Markoman’ner, germansk folkstam, som omkring 100 f. Kr. bodde mellan Main ocli övre Donau. Sedermera grundade de ett rike i Bölimen ocli inföllo härifrån i det romerska riket över Donau. De tillbakaslogos av Marcus Aurelius (markomannerkrigen, 167—80). Sedermera bosatte de sig under namn av bajovarer i det rike, som efter dem kallats Bayern. Marks v. WUrtemberg, E., f. 1861, justitieråd 1903, president i Svea hovrätt 1925. M. var konsultativt statsråd 1905—06 i Staaffs första ministär samt 1923—24 utrikesminister i Tryggers ministär. Marktemperaturen visar i ytan, särskilt i strålningsväder, större tempe-raturamplituder än luften. Dessa bero emellertid också mycket på markens beskaffenhet (färg, fuktighet, vegetation m. m.). De dagliga temperaturväxlingarna äro märkbara endast till ringa djup under ytan, årstidernas göra sig bemärkta till några el. ett par tiotal meters djup, längre ned är jordtemperaturen oföränderlig året om och stiger sedan mot djupet med i medeltal 2—3° C. för varje hundratal meter, så långt som man kunnat göra observationer (intill omkring 2,000 m. djup i tunnlar, gruvor och borrhål). Marktschrej’er, benämning på kvacksalvare, vilka fordom på marknader utropade sina varor. Mark Twain [mak to8e’jn], se Cle-mens. Marlborough [ma’lbro], se Churchill. Marlekor, geol., i leror förekommande, vanligen bull- el. kakformiga för-liårdningar (konkretioner), uppkomna genom avsättning av kalk omkring ett gruskorn, ett fossil el. något annat i leran inneslutet föremål. Marlowe, Marlow, [ma’låu], Chri-stopher (Kit), 1564—93, engelsk tragediförfattare, utövade starkt inflytande på Shakespeare genom sina sorgespel (Dr. Faustus, The J e w of Malta, E d av a r d II m. fl.). Mar'marasjön, inhav mellan Europa och Mindre Asien. Omkring 12,000 kvkm. M. sammanhänger med Egeiska havet genom Dardanellsundet och med Svarta havet genom Bosporen. M. har sitt namn efter Marmaraön, bekant för sina marmorbrott. Marmelad, starkt, sött gelé av olika fruktsorter. Marmont [-mo’ng], A. F. L. de, 1774 —1852, marskalk av Frankrike. M. deltog i de flesta av Napoleons fälttåg. Marmor, kristallinisk kalksten. Ren marmor är vit (t. ex. Carraramarmor), inblandade ämnen förorsaka flerahan-da färgväxlingar (t. ex. Kolmårds-marmor). Marne [marrn], flod i n. Frankrike, största biflod till Seine (från höger). Längd 525 km. Upprinner på Långres högplatå, utfaller i Seine strax ovanför Paris. Från M. utgå ett stort antal kanaler, varigenom M. blir en synnerligen viktig kommunikationsled. Bland viktigare kanaler märkas Aisne-kanalen, Saone-kanalen och Marne-Rhen-kanalen. 5—12 sept. 1914 utkämpades här det för världskrigets utgång så betydelsefulla slaget, då tyska armén hejdades i sin framryckning mot Paris och tvangs till reträtt av fransmän och engelsmän. Marnäs, municipalsamhälle nära Ludvika, s. Dalarna. 500 inv. Marock’o, sultanat i nv. Afrika, beläget mellan Atlanten och Medelhavet i nv. och n. och Sudan i sö. 600,000 kvkm. 7 milj. inv., berber (delvis ka-byler), araber, tuareger, negrer och judar. Européerna uppgå till ett antal av 70,000, övervägande fransmän. Hu-vudreligion är islam. M. är till största delen en fransk skyddsstat, kuststräckan i n. tillhör Spanien, området Tanger, v. om Gibraltar sund, är internationellt. I det inre av M. utbreda sig Atlasbergen, vilka begränsa en mängd ödsliga högslätter. Klimatet är subtropiskt. Om vintern faller riklig nederbörd. Somrarna äro torra och heta. Huvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel. Bergsbruket (fosfat) är vanskött. Industrin omfattar tillverkning av vävnader och lädervaror. Viktigaste städer äro Fez, sultanens residensstad, och Marra-kusj (Marocko). — Historia. Under romartiden var M. en romersk provins (Mauretania). I slutet av 600-t. inträngde i M. muhammedanska araber. Sedermera blev M. ett självständigt muhammedanskt rike med jämförelsevis självständiga små stammar. Så småningom uppstodo en mängd små stater, vilka utövade ett för Medelhavshandeln mycket besvärande sjöröveri (Jfr Barbareskstater-na). Under 1500-t. utvecklades emellertid en mera enhetlig statsbildning. I början på 1900-t. började Frankrike få ett vidsträckt inflytande i M., vilket sågs med oblida ögon av tyskarna. 1911 blev konflikten mellan Tyskland och Frankrike akut. Tyskland avsände kanonbåten Panther till Agadir (Pantersprånget). Vid en följande överenskommelse s. å., erkändes emellertid M. som franskt protektorat. Frankrike har haft ett svårt arbete att or.dna de inre förhållandena i M. Ideliga stridigheter med de olika stammarna ha uppstått. Senast 1925 har Frankrike fått utkämpa en segsliten strid med riffkabylerna under Abd-el-Krim, vilken först på senare tid avgjorts till fransmännens fprjnån,