Spalato, Split, sjöstad i n. Dalrua-tien, Jugoslavien, belägen vid Adriatiska havet, 27,000 inv., övervägande kroater. I närheten ruiner efter ett palats, uppfört på 300-t. av kejsar Dio-cletianus. Han delsstad (vin, olja). Spaljé, trä- el. järnställning, som utgör stöd för vissa träd el. klätter-växter. S. utgöres vanligen av ett gallerverk, antingen fristående el. anbringat vid en husvägg el. mur (vägg-spaljé). Span*dau, förr stad i den preussiska provinsen Brandenburg, numera distrikt i Stor-Berlin vid sammanflödet av Spree ocli Havel. 95,000 inv. Stor kabelfabrik. I det s. k. Juliustornet s. om S. förvarades till världskrigets utbrott en del av den krigsskadeersätt-ning, Tyskland erhöll vid tysk-franska krigets slut (1871). Spanien, konungarike i v. Sydeuropa, omfattande största delen av Pyreneiska lialvön. 497,000 kvkm., 21 milj. inv. I v. gränsar S. till Portugal och Atlanten, i n. till Biscayabukten och Frankrike, i s. till Medelhavet och Gi-braltarsund med den engelska besittningen Gibraltar. Kanarieöarna utanför Afrikas nv. kust räknas administrativt till S. I Medelhavet hör ögruppen Balearerna till S. — Det inre av S. upptages till stor del av den av talrika bergskedjor överkorsade Spanska högplatån, vilken begränsas av randberg, i n. av Cantabriska bergen, i nö. av Iberiska bergen och i s. av Sierra Morena. I n. mot gränsen till Frankrike löpa Pyrenéerna (nå 3,400 m. ö. h.). Längst i s. utbreder sig Granadas högland, där i bergskedjan Sierra Nevada toppen Mulhacen når 3,500 m. ö. h. Bland lågslätter märkas i sv. Anda-lusiens slätt kring den till Atlanten rinnande floden Guadalquivir, i nö. Aragoniens slätt kring den till Medelhavet rinnande floden Ebro. Bland övriga floder må nämnas de genom Portugal till Atlanten rinnande Duero, Ta jo och Guadiana. — Klimatet är pä högplatån ett torrt fastlandsklimat med heta somrar och kalla vintrar, vid kusten av Atlanten ett regnrikt kustklimat, vid medelhavskusten ett milt, subtropiskt klimat med ringa nederbörd. — Huvudnäringen är jordbruk (vete, vin- och fruktodling). Boskapsskötseln (får, hästar, nötkreatur) är även en viktig näringsgren. Industrin omfattar främst textil- och tobaksindustri. Rika malmfyndigheter; i s. Rio Tinto och Huelva (koppar och svavelkis), Almaden (kvicksilver) och i n. Bilbao (järnmalm). Införselns värde uppgick år 1923 till 3,042 milj. pesetas, utförselns till 1,400 milj. pese-tas. 1 pesetas = nominellt 0.72 kr. — Invånarna äro till största delen romaner med romersk-katolsk religion. I n. finnes % milj. basker. Folkbildningen står lågt. — S. är en inskränkt monarki. Folkrepresentationen utgöres av en riksdag på två kamrar. Huvudstad är Madrid, 750,000 inv.; övriga större städer äro Barcelona, 710,000 inv., Valencia, 250,000 inv., och Sevilla, 210,000 inv. S. har en del mindre besittningar i Afrika, främst Spanska Guinea, Rio de Oro och Marocko (protektorat). — Historia. De äldsta invånarna i S. voro ibererna, vilka troligen kommo från Afrika. Baskerna äro en kvarleva av dem. På 500-t. f. Kr. inträngde kelter på Pyreneiska halvön och blandade sig med ibererna (koltiberer). Redan omkring 1100 f. Kr. hade fenicierna grundat kolonier i S. Senare upprättade kartagerna handelsfaktorier vid kusterna. Kartagerna utträngdes av romarna, och S. blev en romersk provins (201 f. Kr.—409 e. Kr.). I början på 400-t. inträngde germanska folk (suever, alaner, vandaler) i S. Bland dessa fingo västgöterna överhanden och upprättade ett rike i S. (409—711). På 700-t. inträffade den moriska el. arabiska invasionen i S. Morernas välde i S. varade ända till 1500-t. På gränsen mot Frankrike upp-stodo flera kristna småriken, vilka uppehöllo sin självständighet gentemot araberna. Det moriska riket, som var ett av sin tids kulturellt mest högtstående stater, medförde för S. ett storartat materiellt uppsving. Bland de kristna staterna voro de förnämsta Asturien, Leon, Galicien, Kastilien och Aragonien. De kristna staternas utvidgning fortsattes under ständiga strider med araberna. 1469 ingick prinsessan Isabella av Kastilien giftermål med Ferdinand av Aragonien. Föreningen av dessa båda länder kom att utgöra grunden till den moderna spanska staten. Ferdinand och Isabella kallade sig konung och drottning av S. Morernas ställning blev alltmera ohållbar, och 1492 erövrades Granada, deras sista område. Under början av 1500-t. skapades det väldiga spanska kolonialväldet, som utbredde sig över Sydamerika (utom Brasilien), Centralamerika, Västindiska öarna, en del av s. Nordamerika och n. Afrika. 1503 erövrades Neapel och Sicilien och 1515 införlivades Navarrå med S. 1516 kom S. under huset Habsburg i och med Karl I, som 1519 valdes till tysk kejsare (se Karl V). Karl hade förutom S. även ärvt Burgund, Nederländerna, Bägge Sicilierna och Sardinien. Han besegrade Frankrike och gjorde sig till herre över Italien. 1556 blev Karls son, Filip II, konung i S. Portugal införlivades med S. 1580. Filip besegrade fransmännen. En lysande sjöseger vunno spanjorerna över turkarna vid Lepanto 1571. Vid denna tid började