som passerar anodens ledningskrets i audionlampan. Dessa strömvariationer överföras till ljud på vanligt sätt i en mikrofon. Audionlampan är betydligt känsligare än kristallmottagaren. Genom s. k. återkoppling kan man dessutom ytterligare förstärka de strömmar, som svaga vågrörelser framkalla. Strömmen från anoden ledes härvid genom en s. k. återkopplingsspole, som får inverka på antennledningens strömkrets. Spolen utsänder alltså vågor, vilka framkalla elektriska strömmar i antennledningen. Emellertid kunna dessa vågor bli alltför starka, sä att de verka på andra apparater i närheten. Härvid framkalla de genom in-terferens störningar, pipande ljud. Det är därför nödvändigt att med försiktighet använda återkopplingsspolar. R. har som förmedlare av musik, nyheter, föredrag etc. blivit av utomordentlig betydelse. I Sverige omhän-derhar A.-B. Rundradiotjänst enligt koncession av staten all rundradioutsändning från de av telegrafstyrelsen uppförda stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden. I Motala är en stor utsändningssta-tion under uppförande. Radiotjänst samarbetar även med ett antal smärre rundradiostationer på olika platser i landet, vilka i allmänhet ägas av ra-dioldubbar. Tillåtelse att inneha mot-tagningsapparat (s. k. licens) erhäl-les för en avgift av 10 kr. pr år genom postverket. Radioaktiva grundämnen. Den franske fysikern H. Becquerel påvisade år 1890, att uranföreningar voro radioaktiva, det vill säga besutto förmåga att utsända visst slags strålning (jfr Radioaktivitet). Fransmännen Pierre och Marie Curie lyckades år 1898 att ur mineralet pechblände isolera ett nytt grundämne, radium, med stor radioaktivitet. Sedermera ha ett betydande antal andra ämnen med samma egenskap kunnat påvisas. De R. karakteriseras samtliga därav, att de spontant, det vill säga oberoende av varje yttre påverkan, under utsändande av strålning sönderfalla i grundämnen av lägre atomvikt. Radium ger sålunda under utsändande av a- och /3-strålar upphov till en gas, som benämnes radiumemanation. Denna övergår i sin tur under utsändande av a-strålar i ett ämne, benämnt radium A, som i sin tur sönderfaller i andra ämnen. Slutprodukten i denna kedja är radium G, som är identiskt med bly. Tre olika dylika serier av R. finnas nämligen uranserien, torium-serien och aktiniumserien. De energimängder, som utvecklas vid de radioaktiva ämnenas sönderfallande, äro synnerligen stora. Den energimängd, som utvecklas, när ett gram radium Schema över radiumstrålning från en radiumkapsel, som delvis omgives av blyväggar, och vilken placerats mellan polerna på en hästskomagnet. a- och S-strålarna avvika på grund av magne-tens inverkan men ej 7-strålarna. sönderfaller, har sålunda beräknats motsvara ej mindre än 4 milj. kilogramkalorier. Som jämförelse må nämnas, att endast 34.4 kilogramkalorier alstras vid förbränning av ett gram vätgas. De radioaktiva ämnenas upptäckt har visat, att teorin om grundämnenas odelbarhet icke är obetingat giltig. För de ämnen, hos vilka man icke kunnat påvisa någon radioaktiv strålning, är dock i varje fall livslängden så lång, att man praktiskt taget kan betrakta dem som konstanta. De R. kunna ej alltid skiljas från varandra med den kemiska analysens vanliga hjälpmedel utan andra metoder ha måst komma till användning, t. ex. undersökningar av sönderfalls-hastigheten, den utsända strålningens art och intensitet m. m. Radioaktivitet, den egenskapen hos vissa ämnen att utsända strålar, som svärta den fotografiska plåten, framkalla fluorescens och genom jonise-ring av luften el. andra gaser göra dessa ledande för elektricitet. De utsända strålarna äro av tre slag, a-, £-och 7-strålar. a-strålarna likna kanalstrålarna och bestå av positivt laddade heliumatomer. Dessa strålar besitta en relativt liten hastighet och äga icke någon större genomträng-ningsförmåga utan absorberas redan av ett pappersblad eller av ett tre centimeter tjockt luftskikt. Då de äro positivt laddade, avböjas de i ett magnetiskt kraftfält efter samma regler som en ström av positiv elektricitet. /3-strålarna motsvara kato dstrålarna.