Segelflygning, flygning med flygplan utan motor, varvid man använder sig av luftströmmar för att få planet att höja sig. Genom Versaillesfredens bestämmelse om begränsad rätt för Tyskland att tillverka motordrivna aero-plan kom man särskilt i detta land att intiessera sig för S. Särskilt i Rhentrakterna har S. ivrigt bedrivits. Genom S. har man vunnit ökad kännedom om luftströmmars inverkan pä flygplan och om de senares konstruk-tionsmöjligheter. För övrigt har S. i och för sig ej någon praktisk betydelse. Segeltorp, municipalsamhälle på Södertörn, nö. Södermanland. 1,500 inv. Segers normalkäglor, se Pyrometer. Segerstedt, T. K., f. 1876, politisk skriftställare, professor i allmän religionshistoria. S. blev redaktör för den liberala tidskriften ”Forum”, då den började utgivas 1914. 1917 blev S. redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Bland hans religionsfilosofiska verk må nämnas Det religiösa sanningsproblemet. Segment’. Ett S. eller cirkelsegment är en del av en cirkel, som begränsas av en cirkelbåge och den till bågen hörande kordan. Ett sfäriskt S. är den del av en sfär (klot), som begränsas av ett plan, som skär klotet, och klotets yta. S. användes även i vidsträcktare betydelse om varje begränsad del av en linje eller yta. Selilstedt, E., 1808—74, skald. S:s sånger och visor vunno stor popularitet liksom hans humoristiska skildringar från resor i Sverige. Sei’del, se Sejdel. Seignettesalt [senjätt’-], kaliumna-triumtartrat, användes inom medicinen som avförande medel. Seigneur [senjö‘r], fr., hög herre. — Grand S. [grang], rik och förnäm herre. Seimas, benämning på den litauiska riksdagen. Seine [sä’n], en av Frankrikes största floder. Upprinner på v. sidan av Långres högplatå, flyter i nv. riktning och utfaller i Engelska kanalen. Bland bifloder märkes Marne, från höger. S. är 780 km. lång och segelbar under nästan hela sitt lopp. Seipel [saj-], I., f. 1876, österrikisk politiker och teolog, vilken som förbundskansler 1922—24 lyckades genomdriva. att N. F. medverkade till upphjälpandet av Österrikes tilltrasslade statsfinansiella ställning. Seismogra’f, instrument, som registrerar jordskalv, även obetydliga, eljest om.ärkliga darrningar i jordskorpan. I vårt land finnas S. i Uppsala, Lund och Abisko. Seismologi’, den vetenskap, som särskilt ägnar sig åt studiet av jordskalv. Sejd, hos de fornnordiska folken med vissa ceremonier utövad trolldom, som avsåg att utröna framtiden, bota sjukdom, vinna kvinnors kärlek etc. St j’del, ett slags ölmugg av glas med handtag och (ibland) lock. Även ett tyskt rymdmått (ungefär Vs liter). Sejm, benämning på den polska riksdagens andra kammare. Sejour [-sjo’r], fr., uppehåll, vistelse. Sekant’, rät linje, som i två el. flera punkter skär en kroklinje. Se’kel. — 1. Århundrade. — 2. Hebreisk mynt- och viktenhet, jfr Sikel. — S e k u 1 a’r el. s e k u 1 ä’r, hundraårig, inträffande vart hundrade är. Seki’n, äldre österländskt och italienskt guldmynt. Sekond’, på örlogsfartyg chefens närmaste man. Sekre’t. — 1. Hemlig. — 2. Flytande el. fasta ämnen, som avsöndras från celler hos växter el. djur. Sekre’ta utskottet, den svenska riksdagens äldsta utskott, tillsatt första gången 1627. Utskottet förpliktade sig att hemlighålla vad som yppades inför detsamma. S. utvecklades sår småningom till en sammanslutning frän de tre högre stånden; bönderna fingo ej säte däri. S:s huvudsakliga verksamhet låg på det utrikespolitiska området, ehuru det även ingrep på flera andra områden. 1723 bildades ett utvidgat S., ”stora sekreta deputatio-nen”, där bondeståndet var representerat. Senare fördelade sig utskottet på olika avdelningar, deputationer. 1740 tillsattes en sekretissime beredning och 1746 en beredning för diplomatiska ärenden. Under sin största maktställning på 1700-1, var S. centrum för riksdagsarbetet, senare förlorade det i betydelse. I 1810 och 1866 års riksdagsordningar nämnes ej S. Sekretess’, hemlighetsfullhet, tystnadsplikt, gran niagenhet. Sekretion, avsöndring. Jfr Inre sekretion och Körtel. Sckretä’r, byiå med en utfällbar klaff, avsedd för skrivning. Sekt, trossamfund, mer el. mindre avskilt från ett härskande kyrkosamfund. Sektion, skärning. — 1. Avdelning (t. ex. humanistiska sektionen inom den filosofiska fakulteten). — 2. Skärningslinjen mellan ett plan och en buktig yta. Sek’tor användes inom matematiken i allmänhet i den begränsade betydelsen cirkelsektor, d. v. s. den yta, som begränsas av två radier i en cirkel och don mellanliggande cirkelbågen. Med sfärisk sektor förstås den dol av ett klot, som begränsas av en kon med spetsen i sfärens (klotets) medelpunkt och den del av klotytan, som inneslu-