sockerlösningar. Detta förhållande har blivit av stor betydelse för den kemiska analysen, varför också ett stort antal instrument konstruerats för att möjliggöra noggrannast möjliga mätning av den vinkel, som polarisationplanet vrides. — 2. Om en elektrisk ström, t. ex. med tillhjälp av tvenne platinaelektroder, ledes genom en elektrolyt, t. ex. utspädd svavelsyra, sönderdelas svavelsyran, så att syrgas avskiljes vid den ena elektroden och vätgas vid den andra. Om strömmen härefter brytes, strömkällan frånkopplas och strömkretsen ånyo slutes, uppkommer en ström i motsatt riktning mot den, som ursprungligen leddes genom elektrolyten. Det elektrolytiska badet säges vid sådant förhållande vara polariserat; den ström, som alstrats, benämnes polarisationsström. Dessa polarisationsströmmar spela en skadlig roll i de galvaniska elementen, där de motverka den ström, som till en början alstrats av elementet. Då de i första hand bero på den vätgas, som absorberas av den positiva polskivan i elementen, vidtager man åtgärder för att förhindra vätgasens avskiljande på denna. De element, där dylika åtgärder vidtagits, giva en ström, vars strömstyrka, då uppkomsten av polarisationsströmmen förhindrats, är tämligen oföränderlig, och benämnas därför konstanta. Polarländer, de omkring Nord- och Sydpolen belägna länderna och öarna. Till nordpolarländerna höra de nordligaste delarna av N. Amerikas fastland och övärlden n. därom, vidare Grönland, Jan Mayen, Spetsbergen, Björnön, de nordligaste kuststräckorna av gamla världen och öarna n. därom (Novaja Zemlja, Franz Josefs land, Nysibiriska öarna, Wrangels land ni. fl.). Island räknas ej som polarland, ej heller Norra Skandinavien, ehuru det faller n. om polcirkeln. Sydpolarländerna äro ofullständigt kända till sin begränsning. Mot Nya Zeeland och Australien löper ungefär på polcirkelns latitud en sammanhängande kuststräcka, som antagligen är ytterranden av en ända intill polen nående kontinent (östantarktis); mot Sydamerika skjuter en udde långt ut över polcirkeln (utgörande en del av det till sin begränsning okända Väst-antarktis). Södra polarområdet är till större delen täckt av landis; sammanhängande isbarriärer gå långa sträckor ut i havet. Polarområdena ha pä grund av de stora ismassorna och den avkylning deras smältning förorsakar, låga sommartemperaturer, som endast sällan och under gynnsamma lokala förhållanden visa månadsmedeltal över nollpunkten; under vintern gä dessa ned till —40° och lägre. För övrigt gestaltar sig klimatet mycket olika i olika delar av områdena. Rörande naturförhållandena etc. se under uppslagsorden Spetsbergen, Grönland, Sydpolarområdet m. fl. Polarljus, polarsken, se Norrsken. Polcirkeln, den parallellkrets på jordklotet (och himmelssfären), som löper på 23% grads avstånd från Polen (CG1/^0 latitud). Inom de innanför P. belägna delarna av jordytan går solen icke upp vid vintersolståndet och icke ned vid sommarsolstån-det, och ju närmare polen man kommer, desto längre blir den tid, under vilken solen icke går ned el. icke går upp. Pol’der, beteckning för de vid Nordsjökusten under havets nivå belägna, genom uppkastade vallar skyddade marskom rådena. Polemi’k, litterär, vetenskaplig, politisk strid, pennfejd. Polen, östeuropeisk republik, i n. gränsande till östersjön, till vilken den går fram med en smal landremsa, ”Polska korridoren”, vidare till den tyska provinsen Ostpreussen samt Li-taven och Lettland, i ö. till Vitryssland och Ukraina av Sovjetryssland, i s. till Rumänien och Tjeckoslovakien och i ö. till Tyskland. P. bildades vid världskrigets slut av det förut ryska slättlandet omkring och ö. om Weichsel, de förut tyska områdena Posen, Västpreussen (större delen) och delar av Schlesien samt det förut österrikiska Galizien. Om man bortser från gränsen mot Tjeckoslovakien, vilken löper längs Karpaterna, saknar P. naturliga gränser. Ytvidden uppgår till 390,000 kvkm. med 27 milj. inv. P. är i huvudsak ett lågland, vilket utbreder sig kring Weichsel, landets huvudflod, och dennas bifloder. Inom P. faller Njemens och Dnjestrs övre lopp samt större delen av Oders biflod Warthe. Klimatet är särskilt i s. och ö. fastlandsklimat. Huvudnäring är jordbruk med boskapsskötsel. P. är en av Europas främsta rågproducenter. Potatisodlingen lämnar ett avsevärt exportöverskott. Nära en fjärdedel av landet täckes av skog och träexporten är betydande. Mineraltillgångarna äro synnerligen rikliga. Den del av det tyska Schlesien, som tillföll Polen, har stora, högvär-diga koltillgångar, vilkas produktion långt överstiger P:s behov; i Schlesien finnas vidare de mest givande zinkfyndigheterna i Europa (även bly). I Wieliczka i det förr österrikiska Galizien brytes bergsalt. De galiziska oljefälten göra P. till Europas största oljeproducent näst Rumänien och Ryssland (Baku). Stora järnmalms-fyndigheter finnas i P:s v. delar.