitan i-freskerna i Pa-dua, bildserien C » s a r s triumftåg, Madonna della Vittoria samt passionsbilden Den döde Kristus m. fl. M. är en av renässansens främsta mästare; hans verk kännetecknas av en allvarligt gripande verklighetstrohet och linjeren utformning samt en mästerlig perspek-tivisk behandling. Som kopparstickare utförde M. bland annat passionsbilden Gravläggningen. Manteldjur (Tunicata), en grupp vattendjur, som ha kroppen omgiven av en mantel, bildad av en cellulosa-liknande substans. M. fortplanta sig dels könlöst genom knoppning och dels könligt (hermafroditer). Djuren äro ibland fastsittande; en del arter äro fritt kringsimmande. Till M. höra Sjöpungar och Salpor. Mantelhåla, se Blötdjur. Mantelyta, den buktiga ytan på en kon el. en cylinder ävensom en del andra buktiga ytor. Mantilj’, av spanjorskorna buren lång, bred slöja, virad över huvud och bröst; en över axlarna buren schal el. mantel av siden el. spetsar. Mantis’sa, decimaldelen av en logaritm. Ma’ntua, Ma’ntova, starkt befäst stad i Lombardiet, n. Italien, belägen på en ö i floden Mincio. 35,000 inv. Vik- tig järnvägsknut. Ståtliga byggnadsverk från renässanstiden. Manua’ler, orgelklaviaturer, vilka spelas med händerna. Motsats, pedal. Manuell’, som utföres med händerna. Manufakturvaror, olika slags textilvaror såsom garn, vävnader m. m. Ma’nu pro’pria, lat., förkortat m. p., egenhändigt. Manuskript’, handskrift; skrift, lämnad till tryckning. — Tryckt som M., tryckalster, ej avsett för allmänheten utan endast ämnat att utdelas till ett fåtal. Förkortning manus. Manx, ett gammalt keltiskt språk, som ännu talas av en del av invånarna på ön Man. 3Ianö’ver, förfaringssätt, planmässiga förflyttningar av truppstyrkor. Mao’ri, ett polynesiskt folk på Nya Zeeland, som invandrat dit jämförelsevis sent, sannolikt på 1300-t. M. ha en från övriga polyneser avvikande kultur; särskilt äro de kända för sin högt uppdrivna träskulptur och för sin egendomliga tatuering. Jfr Bil. Människoraser II. Ma’ra, i buddismen det ondas representant. I europeisk folktro är M. ett kvinnligt andeväsen, som tros framkalla ångest hos sovande. Marab u’, afrikansk marabustork (Leptoptilus argala), hör till storkfåglarnas familj. Näbb vitgul, fötter svarta, rygg mörkgrön, underkropp vit. Den är glupsk och slukar allt ätbart, den kan komma över. Slåss med gamar och hundar om döda djur. Skygg men kan tämjas. Maracai’bosjön, havsvik i v. Venezuela på Sydamerikas n. kust. Mara jo [-rasj’å], stor ö mellan Amazonflodens mynningsgrenar. Mara’kusj, se Marrakusj. Maranon [-anjån’], benämning på Amazonflodens övre lopp. Marat [mara’], J. P., 1744—93, fransk revolutionsman, utgav från 1789 tidningen L’Ami du peuple och blev 1792 medlem av konventet. M., som medverkat till septembermorden och var en av jakobinernas ledare, arbetade ivrigt på girondisternas störtande. Kort efter dessas fall mördades han av Charlotte Corday. Ma’rathon, forntida ort i landskapet Attika i Grekland, bekant för den seger, som atenarna under Miltiades här vunno över perserna 490 f. Kr. Ma’ratonlöpning, en löpning från Marathon till Aten, som första gången förekom vid Olympiska spelen i Aten 1896, och som sedan förekommit som tävling på samma distans vid alla följande Olympiska spel. Detta avstånd, 42 km. 167 m., sprang enligt sägnen en atenare efter segern vid Marathon. Då han bringat budskapet till Aten, nedföll han död.