milj. kr., för kommunerna till 0.3 milj. kr., för de försäkrade till 15.1 milj. kr. samt för arbetsgivarna till 0.3 milj. kr. — 5. De olika grenarna av socialförsäkringen lia under de sista ären varit föremål för utredning för åstad' kommande av större enhetlighet och från andra utgångspunkter. Särskilt aktuell är för närvarande sjukkasse-' verksamheten. Även arbetslöshetsförsäkringen står på dagordningen. Socialismen, sammanfattande beteckning för samhällsåskådningar, vilkas främsta karakteristiska drag är idén om ett samhälle, där produktionens inriktning framför allt bestämmes ur samhällsnyttans synpunkter. Med den socialistiska samhällssynen är förbundet kravet på ett mer el. mindre fullständigt avskaffande av privategendomen och av arvsrätten och ett utjämnande av de bestående olikheterna i fråga om fördelningen av inkomst och förmögenhet. Ur denna synpunkt brukar man skilja mellan den socialism, för vilken det väsentliga är, att de mera betydelsefulla produktionsmedlen dirigeras i det allmännas intresse, och kommunismen, som rent principiellt kräver, att även de för konsumtion avsedda varorna skola vara gemensam egendom. Det principiella kravet på privategendomens avskaffande innebär icke med nödvändighet, att produktionen skall drivas genom statens försorg utan innesluter möjligheten till i organisatoriskt avseende vitt skilda lösningar, betingade av de faktiskt föreliggande förhållandena ocli av den av olika faktorer bestämda utvecklingsriktningen. S. är, om ordet tages i vidsträcktare betydelse, en företeelse med mycket gamla anor. Redan den grekiske filosofen Platon angav i sin skrift ”Staten” konturerna för ett idealsamhälle med rent kommunistiska drag, och bröderna Gracclius företrädde under andra århundradet e. Kr. i Rom pä jordfrågans område strävanden med starkt agrarsocialistisk tendens. De första kristnas sammanlevnad byggde i viss mån på kommunistiska principer. I 1500-t:s England framlade Thomas More planen för en på kommunistisk grund byggd idealstat. Senare ha många andra författare följt samma vägar. Den moderna S. är i första hand betingad av de specifika missförhållanden, som voro förknippade med industrialismens genombrott. Det tillstånd av ytterlig fattigdom, i vilket den egendomslösa kroppsarbetande befolkningen var försänkt, den nöd och de lidanden av olika slag, som karakteriserade dess liv, födde med nödvändighet behovet att söka finna en Samhällsorganisation ? som bättre till- godosåg alla samhällsmedlemmars behov. R. Owen i England, C. H. de Saint Simon och P. M. C. Fourier i Frankrike och många andra, som bruka sammanföras under beteckningen de utopiska socialisterna, framlade planritningar till en nyorganisation av samhället, på vilkas snara genomförande de trodde. Bland de utopiska socialisterna må också nämnas svensken N. H. Quiding, mest känd som författare under pseudonymen Nils Nilsson arbetskarl. P. J. Proud-hon i Frankrike, som företrädde anarkistiska idéer, präglade slagordet ”Egendom är stöld”. Louis Blanc företrädde statssocialistiska idéer, som i förvanskad form fördes ut i verkligheten genom de efter februarirevolutionen inrättade nationalverkstäderna. De försök till praktiskt realiserande av de från olika håll framlagda idéerna, som gjordes, ledde dock aldrig till några bestående resultat. Antingen upphörde de så småningom av sig själva el. också kvävdes de av de maktägande. Det sista skedet i socialismens historia har sin upprinnelse i Tyskland, där på 1840-t. och under de närmast följande decennierna en rad män framträdde, som kunna betecknas som den moderna socialdemokratiska arbetarrörelsens grundläggare. Bland dessa må nämnas Ferdinand Lassalle, Friedrich Engels och framför alla andra Karl Marx. Det för Karl Marx djupast karakteristiska är, att han, och i detta avseende skilde han sig radikalt från flertalet tidigare socialister, icke sökte konstruera fram ett idealsamhälle utan finna de lagar, som reglera utvecklingen och därmed utvecklingsriktningen. Karl Marx’ idéer, givetvis med starka inslag från andra häll samt modifierade med utgångspunkt från de med tiden alltmer ökade erfarenheterna om samhällsmekanismen och anpassade efter de från land till land växlande förhållandena, bilda alltjämt det centrala teoretiska underlaget för den övervägande delen av den moderna arbetarrörelsen. Särskilt starkt framträdande har detta förhållande varit i Tyskland och de nordiska länderna. Se vidarq Kommunism och Socialdemokrati. Socialistiska sovjetrepublikernas förbund, förkortat SSSR., se Ryssland. Socialminister, den vanliga benämningen på statsrådet och chefen för socialdepartementet. Socialpolitik, sammanfattande beteckning för åtgärder och strävanden, vilka avse samhällets och speciellt mindre lyckligt lottade samhällsmedlemmars bästa. Jfr Socialstyrelsen. Socialpolitiska institutet el., som det offtcjejlt benämnes, Institutet för