Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparris. Till höger skott, till vänster
kvist med blommor.
rikt förgrenad; bladen äro däremot
förkrympta.
Spar’ta, även kallat Lakedaimon,
huvudstad i grekiska landskapet
Lako-nien, i vidsträckt mening namn pä hela
den spartanska staten. Staden, som
omgavs av en bördig slätt, saknade
ringmur och var utbredd över en
jämförelsevis stor yta. Den indelades i
fyra kvarter .med gemensamt torg. Vid
detta låg förutom en del offentliga
byggnader den ståtliga ”persiska
pelargången”. I S. funnos vidare flera
berömda tempel, en teater,
kapplöp-ningsbana ocli en av platan-alléer
omgiven idrottsplats. S. beskrives redan
i de homeriska sångerna som
Mene-laus’ härskarsäte. Då d o r e r n a
invandrade till Peloponnesos, erövrade
de staden med område. Landets
forna innevånare blevo dels slavar (h
e-loter), dels skattskyldiga undersåtar
(perioiker). Den maktägande
do-riska medborgarklassens medlemmar
benämndes spar tiate r. S:s
ryktbara lagar tillskrivas Lykurgus och
ha antagits härstamma från omkring
884 f. Kr. De spartanska lagarna
voro synnerligen stränga och krävde
den enskildes absoluta underkastelse
och uppgående i statens intressen.
Gossarna togos vid sju års ålder från
sina mödrar för att uppfostras i
statens skolor, där de härdades och
underkastades hård militärisk disciplin.
I tjuguårsåldern fingo de inträde i de
vapenföra männens klass. Samlandet
av privata förmögenheter var
förbjudet. Jordegendomarna gingo i arv
inom släkten. Kvinnorna hade en aktad
och inflytelserik ställning. S:s
statsförfattning var
aristokratisk-republikansk. Två konungar funnos, men
makten låg hos de högsta
ämbetsmännen (eforerna) samt hos de gamles
råd. S. hade även en folkförsamling.
S. utvecklades så småningom till
Greklands förnämsta landmakt. (Om
S:s äldre historia, se Greklands
historia.) 390 e. Kr. härjades S. av
goterna och kom slutligen under
turkiskt välde. I mitten av 1200-t. blev
S. fullständigt ödelagt.
Spar’tacus, anförare för det stora
slavupproret mot Rom 73—71 y f. Kr.
S besegrade de mot honom utsända
romerska konsulerna men drevs,
slutligen ned mot Messinasundet och
dödades tillsammans med större delen av
sin här år 71. Efter S. uppkallades
den av K. Liebknecht och Rosa
Luxemburg ledda kommunistiska tyska
organisationen 1918. Spartakister blev
sedan beteckning för kommunister i
Tyskland.
Sparta’n, invånare i Sparta. S.
betecknar ofta i modernt språkbruk en
person, som för ett ytterst enkelt
levnadssätt.
Sparvhök, se Höksläktet.
Sparvsläktet (Passer) hör till
fink-fåglarnas familj. Näbben är grov och
har en liten inskärning i överkäken
innanför spetsen. Gråsparv el.
sparv el. husfink (P. domesticus) hör
till våra vanligaste fåglar. Hannen
har svart strupe, medan honans
strupe är ljusare. Den lever av insekter,
frön o. dyl. samt gör skada på
fruktträd, sädesåkrar m. m. Pilfinken
(P. montanus) liknar den föregående
men har ljusa tinningar, försedda med
en mörk fläck. Den är allmän i s. och
mellersta Sverige och uppträder något
blygsammare än föregående.
Sparvug-gla, se Ugglesläktet.
Spasmo’disk, krampaktig. — Spasm,
plur. s p a s m e r, kramp, krampartad
ryckning i musklerna.
Spasmofili’, ett tillstånd, som någon
gång uppträder hos små barn,
särskilt under G—14 :e månaden och som
kännetecknas av krampanfall, som
uppträda mer el. mindre tätt. Under
mellantiderna förete nerverna en ökad
retbarhet (t. ex. för elektrisk ström).
S. är särskilt vanlig hos barn, som
uppfödas med flaska, samt hos barn,
vilka lida av engelska sjukan. Död kan
någon gång inträffa under ett anfall.
S. kallas ofta tandslag och anses av
allmänheten sammanhänga med
tändernas frambrytande, en åsikt, som
är oriktig. Sjukdomen behandlas med
medicin samt diet (helst bröstmjölk).
Spas’tisk, se Förlamning.
Spa’tel, ett spadformigt instrument,
som användes vid beredning av
medicin, undersökning av svalget m. m.
Spa’tium, plur. spatier [spa’ts-], lat.,
rymd, tidrymd; mellanrum;
fyllnads-typ, ett stycke stilmassa, vilket
användes för att skilja ett ord från ett
annat. — S p a t i ö’s, rymlig, vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
