Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människoätare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet grov byggnad. Av senare
raser må nämnas Aurignacrasen,
Cro-Magnonrasen och Grimaldirasen,
vilka tämligen samtidigt uppträdde i
Europa. Man har velat göra gällande,
att den nordiska rasen skulle
härstamma från Cro-Magnonrasen.
Grimaldirasen företer drag, som påminna
om negerrasens. Man får-väl anse
tämligen säkert, att människan på ett el.
annat sätt är släkt med aporna. Den
tidrymd, under vilken något så när
människolikai varelser funnits på
jorden, torde kunna anslås till 1—200,000
år. Nu levande människor ha
utdif-ferentierats i mer el. mindre klart
skilda grupper, vilka variera inom sig
själva, och mellan vilka gränsen ej
alltid är så skarp.
Man kan urskilja följande
huvudgrupper: 1) Den indo-europeiska el.
vita rasen, som huvudsakligen har sin
utbredning i Europa. 2) Den
mongoliska rasen, som hör hemma i Asien,
3) Eskimåerna, som äro utbredda kring
området över polcirkeln. 4) Den
malajska rasen, vilken är utbredd över
Stilla havets övärld. 5) Den indianska
rasen i Amerika. 6) Negerrasen i Afrika.
7) De afrikanska pygméstammarna.
Dessutom finnas en del smärre
grupper, vilka ha en självständig
karaktär, såsom Ainorasen,
Dravidafol-ken, Australnegrerna, Papua m. fl.
Som rasskiljemärken användas
framför allt hud-, ögon- och hårfärg,
huvudform, kroppslängd och en del
andra kroppsmått. I samband med
dessa kroppsliga olikheter finnas
naturligtvis också psykiska skiljaktigheter
mellan raserna. Härvidlag kan man
dock ej få fram lätt mätbara
egenskaper. Det är också klart att även på
det psykiska området finnas inom
raserna mycket stor variabilitet och att
en individ, som på grund av
härstamning måste föras till en viss ras, dock
kan ha egenskaper, som mera
överensstämma med en annan ras. Se Bil.
Människoraser I och II.
Människoätare. I äldre tider ha
sannolikt alla raser varit M. Numera
förekommer människoätande hos några
vilda stammar i Australien, på
Bor-neo etc. Människoätandet bottnar
sannolikt i föreställningen, att man genom
att äta upp motståndaren fick hans
egenskaper.
Mär, fr., maire, styresmannen för en
fransk kommun.
Märgel, jordart (grus el. lera), som
innehåller kalciumkarbonat i avsevärd
mängd; användes till jordförbättring
å kalkfattiga jordmåner. Se även
Skalbankar.
Märkbläck, som användes till
märkning av tyger, innehåller silversalter,
som vid upphettning el. i solljuset
mörkna på den grund, att finfördelat
silver avskiljes.
Märke, se Pistill.
Märldjur (Amphipoda), små
kräftdjur, som ha från sidorna
sammantryckt kropp. M. förekomma såväl
i söt- som saltvatten. De leva av rov.
Märs, ett plank- el. ribbplan, fäst
vågrätt kring en masttopp.
Mäsk, se Alkohol och
Maltdrycks-tillverkning.
Mäss, samlingslokal för officerare el.
underofficerare.
Mässa. — 1. Varumässan har i sin
moderna form i allmänhet karaktären
av en mönsterlagermässa, en
utställning, där säljarna visa prov på sina
varor och där köparna kunna göra
sina beställningar. Från Sverige finnas
att anteckna svenska mässan i
Göteborg, som hölls första gången 1918,
skånemässan i Malmö, första gången
1919, skandinavisk-baltiska mässan,
första gången i Stockholm 1925. — 2.
Beteckning på de kristna
församlingarnas gudstjänst och på vissa rituella
akter inom den katolska kyrkan
(sjä-lamässor). — 3. Av körer el.
solosångare, särskilt vid gudstjänst,
utförd musik med religiös syftning.
Mässing, legering av koppar och
zink, till färgen gul. Zinkmängden
växlar från 20 upp till 50 %. Vanligen
utgör den omkring en tredjedel,
medan två tredjedelar är koppar.
Mässingsinstrument, biåsinstrument
av mässing el. bleck (horn, trumpet,
kornett, basun m. fl.).
Mässling, smittosam sjukdom, som
särskilt uppträder hos barn (6—10år).
1—2 veckor efter smittotillfället
uppträda feber, snuva, hosta och
knappnålshuvudstora, gråa fläckar på
kindernas insida. Efter ytterligare 3—4
dygn uppträda under ny
feberstegring röda fläckar på huden, vilka
blekna efter 2—3 dygn. Sjukdomen
är i och för sig ofarlig men kan
medföra följdsjukdomar
(öroninflammation, lunginflammation, uppblossande
av en tuberkulos etc.). Någon särskild
behandling behöver ej sjukdomen,
frånsett sängläge och lätt diet.
Mästare, person, som inom en konst
el. ett yrke har nått mästerskap;
hantverkare, som under skråväsendet
till-läts att efter viss utbildning och vissa
prov självständigt utöva ett yrke.
Mästerman, äldre namn på
skarp-rättare.
Mäster Olof, se Olaus Petri.
Mästersång (ty. Meistergesang),
lyrisk diktning och sång, utbildad ur
den medeltida minnesången i
Tyskland, huvudsakligen företrädd av
borgare ocli hantverkare på 1300—1600-t.
M. stod särskilt högt i Niirnberg och
Augsburg på 1500-t.; den ryktbaraste
mästersångaren var Hans Sachs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
