Scliwyz, kanton i mellersta Schweiz. 910 kvkm., 00,000 inv. Huvudstad Scliwyz, 8,000 inv. — Boskapsskötsel är huvudnäring. Industrin omfattar huvudsakligen sidenväverier. Schiick, J. HL., f. 1855, litteratur- och kulturhistoriker, professor i estetik, litteratur- och konsthistoria, 1905—1918 rector magnificus vid Uppsala universitet. Led. av Svenska akademin. Sedan 1918 ordförande i Nobelstiftelsen. Som vetenskaplig författare har S. varit synnerligen produktiv och mångsidig (Shakespeare och hans tid, Svensk litteraturhistoria, Allmän litteraturhistoria). Schiitt [sjytt], Stora S., 1,890 kvkm., och Lilla S., 280 kvkm., öar i Donau, vid Pressburg, Tjeckoslovakien. Schäferhatt, ett slags bredskyggig hatt. Schäferhund, se Hundraser. Schäferi’, anstalt för fåravel. SchäPlack, se Shellack. Schäs, två-h ju ligt åkdon, senare även namn på fyr-hjuliga mindre vagnar. Schäslong’, vilsoffa, »halvsoffa med karm vid ena änden. Schonberg, A., f. 1874, österrikisk tonsättare, som väckt ett visst uppseende med sina kompositioner, i vilka han hänsynslöst använder sig av disharmonier i avsikt att skapa en expressionistisk musik. Schönbrunn’, slott sv. om Wien, uppfört i början av 1700-t. Vidsträckta trädgårdar och parker. Schön’gcist, ty., vitterhetsidkare, -älskare, vitterlekare. Schöng-king, se Mukden. Soientia [sienfsia], lat., vetenskap, kunskap, insikt. Scillyöarna [sill’i-], ögrupp i Atlanten, sv. om England. 26 kvkm., 1,700 inv. Trädgårdsskötsel. Scipio [sji’-]. — 1. Publius Corne-lius S. Africanus, 237 (el. 234) — 183 f. Kr., romersk fältherre. S., som var allmänt beundrad för sin glänsande begåvning och tapperhet, tjänstgjorde som prokonsul oeh överbefälhavare i Spanien, vilket land han fullständigt erövrade (206). Därefter övergick han till Afrika och besegrade Hannibal vid Zama 202, varigenom det kartagiska stormaktsväldet krossades. S. dog 1 landsflykt. — 2. Publius Cornelius S. iEmilianus, 185 (el. 184)—129 f. Kr., romersk fältherre. I tredje puniska kriget erhöll S. överbefälet mot Kar-tago, som förstördes 146. S. ställde sig på det aristokratiska partiets sida i de agrariska striderna, som inletts av Graccherna. S. blev sannolikt mördad av demokraten Carbo. Scirocco [sjiråk’0], beteckning för en på Sicilien förekommande, från Sahara blåsande, torr, stoftförande och het sydvind. Samma vind kallas i Nordafrika Samum. Scofland, se Skottland. Scotland yard [skåtlasnd ja’d], namn på polisens centrala tjänstebyggnad i London. Scott [skått]. — 1. Sir W. S., 1771— 1832, engelsk romanförfattare och skald. S. är den egentlige skaparen av den historiska romanen, och han har utövat ett ofantligt inflytande på hela världslitteraturen. I-lan skrev med otrolig snabbhet en lång serie romaner (W a-v e r 1 e y, Rob Roy, Ivanlioe, K e-nilworth), vilka innehålla utomordentligt livfulla men ej alltid historiskt riktiga skildringar av forna tiders folk och sedvänjor. S. skrev även romantiska ballader på vers (Den siste bardens sång). — 2. R. F. S., 1868—1912, engelsk sjöofficer och sydpolsforskare. S. företog två syd-polsexpeditioner, den första 1901—04 och den andra 1911—13. Under den sista nådde S. sydpolen 1912, fem veckor senare än Amundsen, men omkom jämte fyra följeslagare under färden. Scotus, Johannes Duns, d. 1308, skotsk teolog, medlem av franciskan-orden och verksam i Oxford, Paris och Köln. Vid utvecklandet av sina teologiska läror använde sig S. i stor utsträckning av skolastiska liårklyverier. Han är en av den medeltida katolska teologins förnämsta målsmän. Mellan hans anhängare, de s. k. scotisterna och Thomas’ av Aqvinus meningsfränder, de s. k. tomisterna, uppstod en viss rivalitet. Kyrkan anslöt sig till den senares läror. S. har dock haft ett stort inflytande på den medeltida teologins utveckling. Scoutrörelsen [ska’ut-], boyscoutrörelsen, en av den engelske generalen Baden-Powell startad rörelse, som frän de engelsktalande länderna snabbt spritt sig över hela världen. Under boerkriget organiserade generalen en kår av yngre gossar, vilka som spejare gjorde den engelska armén vissa tjänster. Efter krigets slut sökte Powell att i hemlandet organisera kårer av yngre gossar (senare även flickor), vilka sammanhållna av en lindrigt militär disciplin sysslade med kroppsövningar, friluftsliv o. dyl. Dessa föreningar fingo snart en patriotiskt och halvt religiöst uppfostrande karaktär i anslutning till ett speciellt engelskt gentlemannaideal. Rörelsen har naturligtvis i olika länder fått med folkkaraktären något varierande typ. I sin strävan att bereda storstädernas ungdom roande och hälsosam sysselsättning samt därigenom, att man söker helt bortse från social klasskillnad, har S. gjort stor nytta. 1920 organiserades en internationell sammanslutning av de olika ländernas föreningar med period-