Skärfläcka (Recurvirostra avosetta), fågel, hörande till vadarnas ordning (Grallatores). Näbben är starkt uppåtböjd och tillplattad. Den vackra, till färgen vita och svarta fågeln fanns förr vid Ölands s. udde och ännu tidigare på Gotland. Den förekommer vid kusterna av mellersta och s. Europa samt i Asien och Afrika. Skärhamn, municipalsamhälle på ön Tjörn, s. Bohuslän. 980 inv. Fiskläge. Skärmfjäll, agn, kallas hinnlika högblad, som sitta intill gräsens blommor och omsluta dessa. Skärmytsling, mindre strid såsom patrullstrid, förpostfäktning m. m. Skärrfåglar (Strisores), en fågelordning, som kännetecknas av långa, spetsiga vingar, svaga och korta fötter och svag näbb. Hit höra tornsvalor, nattskärror och kolibrifåglar. Skärseld, lat. purgatorium är, enligt den romersk-katolska kyrkan, en om helvetet påminnande ort, där de, som ej blivit evigt fördömda, få genomgå en reningsprocess, innan de insläppas i himmelen. Protestantismen förnekar existensen av S. Skärsten erhålles, då rostad kopparmalm smältes med kol och slaggbildande ämnen. S., som lätt skiljes från slaggen, består huvudsakligen av svavelkoppar. Skärtorsdag, benämning på torsdagen i påskveckan. På denna dag befriades i den äldre kyrkan och i romerska kyrkan botgörare från kyrkostraff, d. v. s. renades (skärades) från sina synder och återupptogos i församlingen. Sköfde, se Skövde. Skolar, vid gruvor bruklig beteckning för sprickfyllnader i malmfälten. S. äro ofta av betydelse för malmkropparnas begränsning. Sköld, ett skydd av trä, läder el. metall, som användes under forntiden och medeltiden och även brukades under världskriget. S. försågos under medeltiden med igenkänningsmärken. Sköldmärket liksom hjälmprydnaden utvecklades till igenkänningstecken, vilka gingo i arv inom släkterna. De mönster, färger etc., som användes i sköldmärkena, fastställdes genom systematiska regler. Läran om dessa benämnes heraldik. Sköld. — 1. Johannes (Hannes) S., f. 1886, docent i slaviska språk vid Lunds universitet. S. har spelat en framträdande roll inom den svenska clartérörelsen. — 2. Otte S., f. 1894, broder till föregående, målare, vars i modernistisk stil hållna stilleben, porträtt etc. väckt en viss uppmärksamhet. — 3. Per Edvin S., f. 1891, riksdagsman i andra kammaren sedan 1917, förutvarande statssekreterare i Jättesköldpadda. jordbruksdepartementet. Har utgivit handböcker i kommunala ämnen. Sköldliållare, män nisko- el. djurbilder, vilka framställas hålla el. vakta en sköld, vanligen placerade pä ett underlag. Sköldkörtel, se Inre sekretion. Sköldlöss (Coccidte), en till växtlöss hörande familj. Hannarna ha vingar, medan honorna äro vinglösa. Till S. höra kochenillöss, mannasköldlöss, gummilackasköldlöss m. fl. Sköldmö, enligt den nordiska mytologin en väpnad jungfru, som deltager i männens strider. Sköhlpadd kallas det hornämne, som utgör betäckningen på sköldpaddornas ryggsköld. Av S. beredas kammar, dosor, knivskaft m. m. . Den bästa sköld-padden fås av ostindiska karettsköld-paddan. Sköldpaddor (Chelonia), ordning, tillhörande kräldjurens klass. De ha horn klätt benpansar (rygg- och buk-skökl) och sakna tänder. De ha i stället hornklädda käkar. S. äro utomordentligt seglivade. Omkring 250 arter finnas, de flesta i varmare länder. I kallare trakter ligga de i dvala om vintern. En del arter (havssköldpad-dor) leva i havet, andra på land. Sköklskinnbaggar (Pentatomidse), en familj insekter, som höra till skinnbaggar inom ordningen halvvingar. De ha särskilt kraftigt utvecklade stinkkörtlar i bakkroppen. De leva av växtämnen. På folkspråket kallas de stinkflyn el. bärfisar. Sköldungarna, svensk benämning på den danska kungaätten Skjoldungerne, uppkallad efter sagokonungen Skjold. Skönhetsrådet, egentligen Rådet till skydd för Stockholms skönhet, en institution, vars medlemmar tillsättas av stadsfullmäktige i Stockholm. S. har till uppgift att vara rådgivare åt stadens myndigheter i skönhetsfrågor. Skönsberg, municipalsamhälle i närheten av Sundsvall, ö. Medelpad. 2,900 inv.