nämnas Mir zur F o i e r, D a s täg-liche Leben. R: s diktning utmär-kes av en skär drömstämning, uttryckt på ett smidigt men ofta dunkelt språk. Rim, i inskränkt ocli vanlig bemärkelse liktydigt med slutrim, d. v. s. ”fullständig samklang mellan (ord ocli) takter i avseende på slutljuden”. Till R. i sin vidsträcktaste bemärkelse räknas även allitteration* och assonans*. Alltefter sitt stavelseantal indelas R. i e n-staviga el. manliga (han-kan), två-staviga el. kvinnliga (henne-den-ne), t r e-staviga el. löpande (kläng-ande-flängande) samt f y r-staviga (förstockade sig-bockade sig). Rim’bert (Rembert), d. 888, Nordens andre ärkebiskop. R. var Ansgarius’ vän och medhjälpare och blev efter dennes död (865) ärkebiskop i Bremen. Han skrev en berömd levnadsteckning över Ansgarius, Vita A n-s k a r i i, vilken innehåller många värdefulla upplysningar. Rimbo, municipalsamhälle, 2 mil v. om Norrtälje, ö. Uppland, 700 inv. Järnvägsknut. Rim’faxe, i nordiska gudasagan namn på den häst, med vilken Natt färdas över himlavalvet. Markens dagg ansågs vara fradga från R: s betsel. Rimforsa, en skola för utbildande av lärarinnor i lanthushållning, belägen i Östergötland. Skolan upprättades 1907 av Fredrika-Bremer-förbundet. Rimfrost, se Nattfroster. Ri’mini, stad i Emilien, n. Italien, vid Adriatiska havet, 51,000 inv. Under romartiden var R. en betydande handelsstad med livlig förbindelse med Rom. Jfr även Francesca da Rimini. Rimkrönikorna, en samling på knit-telvers avfattade historiska rimverk från den svenska medeltiden. R. bestå av Gamla krönikan el. Erikskrö-nikan (3229—1319), Nya krönikan el. Karlskrönikan (1389—1452), Sturekrö-nikorna (1452—1520), vilka tre krönikor med ett sammanfattande namn kallas Stora rimkrönikan, samt vidare av Lilla rimkrönikan och Prosaiska krönikan, de båda senare skrivna vid mitten av 1400-t. Rimlexikon, förteckning över ord, som rimma. Ri’mor, benämning på ett slags folkpoesi, som uppträdde i den isländska litteraturen från 1300-t. R. äro versifierade sagor med episkt innehåll men oftast med en lyrisk inledning. Rim’skij-Kor’sakov, N. A., 1S4£—1908, rysk tonsättare, 1871 kompositions-professor vid konservatoriet i Leningrad. R., som kan anses för den förnämste representanten för den ungryska skolan, har bland annat skrivit symfonier, operor, pianostycken samt programsymfonier (Schehereza'-d e). RinaFdo RinaldTni, känd rövarroman av tysken C. A. Vulpius. Rindön, ö öster om Vaxholm, Stockholms skärgård. 4,5 kvkm. På R. ligger Oscar Fredriksborg, fästnings-fort under Vaxholms fästning. Ring, fornnordiskt namn, buret av flera konungar och jarlar, som omtalas i sagorna. I Fritiofssagan omtalas en konung R. i det norska Ringe-rike. Ringblomma (Calendula officinalis) hör till de korgblomstrigas familj (Compositse), och är en vanlig prydnadsväxt. Den blommar på sommaren och eftersommaren. Strålblommorna äro gula. R. har hela blad. Ringduva, se Duvfåglar. Ringerike, bygden kring Tyrifjord, s. Norge. Ringfasan, se Fasaner. Ringköbing, Ringkjöbing, stad vid Ringköbingfjord av Nordsjön, v. Jylland, Danmark. 3,900 inv. Residensstad för Ringköbing amt. Ringköbing amt, danskt amt s. om Limfjorden, omfattande mellersta delen av v. Jylland. 4,662 kvkm. 146,000 inv., därav 30,000 i amtets städer: Holstebro, Lemvig, Ringköbing (residensstad), Herning och Struer. Danmarks största och glesast befolkade amt. Ringmaskar (Annelides) äro maskar med ledad kropp. Hit höra borst-maskar (Chsetopoda) och iglar (Hiru-dinea). De förra ha borst, de senare sakna borst och ha sugskålar. Borstmaskarna kunna indelas i havsborst-maskar (Polycli£etse) och glattmaskar (Oligochsetas). Till liavsborstmaskarna höra bl. a. Sandmasken och den egendomliga Palulumasken (Sa-moa- och Fidjiöarna), till glattmaskarna Daggmaske n*. Jfr Iglar. Ringsjön, näst Ivösjön Skånes största insjö, belägen ungefär mitt i landskapet. 40 kvkm. Avflyter genom Rönneån till Kattegatt. Ringsted, stad i det inre av Sjtel-land, vid järnvägen Köpenhamn— Korsör, Danmark. 5,500 inv. Urgammal stad, under hednatiden offerplats. Märklig kyrka, S: t Bent, uppförd 1080 i romansk stil. Ringstrand, N. G., f. 1863, landshövding i Västerbottens län 1923. R. har särskilt intresserat sig för skogsvårds-och kolonisationsfrågor. Ringvall, Axel, f. 1860, operettskådespelare. 1906—25 anställd vid Oskars-teatern i Stockholm, mycket populär tack vare sin burleska komik och sin jovialitet. Ri’o, it., sp. och port., flod, ingår i en mängd geografiska namn.