Marafter, ett indiskt folk i nv. Deccan, som på 1600- och 1700-t. grundade flera stater, vilka voro mer el. mindre fast förbundna med varandra. Inbördes strider försvagade dock sä småningom deras makt och på 1800-t. intogs deras område av engelsmännen. Ma’rburg. — 1. Stad i den preussiska provinsen Hessen-Nassau, vid floden Lahn, 23,000 inv. Universitet, grundat 1527. — 2. (Maribor) Stad i konungariket Jugoslavien vid Drava. 40,000 inv., övervägande tyskar. Handel med vin och frukt. Marc, F., 1880—1916, tysk målare, en av de ledande inom den tyska expressionismen. M. har särskilt målat djurbilder. Marcanto’nio, 1480—1534, Italiens mest berömda kopparstickare. M. har särskilt kopierat kända konstnärers tavlor, bland annat Rafaels och Michelangelos. Marea’to, it., betonat. Marcli, tjeckiska Mora’va, biflod från vänster till Donau. Mährens huvudflod. Upprinner på s. sidan av Su-deterna. Längd 370 km. Marclie. — 1. La M. [marsj], gammal provins i s. Frankrike. Huvudstad var Guéret, — 2. Le M. [ma’rke], landskap i ö. delen av mellersta Italien, se Markerna. Mar’cias, i forngrekiska sagor en satyr, som tävlade i flöjtblåsning med Apollon och till straff för sin förmätenhet flåddes levande. Legenden om M. är ett i konsten ofta använt motiv. Marconi [-ko’ni], G., f. 1874, italiensk uppfinnare, verksam i England. År 1896 ansökte M. första gången om patent för trådlös telegrafi. Sedan har han arbetat på fulländandet av sin uppfinning. 1909 erhöll M. tillsammans med Braun Nobelpris i fysik. Marconirigg [-ko’ni-], egentligen ber-mudarigg, användes numera allmänt på kappseglingar och utmärkes av att det trekantiga storseglet saknar gaffel. Mar’co Polo, se Polo. Marcus är enligt traditionen författaren till det efter honom uppkallade evangeliet. M. skall enligt vissa uppgifter ha varit biskop i Alexandria. San Marcokyrkan i Venedig är upprest över hans föregivna kvarlevor. Mareus Aure’Iius Antoni’nus, 121—180, romersk kejsare från 161, tog adoptiv-brodern Lucius A. A. Commodus (d. 169) till medregent. M. hade att kämpa mot flera uppror samt förde krig mot parter och germanska stammar, som dock underkuvades. Trots dessa krig hann M. ägna sig åt den inre styrelsen, som han skötte med stor plikttrohet och mildhet. Mest intresserad var emellertid M. av filosofiska studier. Hans Självbetraktel-s e r, skrivna på grekiska, ge uttryck åt en manligt stoisk åskådning. Ma*rduk, se Babylonien. Ma’re, lat., hav. Ma’re cla’usum, lat., ”slutet hav”, betecknade fordom vissa sjömakters anspråk på överhöghet över delar av havet. Numera räknas åtminstone i fredstid havet som fritt. Endast vattnet närmast kusten räknas höra under respektive stater. Jfr Territorialgräns. Marées [re’], H. von, 1837—87, tysk målare, länge bosatt i Italien. M:s tavlor utmärkas av dekorativ hållning och klara färger (Helenas rov, Män vid havet, Adolf Hilde-brand och engelsmannen Grant). Ma’reld, ett särskilt under sensommarnätter märkbart fenomen, bestående i att havsvattnet lyser, då det sättes i rörelse av vågor el. dyl. M. orsakas av lågt stående organismer (urdjur, bakterier), vilka äro självlysande. Marem’merna el. Toscanska marem-merna, en sank och mycket osund slättbygd vid Italiens v. kust, s. om floden Arno. 3,000 kvkm. Mareng*o, förut by i provinsen Ales-sandria i Italien, numera del av staden Alessandria, bekant för den seger, som Napoleon Bonaparte där vann över österrikarna 1800. Mareogra’f, självregistrerande apparat för mätande av vattenståndets växlingar i havet. MareschalF, se Marschall. Margareta, svenska furstinnor. — 1. M. Fredkulla, d. före 1130, dotter till svenske konungen Inge d. ä., 1104 förmäld med danske kungen Nils Svensson. — 2. M. Leijonliufvud, omkring 1515—51, Gustav Vasas andra gemål 1536, var allmänt älskad för sin godhet och älskvärdhet. — 3. M. Viktoria Charlotta Augusta Norah, 1882—1920, kronprinsessa av Sverige, dotter till hertig Arthur av Connaught, 1905 förmäld med dåvarande arvprinsen Gustav Adolf, hertig av Skåne. Margareta av Parma, 1522—86, naturlig dotter till kejsar Karl V, ingick 1538 giftermål med Ottavio Far-nese, hertig av Parma och Piacenza 1547. 1559 utnämndes M. av sin halvbror Filip II av Spanien till ståthål-larinna i Nederländerna, men då hon ej visade sig vuxen den tilltagande oppositionen i landet, sände Filip hertigen av Alba med en här till Nederländerna 1567. S. å. begärde M. avsked. Margareta Valdemars dotter, 1353— 1412, regerande drottning av Danmark, Norge och Sverige, dotter till danske kungen Valdemar Atterdag, förmäldes