folkskolestyrelserna. För Stockholm gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser. Skolväsen. De äldsta medeltida svenska skolorna voro knutna till de kyrkliga institutionerna (klosterskolor, domkyrkoskolor). Lärarna voro munkar el. präster. Undervisningens mål var i första hand att utbilda präster. Av något yngre datum voro stadsskolorna, vilkas undervisning var så lagd. att den främst tillgodosåg borgerskapets i städerna intresse. Någon folkundervisning i egentlig mening fanns icke under medeltiden. Den högre undervisningen tog ett stort steg framåt genom Uppsala universitets inrättande år 1477. Den första svenska skolordningen, som härrör från Laurentius Petri, stadfästes år 1572. Det viktigaste läroämnet var latin; utbildningen av tjänare åt kyrkan var alltjämt undervisningens främsta mål. På Uppsala möte år 1593 fattades beslut om återupptagande av den nedlagda verksamheten vid Uppsala universitet. Religionsundervisning meddelades under denna tid de breda folklagren av prästerskapet i samband med de obligatoriska kyrkobesöken. De första folkskolorna ti 11-kommo vid denna tid (bl. a. grundades två dylika av Johan Skytte, som även i övrigt — bl. a. var han kansler för universiteten i Uppsala och Dor-pat — gjorde betydelsefulla insatser på undervisningens område). Det första gymnasiet upprättades av Johannes Rudbeckius i Västerås år 1023. Undervisningen vid detta omfattade vid sidan av de teologiska ämnena och latinet även en hel rad andra ämnen. Gustav II Adolf inlade betydande förtjänster särskilt om den högre undervisningen. Genom skolordningen av år 1049 reglerades undervisningen vid gymnasier (högre, fyraåriga) och trivialskolor (av två slag: fyra- el. ettåriga). Förutom de klassiska språken, framför allt latinet, skulle undervisningen, särskilt på gymnasiet, omfatta även en hel del andra ämnen. Folkundervisningen gick framåt under 1000-t.; antalet egent liga folkskolor torde dock vid århundradets slut icke ha överstigit trettio å fyrtio stycken. Läskunnigheten var dock, tack vare prästerskapets verksamhet, i vissa trakter jämförelsevis mycket utbredd. Kyrkolagen av år 1080 fordrade bl. a., att kyrkoherdarna skulle tillse, att ungdomen inom socknarna lärde* sig läsa. Såväl under frihetstiden som den gustavianska tiden omfattades undervisningsväsendet med varmt intresse. Även folkundervisningen gick framåt bl. a. genom inrättandet av nya folkskolor. Konfirmationsundervisningen gjordes obligatorisk år 1811. År 1820 inrättades apologistskolor, som byggde på de tidigare vid trivialskolorna existerande apologistklasserna och som skulle tillgodose den borgerliga bildningen. Undervisningen vid läroverken och dessas organisation un-dergingo under 1800-t :s första hälft avsevärda förändringar. Genom ett år 1849 utfärdat cirkulär erhöllo de en organisation, som genom gymnasiernas uppdelning på två linjer (latin-och reallinjen) samt deras sammankoppling med apologistskolorna förete avsevärda likheter med den nuvarande organisationen. Som folkundervisningens genombrott kan 1842 års folkskolestadga betecknas, med dess föreskrifter om obligatorisk skolplikt och om inrättande av skolor i varje församling. Med folkskoleväsendets utveckling under denna tid är i första hand Torsten Rudenschölds namn förknippat. Under 1800-t :s senare hälft ha vittgående organisatoriska reformer genomförts på S:s område. Un-dervisningsplanerna ha ändrats, nya skolformer tillkommit, den högre flick-undervisningen delvis ordnats o. s. v. För närvarande står S. ånyo inför djupt syftande reformförslag, sammanhängande med de önskemål, som bruka uttryckas genom formeln folkskolan som bottenskola. Se vidare Flickundervisning, Folkhögskola, Folkskola, Samundervisning, Seminarium, Statens läroverk samt Praktiska ungdomsskolor och hänvisningarna under sistnämnda ord. Skolöverstyrelsen, ett centralt ämbetsverk, som sorterar under ecklesiastikdepartementet. S. är bildad genom sammanslagning av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk och skolöverstyrelsen, under vilken sistnämnda sorterade folkundervisningen och yrkesundervisningen. S., vars chef benämnes generaldirektör, är delad på tre avdelningar, läroverksavdelningen, folk-skoleavdelningen och yrkesskoleavdel-ningen. Ledamöterna i S. benämnas undervisningsråd. Skonare el. skonert, mindre tvåmas-tat fartyg med rår på främre masten. Skonert, se Skonare. Slso’pas, grekisk bildhuggare under förra hälften av 4:e årh. f. Kr. S. var född på ön Paros och tillhörde den yngre attiska skolan. Han var verksam på Peloponnesos, i Aten och i Mindre Asien. Omkring år 350 arbetade S. tillsammans med flera andra konstnärer på smyckandet av Mausoleum vid Halikarnassos. Skoplje’, turkiska trskiib, stad i s. Jugoslavien vid floden Vardar, 47,000 inv. S. har ett i strategiskt hänseende viktigt läge. Säte för en grekisk ortodox och en romersk-katolsk ärkebiskop. S. intogs 1915 av bulgarerna,