Romagna [råman’ja], italienskt landskap s. om floden Pos nedre lopp. Ro’man, J. H., 1694—1758, tonsättare. R. har kallats den ”svenska musikens fader”. Han var en utmärkt violinvirtuos ocli verkade som dirigent och lärare i Stockholm. Hans tonsättningar äro nu föga kända. Roma’n, större prosaskildring med berättande innehåll, vanligen utgörande en tids- el. karaktärsskildring, men för övrigt med stor frihet i ämnesvalet. Sin moderna form började R. antaga i England kring 1700-t: s början (Defoe, Ricliardson, Fielding) och utvecklades därefter i de olika ländernas litteratur. Med avseende på tekniken skiljer man mellan den objektiva R., den vanligaste formen, och jagromanen, av vilken brev-ro m a n e n, som med förkärlek användes av 1700-talsförfattarna, är en avart. R. kan vidare vara realistiskt el. idealistiskt betonad. Även kan man särskilja sederomanen, karaktärsro manen och intrigromanen m. fl. arter. Romancsk’, romanartad; överdrivet svärmisk, äventyrlig, falskt idealistisk. Roma’ni, ett av zigenarnas namn på sig själva och särskilt beteckning på deras språk. Romanise’ra, göra romansk. Romanism, romersk-katolska kyrkans lära; påviska grundsatser; romansk stil; romansk språkegendomlighet. — Romanist’, person, som studerar romersk rätt el. romanska språk. Romia’nov, rysk dynasti, härstammande från en gammal bojarsläkt. Huset R. uppsteg 1613 på Rysslands tron. 1730 utdog ätten på manssidan med tsar Peter II. Kejsarinnan Elisabet, Peter den stores dotter, som innehade tronen 1741—62, var den sista R. i rakt nedstigande led. Släktnamnet behölls emellertid även av senare ryska härskare. Romans’. — En episk-lyrisk dikt av romantisk karaktär. En dikt av detta slag benämnes även ballad. — 2. Mus., en dramatiskt lyrisk komposition, särskilt musik till en R. 1. Roma’nsk, hörande till de romanska språken el. folken; härrörande från det forna latinska folkspråket. Jfr även Romansk stil. Roma’nsk stil även kallad rund-b å g s s t i 1, den konstnärliga stilart, som var förhärskande under den tidigare medeltiden (900—1200-t.). R. gjorde sig huvudsakligast gällande på den kyrkliga arkitekturens område. Typiskt för R. är den rikliga användningen av rundbågen även vid utförandet av dörrar, fönster och friser. Som stöd ’ användes kolonner och pe- lare. Vid dekorering av det inre användes målningar i starka färger. R. har, särskilt i sitt tidigare skede, en värdig men ofta dyster karaktär. Se vidare Bildhuggarkonst och Byggnadskonst och Bil. Byggnadsstilar II. Romanti’k, en åskådning, som särskilt betonar det känslomässiga gentemot det förståndsmässiga. Romantiska åskådningar härskade till stor del under den äldre medeltiden. Rid-darväsendet uppbars i någon mån av R. Även på den andliga odlingens område skattade man mera åt känsla och fantasi än åt förnuft och logik. Renässansen införde här klarare linjer. Under och efter napoleonkrigen framträdde i europeisk kultur en riktning, som man kallat nyromantiken* och som på liknande sätt karakteriserades av känslotänkande. Även efter världskriget tycks i någon mån liknande åskådningssätt ha fått ökad utbredning. Roman’tiker, anhängare av den romantiska skolan. Romantise’ra, hänge sig åt romantiska föreställningar. Roman’tisk, överensstämmande med medeltidens romantik el. riddarväsen; överdrivet känslofull, svärmisk, överspänd; underbar, hemlighetsfull, äventyrlig. Romanäs, sanatorium vid sjön Sömmen nära Tranås, n. Småland. Romarb revet är möjligen skrivet under Pauli tredje missionsresa omkring 59 e. Kr. R. ingår i Nya Testamentet. Romb, en liksidig parallellogram. En rätvinklig R. benämnes kvadrat. Rom’bakfjorden, innersta delen av Ofotenfjorden. Mellanriksbanan Luleå-Narvik följer fjordens södra strand. Rom’biska systemet, se Kristall. Romboe’der, se Polyeder. Romdahl, A. L., f. 1880, svensk konstforskare och museiman. R. har författat flera konsthistoriska arbeten (Ur porträtt måleriets historia, Gammal konst) och tillsammans med J. Roosval utgivit Svensk konsthistoria. Romeleåsen, bergsträckning (urbergs-horst) i sv. Skåne. Högsta toppen, Romele klint, når 186 m. ö. h. Ro’mpo och Ju’lia, huvudpersonerna i Shakespeares berömda tragedi med samma namn. Romeo och Julia tillhöra två mot varandra fientliga adelsfamiljer i Verona. ’ De hysa en passionerad kärlek för varandra och drivas bägge till följd av olyckliga omständigheter i döden. Deras historia har musikaliskt behandlats bland annat i en opera av Gounod. Romerike, benämning på trakten närmast s. om Mjösen, s. Norge, till stor del upptagen av sand- och grushedar.