Schongauer [sjå’n-]t M., omkring 1450—91, tysk konstnär, kallad Martin Schön el. Hiibsch Martin. S. utförde en mängd särskilt i tekniskt avseende överlägsna kopparstick (De visa och fåvits k a jungfrurna, 13 e-bådelsens ängel) och har blivit kallad kopparstickets förste mästare. Scho^enhauer, A., 1788-^lSOO, tysk filosof. S. företrädde en pessimistiskt betonad åskådning. Viljan är det väsentliga, den för allt levande grundläggande egenskapen. Intelligensen är blott ett organ för viljan. Att vilja betyder emellertid att ständigt vara otillfredsställd. Därför är livet till sitt väsen missnöje och olycka. Idealet är livsförnekelse. S: s åskådning ansluter sig närmast till Kant men har även upptagit österländska element. Av sin samtid var S. föga uppskattad. Först mot slutet av sitt liv började han erkännas. Bland de filosofer, som tagit intryck av S., må nämnas Hartmaun och Nietzsclie. Seliotte [skåt’te], P. A. V., 1860— 1923, ämbetsman, politiker, 1908—1919 liberal ledamot av andra kammaren, 1919—21 medlem av första kammaren. S. var civilminister 1905—06, 1911—14 och 1917—19. Från 1916 var S. landshövding i Västerbottens län. Han hörde till det liberala partiets ledande personligheter. Schottfisch, runddans i 2A takt med flera turer. S. påminner mest om pol-kan. Jfr Dans. Schotts, i Tunis och n. Sahara förekommande slätter med insjöar, vilka genom den kraftiga avdunstningen ofta uttorka, varvid ett saltlager kvarläm-nas. Vissa av S. ligga lägre än havsytan. Ett av franska ingenjörer väckt förslag att förbinda dessa med Medelhavet för att åvägabringa ett bättre klimat och göra jordmånen fruktbar har måst uppgivas på grund av de med företaget förenade stora kostnaderna. Schröderlieim [skrö’-], E., 1747—95, svensk ämbetsman. Genom sitt kvicka och glada väsen, sina litterära intressen samt sin smidiga duglighet vann S. Gustav III: s särskilda gunst och utnämndes 1782 till statssekreterare för inrikes civilexpeditionen. S. var en tid själen i nöjeslivet vid hovet men förlorade så småningom sin popularitet, främst på grund av sina dåliga affärer. 1792—94 var han landshövding i Uppsala men måste frånträda denna tjänst, då han, ehuru icke brottslig, befanns invecklad i Armfeltska hög-förräderiprocessen. Schubert [sjo’-], F. P., 1797—1828, österrikisk tonsättare. S. levde i små förhållanden. Han var en tid lärare i faderns skola och drog sig för övrigt fram på de obetydliga honorar, han erhöll för sina tonsättningar. Först efter hans död började han mera allmänt uppskattas och han räknas numera som en av musikens främste. S. hade en oupphunnen förmåga att finna originella och medryckande melodier. Han ansågs länge framför allt vara viskompositör. Även hans mindre pianostycken spelades ofta. Sedermera ha emellertid även hans större verk (symfonier, stråkkvartetter) blivit högt skattade. Hans produktion är, trots att han avled så ung, oerhört omfattande. Schuckert [sjok7-], S., 1846—95, tysk industrimän, grundare av stora företag på det elektrotekniska området, soin numera ingå i den stora sammanslutningen Siemens-Schuckert-Werke. Schultz’berg:, A. L., f. 1862, landskapsmålare. S. har valt sina motiv dels från Dalarna och Bergslagen (Valborgsmässoafton i Bergslagen), dels från Frankrike, Corsica, Italien (Höstdag vid G r é z, Mot kvällen). Hans tavlor äro utförda i ett dekorativt stiliserat maner. Schumann [sjo’-]. — 1. R. A. S., 1810 —56, tysk kompositör, verksam framför allt i Leipzig och Dresden. Mot slutet av sitt liv blev han siuuesjuk. S. nar skrivit talrika pianokompositioner, sånger, särskilt till text av Heine, orkesterverk m. m. Mest lyckade äro hans mindre saker, vilka utmärkas av melodiskönhet och stämningsrikedom. De större verken ha ibland en tung och uttänjd karaktär. Vid sidan av Mendelssolin räknas S. som den tyska romantikens förnämsta representant. — 2. Clara S., 1819—96, hustru till föregående, var på sin tid en högt skattad pianist. Schumla [sjom’la], Sjumen, stad i ö. Bulgarien på n. sluttningen av Balkan. 25,000 inv. S. var förr mycket starkt, befäst. Enligt freden i Bukarest 1913 blevo fästningsverken raserade. Schwab, E. V., f. 1882, konstnär, på faderns sida av norsk börd. S. är en framstående tecknare och etsare. Han har särskilt blivit uppskattad som illustratör. Schwa’ben, medeltida tyskt stamher-tigdöme, beläget på ömse sidor om Rhen. År 496 blev S. skattskyldigt under de frankiska konungarna. 1079 —1268 var det i hohenstaufiska ättens ägo, men därefter blevo de vasaller, som förut lytt under hertigen av S., erkända som omedelbara. 1331—88 voro 22 schwabiska städer sammanslutna i det s. k. schwabiska stadsförbundet. På 1400-t. forekommo ständiga strider i S., men 1488 bildades det schwabiska förbundet, vilket ägde bestånd till 1534. Den s. k. schwabiska kretsen, som bildats i början av 1500-t., upplöstes i samband med Tyska riket 1806.