Parterr’, bakre delen av parkett i en teatersalong. Par’thenon, tempel på Atens Akro-polis, helgat åt gudinnan Atkene. P. fullbordades 438 f. Kr. I P. fanns Atlienes berömda guldstaty, utförd av Fidias. Av P. återstår numera endast ruiner. En del av dess skulpturutsmyckning förvaras i Britisli Museum (Elginrelieferna). Parti, del, andel; större varumängd; roll i en opera; ett avslutat spel; meningsfränder. Partici’p, participium, ett verbs ad-jektiviska böjningsform, vilken angiver handlingen el. tillståndet såsom en egenskap (han är road av skämt). Participe’ra, deltaga, vara delaktig. Partie égale [-ti’egall’], fr., jämnt spel, samma villkor. Partiell’, delvis. Par’tien, se Parter. Partik’el, smådel, småord. Partikularism, benägenhet att föra en självständig politik, att skilja sig från en gemenskap (förening, stat el. dyl.). Partikularite’t, särskild omständighet, enskildhet. Partikulä’r, som rör en del (av-ett föremål). Par’tisk, som gynnar en part på en annans bekostnad. Par’tisk pil, ursprungligen en pil avskjuten medan man låtsas fly, en stridsmetod, som parterna skulle ha använt. I överförd bemärkelse är P. en elakhet, som yttras, just då man vänder ryggen till för att avlägsna sig. Partitu’r, mus., överskådlig sammanställning av de särskilda stämmorna, ingående i ett tonstycke. Partner [pa’tn-], eng., deltagare, kompanjon, medspelare. Partout, se Partu. Partu el. partout, fr., ovillkorligen, prompt, nödvändigtvis. Parveny’, uppkomling (användes särskilt i nedsättande betydelse). Pas [pa’], fr., steg, danssteg. — P. de quatre [dö katt’r], teaterdans, utförd av fyra personer; pardans i /•i takt och fyrdelade repriser. Pascal [paskal’], B., 1623—62, fransk fysiker och matematiker, filosof och religiös författare. Inom fysiken var P. t. ex. den förste, som experimentellt bevisade riktigheten av den s. k. hydrostatiska paradoxen. Inom matematiken utgav han bland annat ett arbete rörande de koniska sektionerna och framställde sättet för binomial-koefficienternas bildande. På det religiösa området äro hans mest kända arbeten den mot jesuiterna riktade Lett res provinciales samt den efter hans död utgivna boken Pen-sées sur la religion. Pascals princip [paskals’1, en fysikalisk lag, enligt vilken det tryck, som utövas på en vätska, som utfyller ett slutet kärl, med oförändrad styrka fortplantas till alla delar av kärlets vägg. Pasch, svensk konstnärsfamilj av tyskt ursprung, varibland märkes målaren Lorens P. d. y., 1733—1805. P. studerade i Köpenhamn och Paris och återvände 1766 till Stockholm, där han 1793 blev direktör för Konstakademin. P. åtnjöt stort rykte som porträttmålare och han har utfört en mångfald utmärkta porträtt i tidens smak. Pasch’a, den högsta turkiska titeln, ungefär motsvarande ”excellens”. Pas de Calais [pa dö kalä’]. — 1. Sund mellan England och Frankrike, utgörande den smalaste delen av Engelska kanalen. — 2. Departement i n. Frankrike, vid P. 1. 7,000 kvkm., 990,000 inv. Pas de quatre [pa dö kattr], se Pas. Pasigrrafi’, allmänskrift, en skrift, så inrättad, att den kan förstås av alla jordens folk (som känna systemet), oavsett vilket språk de tala. Var och en läser den pasigrafiska skriften på sitt modersmål. P: s grundprincip är den, att varje begrepp el. relation mellan begrepp utmärkes genom ett el. flera skrivtecken. Paskill’, smädeskrift. Pass. — 1. Sänka, som korsar en bergssträckning och tjänar som förbindelseled mellan trakterna på ömse sidor om densamma. — 2. Legitima-tionsdokument för resande, utfärdat av vederbörande myndighet. Passa’bel, som går an, dräglig, antaglig. Passa’d, se Passadvindar. Passa’dvindar, passader, vindar, vilka blåsa i en och samma riktning året om. I ett bälte kring ekvatorn, ”stilla bältet”, råder oftast vindstilla, lågt lufttryck och kraftig nederbörd. Det låga lufttrycket orsakar, att luften strömmar till från båda håll. Vindriktningen blir emellertid ej vin-kelrät mot ekvatorn utan avviker på grund av jordens rotation åt v. Sålunda råda i ett bälte på norra halvklotet beständiga nö. vindar, nordost-passaden, och på s. halvklotet beständiga sö. vindar, sydostpassaden. P. äro särskilt utpräglade på världshaven. De utmärkas av en synnerligen ringa nederbörd. Passadregionerna förflyttas åt s., då vinter råder på n. halvklotet, under sommaren åt n. De områden, vilka växelvis falla under den torra passadregionen och det ne-derbördsrika stilla bältet, ha växelvis torr väderlek, torrtid, växelvis kraftig nederbörd, regntid.