vintrar och lietä. somrar. Av landets areal beräknas 75 % vara öken, 10 % betesmark, 10 % odlad mark och 5 % skog. Floderna äro relativt obetydliga och i det inre sina de ut i öknar el. utmynna i saltsjöar och sumpmarker (Kevirs). Bergstrakterna, särskilt Elbrus sluttningar, ha rika skogar av ädla lövträd. Trädgränsen ligger där på omkring 2,500 m. höjd; däröver vidtaga präktiga betesmarker. Det inre landet, som till stor del upptages av saltöknar, är fruktbart endast i oaser, som vattnas från närliggande berg. Här frambringas en mångfald sydfrukter, såsom dadlar, oliver, mandel, persikor, fikon, aprikoser, apelsiner. Vidare odlas vete, ris, vin, sockerrör, mullbärsträd, bomull, tobak, opium. Husdjuren äro främst last-och riddjuren kamel, dromedar, häst, mulåsna och åsna samt får, getter och fjäderfä. Nötkreatur spela en mera underordnad roll. Viktigaste exportvaror äro bomull, mattor, opium, ris, hudar och skinn, vete, silke, gummi, tobak. Största delen av exporten går till Ryssland. Importens största poster äro bomullstyger, socker, te, metaller och metallvaror. Den inre handeln är betydlig och förmedlas i stor utsträckning genom karavaner. Av befolkningen beräknas endast en tredjedel vara äkta perser (den iranska grenen av indogermanerna), i v. leva kurder, och bland de till 2.5 milj. uppskattade nomaderna förekomma ett stort antal från omgivande länder invandrade stammar. Religionen är övervägande muhammedansk med ett flertal sekter. P. regeras av en schah (”konungarnas konung”), som till 1906 var envåldshärskare. Sedan 1926 är P. konstitutionell monarki med en representation av en kammare med 120 deputerade. P. har varit ett tvistefrö mellan England och Ryssland, vilka växelvis haft största inflytandet. Krigsmakten är obetydlig och illa organiserad. Sedan 1911 ha svenska officerare inlagt stor förtjänst om orga-_ nisation och utbildning av ett rege-' ringsgendarmeri på några regementen, vilka torde utgöra arméns värdefullaste del — Historia. I äldsta tider beboddes hela Iran av indoeuro-peiska folk, arier. På SOO-t. f. Kr. omnämna assyriska kilinskrifter ett land Medien, utgörande nv. delen av nuvarande P. Mediska lydfurstar styrde i P., men dessa störtades omkring 550 f. Kr. av Kyros av akemenidernas ätt. Kyros grundläde det stora persiska väldet och underlade sig Medien. Akemeniderna härskade i P. till 331 f. Kr. Kambyses besegrade Egypten och Darius I intog bland annat Tracien samt började för perserriket ödesdigra strider med grekerna (jfr Greklands historia), som besegrade perserna i flera drabbningar (Maraton 490, Salamis 480, Plataia 479). Darius III besegrades (vid Granikos 334, Issos 333, Gaugamela 331) av den macedoniska konungen Alexander den store, vilken erövrade hela perser-riket. Omkring 300 f. Kr. kom P. under seleukidernas välde. Bak-trien bröt sig emellertid ut omkring 250 f. Kr. och bildade ett självständigt rike och ungefär samtidigt gjordes även Partien oberoende av arsaci-derna. Både de seleukidiska och bak-triska väldena störtades av arsacider-na, och P. blev en del av partiska väldet. — Medeltiden. 226 e. Kr. gjorde sig de inhemska sasanider-n a till herrar i P. och härskade ända till 641, då de besegrades av muhammedanerna. P. blev en provins under kalifatet i Bagdad. Emellertid härskade kaliferna från 800-t. endast till namnet i P., som i själva verket styrdes av självständiga inhemska dynastier, vilka för längre el. kortare tid lyckades komma till makten. S e 1 d s c li u k e r n a härskade i P. 1039—1194. 1097 gjorde sig k o v a-r e s m-s chaherna oberoende och härskade över en del av P. 1220 erövrades perserriket av mongoler-n a under Djingis kan. Från honom härstammade i 1-k a n e r n a s dynasti. Omkring 1395 erövrade tatarerna under Timur P., vilket ingick som en del i det av honom bildade nya mongoliska världsriket. Timuriderna störtades 1468 av t u r k m enern a, vilka lade under sig det persiska riket. — Nyare tiden. Turkmenerna efterträddes av en inhemsk kungaätt, s a* f i derna (1499—1736). Under den störste härskaren av denim ätt. Abbas I (1586—1628) gjordes vidsträckta erövringar. 1736—47 härskade N a d i r Sch a h i P., men efter hans död vid-togo långvariga inre stridigheter, tills den kurdiska se n d-dynastin gjorde sig till herrar över så gott som hela P. Denna ätt störtades av k a-d j a r-dynastin (1795—närvarande tid). Under 1800-t uppkommo gränstvister, vilka ledde till krig med Ryssland (1800—13, 1825—28) och Turkiet (1821— 25). England och Ryssland rivaliserade därefter om inflytandet över P. På grund av förvecklingar med Afga-nistan, där engelskt inflytande var rådande, kom P. i krig med England (1856—57). Efter freden behärskades P. så gott som fullständigt av England. 1907 ingingo England och Ryssland en överenskommelse, i vilken P: s oberoende garanterades. Under världskriget sökte tyskarna få inflytande i I\, men engelska trupper togo ledningen över landet, som hotades av anarki. 1919 ingick P. en ny överens- Tidtns Lexikon. 61