hälsovård, allmän fattigvård, lösdri-vare, alkoholister, allmän ordning ocli säkerhet, lantregeringen m. m. Socialfullmäktige, tvenne av regeringen utsedda personer, den ena representant för arbetarna, den andra representant för arbetsgivarna, som deltaga vid föredragning inom socialstyrelsen av mera betydelsefulla ärenden, framför allt berörande förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare, arbetsmarknaden och arbetarskydds-lagstift ningen. Socialförsäkring. — 1. Den 30 juni 1913 utfärdades lagen om allmän pensionsförsäkring, i vilken sedermera åtskilliga ändringar vidtagits. Lagen vilar icke allt igenom på försäkrings-principen. De bidrag, som av allmänna medel utbetalas till vissa grupper av de försäkrade, ge den delvis för-sörjningskaraktär. Rätt till pension inträder vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda 67 år, även om varaktig oförmåga då ännu icke är för lianden. Pensionsavgifterna, som utgöras av en grundavgift om tre kronor och en tilläggsavgift, vars storlek är beroende av inkomsten (lägst två, högst trettio kronor), erläggas av de avgiftspliktiga. Avgiftspliktiga äro alla i riket mantalsskrivna personer i åldern 16—66 år, som icke äro varaktigt oförmögna till arbete. Utanför lagens tillämpningsområde falla därjämte vissa i statens el. kommunernas tjänst anställda. Pensionen sönderfaller i avgiftspension, vars storlek beräknas med hänsyn till de inbetalda avgifterna och tidpunkten för deras inbetalande, samt pensionstill-lägg, som utgår till pensionstagare, vars årsinkomst understiger visst belopp (425 kr. för man och 400 kr. för kvinna). Särskilt tillägg utgår i vissa fall för barn under 15 år. Därjämte utgår understöd till invalid, för vilken pensionsavgifter icke erlagts. Ansökan om erhållande av pension skall ingivas till och prövas av pensionsnämnderna, i regel en för varje kommun, bestående av högst sex kommun valda ledamöter och en ledamot (ordföranden), utsedd av vederbörande länsstyrelse. Den slutliga prövningen verkställes av pensionsstyrelsen, den statliga myndighet, som handhar den allmänna pensionsförsäkringen. Pensionsavgifterna ingå till pensionsför-säkringsfonden, som förvaltas av pen-sionsstyrelsen. Av pensionsstyrelsen utövas viss verksamhet till förebyggande el. hävande av invaliditet. — 2. Nu gällande lag om försäkring för olycksfall i arbete utfärdades den 17 juni 1916. Åtskilliga ändringar ha senare vidtagits i lagen. Lagens till-lämplighetsområde är mycket vidsträckt, då den omfattar praktiskt ta- get alla, som mot avlöning användas till arbete för annans räkning, alltså även hushållspersonal, kontorsanställ-da m. m. Ersättning utgår för av olycksfall förorsakad sjukdom frän och med trettiosjätte dagen i form av sjukpenning, vars storlek bestämmes dels med hänsyn till den grad, i vilken arbetsförmågan nedsatts, dels med hänsyn till den sjukes dagliga arbetsförtjänst. Ersättning utgår därjämte vid invaliditet i form av livränta, vars storlek bestämmes efter nyss nämnda grunder. Vid dödsfall på grund av olycksfall utgår dels begravningshjälp, dels livränta till vissa efterlevande. Försäkringen äger automatiskt rum i Riksförsäkringsanstalten. Arbetsgivare äger dock rätt försäkra i för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare. Beslut, som fattats av Riksförsäkringsanstalten el. av nyssnämnda ömsesidiga bolag, överklagas hos Försäkringsrådet. Särskilda författningar ha utfärdats rörande försäkring mot skada till följd av olycksfall, som träffa fiskare (den 11 juni 1918), om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (18 juni 1909), samt angående ersättning för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig (1 juni 1923). — 3. Sjuk-kasseverksamheten, som i Sverige går tillbaka till 1860- och 1870-t., är helt byggd på frivillighetens grund. Den åtnjuter dock statsunderstöd och är underkastad en ganska ingående statlig kontroll, som utövas av Socialstyrelsen. Den nu gällande sjukkasse-lagen utfärdades den 4 juli 1910. Endast de kassor, som registrerats enligt denna lag, kunna erhålla statsunderstöd. Vid sidan av de registrerade sjukkassorna finnas ett icke ringa antal oregistrerade sjukkassor. Sjukkassorna ha en betydande frihet att ordna sitt arbete efter egna önskemål och de regler, de följa, växla därför avsevärt från kassa till kassa. Flertalet sjukkassor lämna förutom sjuk-hjälp även begravningshjälp; ett stort antal därjämte moderskapshjälp. 15 å 16 % av befolkningen över 15 år äro anslutna till sjukkasserörelsen. — 4. De årliga kostnaderna för den allmänna pensionsförsäkringen (sifferuppgifterna avse —liksom i fortsättningen — år 1924 el. något av närmast föregående år) utgjorde för staten 29.2 milj. kr., för kommunerna 10.4 milj. kr., för de försäkrade 23.9 milj. kr. Olycksfallsverksamheten kostade staten 1.4 milj. kr., de försäkrade 0.05 milj. kr. och arbetsgivarna 17.0 milj. kr. Kostnaderna för sjukkasseverk-samheten uppgingo för staten till 2,p