aktiga egenskapen, att deras värde var tämligen konstant. Värdet har dock under tidernas lopp förändrats i betydande utsträckning. Penningens värde mätes genom varuprisnivåns förändringar. Om varuprisen stiga till det dubbla, innebär detta, att penningens värde sjunkit till hälften. Om varuprisen falla, stiger penningens värde i motsvarande grad. Då emellertid aldrig alla varor under en viss tidsperiod stiga el. falla lika mycket, måste särskilda beräkningar göras, s k. prisindex upprättas, för att mäta varuprisnivåns förändringar. Enligt en teori, den s. k. kvantitetsteorin, är penningarnas omloppshastighet tämligen konstant. En ökning av penningmängden medför därför enligt denna teori fallande penningvärde, d. v. s. stigande varupriser, medan en minskning av penningmängden medför ökat penningvärde, d. v. s. fallande varupriser. Ur denna synpunkt är det lätt att förstå, att exempelvis upptäckterna av de stora guldfynden i Californien och Australien omkring år 1850 skulle medföra stigande varupriser. Så småningom steg emellertid varuproduktionen snabbare än guldproduktionen, mera penningar behövdes för att förmedla omsättningen, och varuprisen började falla. Det nämndes ovan, att den inlösliga banksedeln fyller samma roll som mynten av ädel metall. Från banksedeln måste emellertid noga skiljas det oinlösliga pappersmyntet. När i samband med krigsutbrottet guldmyntfoten i flertalet länder sattes ur funktion, upphörde banksedlarna i egentlig mening att finnas och ersattes med pappersmynt, som kunde produceras i obegränsad utsträckning. Produktionen av pappersmynt tog också i flertalet länder, särskilt på grund av de låneanspråk, som från statsmakternas sida ställdes på de sedelutgivande centralbankerna, en oerhörd omfattning, vilket medförde våldsamt stigande priser. När efter kriget ett ordnat P. ånyo skulle framskapas i de olika länderna, medförde detta i sin tur för det ekonomiska livet förödande kriser. Rent teoretiskt är det emellertid icke otänkbart att med ett myntväsen baserat på pappersmynt hålla penningvärdet stabilt. Medlet härtill ha de sedelutgivande centralbankerna i diskontopolitiken. P. är i alla länder reglerat genom särskild lagstiftning, genom vilken huvudmyntens vikt och finhet och skiljemyntens beskaffenhet bestämmas. Av ett huvudmynt kräver man, att det skall vara fullviktigt, att det skall kunna i obegränsad utsträckning användas som betalningsmedel samt att vem som helst, som har tillgång till den metall, av vilken huvudmynten bestå, skall blott mot en mindre avgift för själva präglingen kunna få mynt präglade. Skiljemynten äro däremot underhaltiga, d. v. s. deras metallvärde understiger det värde, som de nominellt äga. De äro vidare icke lagliga betalningsmedel i obegränsad utsträckning, och de äro slutligen av lätt insedda skäl icke fritt utmyntbara, d. v. s. ingen äger rätt att påfordra att få ett skiljemynt präglat, om han kan tillhandahålla den metall, som åtgår till dess prägling. När huvudmyntet präglas av guld, sä-ges ett land ha guldmyntfot. Präglas huvudmynt av såväl guld som silver utan att något bestämt värdeförhållande mellan dem är fastställt, talar man om parallellmyntfot. Präglas huvudmynten i ett land såväl av guld som av silver och är samtidigt metallernas inbördes värdeförhållande i lag fixerat, säges landet ha dubbel myntfot. PennPnska bergen,höjdsträckning i n. England, vattendelare mellan Irländska sjön och Nordsjön. Når 890 m. ö. h. Pennsylva’nia, förkortat Penn. el. Pa., stat i nö. Förenta Staterna. 117,000 kvkm., 8.720,000 inv. Huvudstad Harris-burg, 76,000 inv. — P. är näst New York den tätast befolkade av staterna och i fråga om bergsbruk den förnämsta. Stora stenkols- och järnmalmstillgång-ar samt petroleumkällor. Åkerbruk och skogsbruk äro betydande. Mest odlas foderväxter, majs och vete. P. är en av Förenta Staternas främsta industristater. Ifråga om järn- och stålindustri (Pittsburg, Bethlehem) överträffas P. knappast av något annat land i världen. Bland andra viktiga industrigrenar märkas läder-, textil-, maskin-, kvarn-, petroleum- och cementindustri. Penny [pen’ni], plur. pence [pens], förkortas d., engelskt skiljemynt, V» shilling. Pensé [pangse’], se Viola. Pension [pangsjo’n], privat skola med inackordering; årligt understöd för på grund av ålder el. sjukdom ur tjänsten avgångna tjänstemän el. deras änkor och barn, utbetalat antingen av staten, vederbörande kommun, enskilda företag el. av för ändamålet inrättade kassor el. föreningar. Pensionsfullinäktige, som handha förvaltningen av pensionsförsäkringsfon-den, äro till antalet 7 (pensionsstyrel-sens chef, hans ställföreträdare, en annan byråchef från pensionsstyrelsen samt fyra av regeringen utsedda ledamöter). Pensionsförsäkring, se Socialförsäkring. Pensionsstyrelsen, ett 1914 upprättat centralt ämbetsverk, vilket sorterar under socialdepartementet och som