̀ Pohjola [påsj’j-] el; Pohja i den finska mytologin lika med ”nordhem”, det "ondas hemvist. Poilu [poaly’], fransk folklig benämning på de i världskriget deltagande franska soldaterna. Poincaré [poängkare’]. — 1. J. H. P., f. 1854, fransk vetenskapsman, * som gjort betydande insatser såväl inom den rena matematiken som inom mekaniken och inom den matematiska och teoretiska fysiken. Även som filosofisk skriftställare är P. känd bland, annat genom de två arbetena Science • et Hypothése och Science et Méthode. — 2. Raymond P., f. 1860, fransk statsman, till yrket advokat. P. blev konseljpresident 1912 och var republikens president 1913—20. Han genomdrev återinförandet av den treåriga värnplikten. 1914 företog han en resa till Leningrad, varigenom de fransk-ryska förbindelserna ytterligare stärktes. Under världskriget arbetade han pä krigets hänsynslösa fortsättande. Efter presidenttidens slut blev P. ledare för det nationella blocket och var från slutet av år 1921 till våren 1924 konseljpresident och utrikesminister. Som sådan arbetade han. för en hård politik mot Tyskland och genomdrev bl. a. Ruhrockupationen. 1926 blev P. äter konseljpresident. Point [poäng’], fr., punkt. Jfr Poäng. — P. de vue [dö vy’], synpunkt. Pointé [poänR’t], fr., spets, udd; udden i én kvickhet el. anekdot. Jfr Poäng. Pointer [påj’nter], se Hundraser. Pointillism [poäng-], se Neoimpres-sionism. Point Loma, en udde i Kalifornien, på vilken bland annat finnes en undervisningsanstalt, som tillhör teosofiska samfundet. Poitiers [poatie’], åldérdömlig stad i franska provinsen Poitou, s. om Loire. 38,000 inv. Jfr Karl Martell. Poitou [poato’], provins i v. Frankrike, s. om Loire. Poka’1, bägare med fot. j Po’ker, ett hasardspel med kort, i vilket ingår som ett karakteristiskt moment bluffen, d. v. s. den spelandes : försök att bibringa motspelarna en uppfattning'om värdet av de kort, han har på hand, som icke behöver överensstämma med det värde, korten en-:,' ligt spelreglerna liä. Pol. — 1. Jordklotets båda poler äro * de punkter, där den axel, kring vilken" jorden roterar, skär jordytan. Motsvarande punkter på himmélssfäréh benämnas världspoler el. himmélspolér. — 2. Se Galvan.iska element, ttlagne- f tism och Polära • koördinatér; Po’la, stad och befäst örlogshamn ; vid Adriatiska havet, nära s. spetsen av halvön Istrien, nö. Italien. 50,000 inv.!. P., som. sedan 1918 tillhör Italien, var förut Österrike-Ungerns största, krigshamn med starka fästningsverk, marinarsenal och varv. Redan under romartiden var P. viktig krigshamn.. P. bombarderades under världskriget upprepade gånger av engelska och italienska flygare. År 1918 företogo italienarna ett torpedanfall mot i P. liggande krigsfartyg. Polack’a, mus., se Polonaise. . Polacksbacken, excercisplats invid Uppsala. Polarbassängen, se Norra Ishavet. Polardag, den tid, som solen i polartrakter, sommartid, ständigt synes' över horisonten. Motsvarande tidrymd på vintern kallas polarnatt. Polarexpedition, resa för utforskan-' de av polarländernas och havens na-1 turförhållanden; se Torell, Nordenskiöld, Nansen, Peary, Payer, Amund-sen, Schackleton, Andrée, Vegaexpedi-tionen, Antarcticexpeditiorien, Nordpolen. Polarhöjd, en orts latitud. Pola’ris, se Polstjärnan.. Polarisation. — 1. Om man låter ljus infalla mot en spegel, så att infallsvinkeln är omkring 56°, kan man visa, att det. reflekterade ljuset är i viss mån annorlunda beskaffat än det infallande. Låter man nämligen den reflekterade strålen under samma infallsvinkel träffa en ny spegel, kan denna givas en sådan ställning, att intet ljus reflekteras från densamma. Intet särskilt kan iakttagas, när speglarna äro parallella, medan däremot det nyss antydda fenomenet inträder, om den andra spegeln vrides 90° ur sitt med den första spegeln parallella läge. Förklaring härtill erhålles, om man tänker sig, att ljuset är en transversell vågrörelse. I det vanliga infallande ljuset ske svängningarna i alla möjliga mot ljusstrålen vinkelräta plan, medan svängningarna i den reflekterade ljusstrålen endast ske i ett bestämt plan. En dylik ljusstråle säges vara polariserad, och fenomenet kallas polarisation. Den apparat, med vilken polarisationen åstadkommes, i detta fall den första spegeln, kallas polarisator; den apparat, i det valda exemplet den andra spegeln, med vilken polarisationen påvisas, kallas analysätor. Analysator och polarisator tillsammans kallas för en polarisationsapparat. Av polarisationsapparater ha flera olika typer konstruerats. — Vissa kristaller ha den egenskapen, att de, då de passeras av en polariserad ljusstråle i en riktning, som är parallell med den optiska axeln och sålunda dubbelbtytning ej äger rum, vrida polarisationsplanet i viss bestämd riktning (åt höger el. vänster). Samma egenskap tillkommer vissa lösningar t. ex.