Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Radioaktiva grundämnen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som passerar anodens ledningskrets i
audionlampan. Dessa strömvariationer
överföras till ljud på vanligt sätt i en
mikrofon. Audionlampan är betydligt
känsligare än kristallmottagaren.
Genom s. k. återkoppling kan man
dessutom ytterligare förstärka de
strömmar, som svaga vågrörelser framkalla.
Strömmen från anoden ledes härvid
genom en s. k. återkopplingsspole, som
får inverka på antennledningens
strömkrets. Spolen utsänder alltså vågor,
vilka framkalla elektriska strömmar i
antennledningen. Emellertid kunna
dessa vågor bli alltför starka, sä att
de verka på andra apparater i
närheten. Härvid framkalla de genom
in-terferens störningar, pipande ljud. Det
är därför nödvändigt att med
försiktighet använda återkopplingsspolar.
R. har som förmedlare av musik,
nyheter, föredrag etc. blivit av
utomordentlig betydelse. I Sverige
omhän-derhar A.-B. Rundradiotjänst enligt
koncession av staten all
rundradioutsändning från de av telegrafstyrelsen
uppförda stationerna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Sundsvall och Boden.
I Motala är en stor
utsändningssta-tion under uppförande. Radiotjänst
samarbetar även med ett antal smärre
rundradiostationer på olika platser i
landet, vilka i allmänhet ägas av
ra-dioldubbar. Tillåtelse att inneha
mot-tagningsapparat (s. k. licens)
erhäl-les för en avgift av 10 kr. pr år genom
postverket.
Radioaktiva grundämnen. Den
franske fysikern H. Becquerel påvisade
år 1890, att uranföreningar voro
radioaktiva, det vill säga besutto
förmåga att utsända visst slags strålning
(jfr Radioaktivitet). Fransmännen
Pierre och Marie Curie lyckades år
1898 att ur mineralet pechblände
isolera ett nytt grundämne, radium, med
stor radioaktivitet. Sedermera ha ett
betydande antal andra ämnen med
samma egenskap kunnat påvisas. De
R. karakteriseras samtliga därav, att
de spontant, det vill säga oberoende
av varje yttre påverkan, under
utsändande av strålning sönderfalla i
grundämnen av lägre atomvikt.
Radium ger sålunda under utsändande
av a- och /3-strålar upphov till en gas,
som benämnes radiumemanation.
Denna övergår i sin tur under utsändande
av a-strålar i ett ämne, benämnt
radium A, som i sin tur sönderfaller i
andra ämnen. Slutprodukten i denna
kedja är radium G, som är identiskt
med bly. Tre olika dylika serier av
R. finnas nämligen uranserien,
torium-serien och aktiniumserien. De
energimängder, som utvecklas vid de
radioaktiva ämnenas sönderfallande, äro
synnerligen stora. Den energimängd,
som utvecklas, när ett gram radium
Schema över radiumstrålning från en
radiumkapsel, som delvis omgives av
blyväggar, och vilken placerats mellan
polerna på en hästskomagnet. a- och
S-strålarna avvika på grund av
magne-tens inverkan men ej 7-strålarna.
sönderfaller, har sålunda beräknats
motsvara ej mindre än 4 milj.
kilogramkalorier. Som jämförelse må
nämnas, att endast 34.4
kilogramkalorier alstras vid förbränning av ett
gram vätgas. De radioaktiva ämnenas
upptäckt har visat, att teorin om
grundämnenas odelbarhet icke är
obetingat giltig. För de ämnen, hos vilka
man icke kunnat påvisa någon
radioaktiv strålning, är dock i varje fall
livslängden så lång, att man praktiskt
taget kan betrakta dem som konstanta.
De R. kunna ej alltid skiljas från
varandra med den kemiska analysens
vanliga hjälpmedel utan andra
metoder ha måst komma till användning,
t. ex. undersökningar av
sönderfalls-hastigheten, den utsända strålningens
art och intensitet m. m.
Radioaktivitet, den egenskapen hos
vissa ämnen att utsända strålar, som
svärta den fotografiska plåten,
framkalla fluorescens och genom
jonise-ring av luften el. andra gaser göra
dessa ledande för elektricitet. De
utsända strålarna äro av tre slag, a-,
£-och 7-strålar. a-strålarna likna
kanalstrålarna och bestå av positivt
laddade heliumatomer. Dessa strålar
besitta en relativt liten hastighet och
äga icke någon större
genomträng-ningsförmåga utan absorberas redan
av ett pappersblad eller av ett tre
centimeter tjockt luftskikt. Då de äro
positivt laddade, avböjas de i ett
magnetiskt kraftfält efter samma regler
som en ström av positiv elektricitet.
/3-strålarna motsvara kato dstrålarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
